Familjekärlek

Min familj är den största skatten jag har och min alldeles speciella plats i världen.

Vi är mänskliga; vi begår misstag, vi bråkar, vi ber om förlåtelse, vi har tålamod och vi tycker om varandra. Familjen är mitt hem, en varm plats som jag alltid kan besöka. Den är handen som torkar bort mina tårar och helar min själ. Den är platsen som påminner mig om min barndom, min uppväxt och mina lärdomar.

Den är platsen för kramar där vi hittar alla svar vi söker. Den är elden där mina värderingar smids och min uppfattning om världen gjuts.

Familjen doftar av obeskrivliga saker, av allt som tillhör oss och som inte kan röras vid eller sättas ord på. Vi har vår familj att tacka för våra mest värdefulla hemligheter, vår djupaste oro och våra största leenden.

Det finns tillfällen då allt inte går som vi tänkt oss i livet, men vår familj är alltid vårt ursprung och mål. Vi är en sammanbunden grupp, som består av ofullkomliga människor, men människor som kan kämpa tillsammans oavsett vad livet placerar i vår väg.

Familjens kärlek är ovillkorlig och oändlig. Det kvittar var vi hittar den. Vi vet att vi alltid kan få en varm kram, oavsett hur långt hemifrån vi befinner oss.

Det är den kärlek som allra bäst speglar vilka vi är. Den bästa, mest genuina och vackraste versionen av oss själva och den som vi förtjänar att se och bli påminda om varje dag. Av denna anledning är vår familj den mest värdiga i hela världen att ta emot guldmedaljerna för det bästa stödet, den bästa axeln att gråta emot och den bästa terapin som finns.

Familjen är vårt ljus och banden mellan familjemedlemmar är de starkaste som finns; de är unika och oersättliga. Inom familjen bemästrar vi våra känsloliv, förstår varandra, skrattar åt våra interna skämt samt upplever den beundran och stolthet som bygger upp den renaste och mest unika kärlek som finns inom oss.

Vår familj kanske inte är perfekt, och ibland får den oss att tänka på vår lott i livet, med såväl det bra som det dåliga den för med sig. Men att kunna dela vår existens med andra på detta intima sätt är den största välsignelsen livet ger oss.

Familjen, vare sig den har blodsband eller inte, består av de människor som älskar oss och som accepterar oss för de vi är. De som skulle göra allt för att få oss att le och som älskar oss villkorslöst.

Ägna tid åt din familj varje dag. Ha den i dina tankar, var närvarande, ge kramar och visa din kärlek.

Att ha en familj är det högsta av alla privilegier; familjen är vår största skatt.

Till min älskade mormor, så saknad. Fortfarande väntar jag på det årliga kortet i brevlådan som inte längre kommer.

Anneli

Tankarna lever sitt eget liv


Det är som om jag fångats i en orkan av tankar som cirkulerar med enorm kraft.

Varje ny tanke är som är som ett litet blixtnedslag i hjärnan. Deras kraft är oändlig. Tankarna är otvivelaktigt kraftfulla vapen eftersom de skapar broar – nya kopplingar som ritar om kartan hos känslor eller projektorremsan som sätter igång livets film…

Alla tankar är inte hjälpsamma. Det finns vissa tankar som inte hjälper alls. Istället blockerar de och skapar ängslan såväl som överväldigade känslor.

Normalt sett tänker jag på orosmolnen genom att försöka finna lösningar på problem. Det är så nya perspektiv hjälper mig att hantera vad som försiggår. Men denna naturliga process av inre reflektion sker inte alltid som väntat. Istället för att ge mer klarhet så grumlar den bedömningsförmågan.

Detta behov att grubbla på orosmoln kan ske i alla situationer. Det kan ske på jobbet, i köpcentret eller när jag borstar tänderna. Utan att inse det ockuperar de hela mitt sinne.

Sakta går jag framåt dag för dag i en verklighet jag inte identifierar mig med.
Det handlar om att vara kapabel att skapa en verklighet som matchar mina behov, mina karaktärsdrag och min totala rätt att vara lyckligare och för det måste jag förändra mina tankar.

Det är upp till mig att göra tankarna fantastiska, förändra mina tankar till det bättre.

Anneli

Inspiration:Februari

Inspirationscitatet för februari är: 

Visst är det väl så att det är vår målmedvetenhet och hängivenhet som tar oss framåt i livet. Oavsett vad målet är.

Vägen till ett lyckat liv (och här få ni själva definiera vad som är lyckat) är lång och krånglig och kräver stora doser ambition, självförtroende och framför allt – hårt arbete. Att jobba hårt är viktigt, men ännu viktigare är att man gör det för att uppnå sina egna drömmar och inte på grund av pliktskyldighet.

Det som gör att jag vill arbeta hårt, ha uthållighet och självdisciplin är belöningen. Det är den som gör att jag fokuserar på målet och det är den som gör att jag lyckas ta mig upp igen.

Det är målen som jag valt för mig själv som ger mig stora chanser att lyckas.

Jag har ställt in gps:en på en spännande och kanske lite läskig resa. 

Anneli

Tänk

Tänk, att det kan rymmas så mycket i en människas inre både stora ting mindre.

Djupt, djupt i den allra innersta vrå oändligt mycket en människa kan bära på.

Efter det yttre man inte döma får, man kan inte på ytan se, djupa sår.

Människan kan kanske skratta och le trots att djupt därinne finns smärta, ångest och ve.

Man tror att den människan är nog stark, hon står säkert på fast mark.

Men det kanske bara var ett yttre sken, det upptäcker man så småningom sen.

Så en fin dag brister skalet till slut, i en förlösande gråt hon brister ut.

Därinne fanns oro, ångest, förtvivlan, ensamhet och kanske en förborgad hemlighet.

Hon var inte så stark som man förut trodde, därinne en gränslös ängslan bodde.

I hennes ångestfulla blick man mycket lära fick.

Ibland kanske vi inte alls orkar dölja, tårarna bara strömmar, hela vårt ansikte de skölja.

Vi ropar ut i förtvivlad smärta, allt som finns djupt därinne i vårt hjärta.

Ju mer bland människor man går, ju mer man lär och förstår,

hur olika, hur komplicerad en människas inre är, vi borde handskas varsamt, inte döma det livet oss lär.

En lugn, vänlig röst kan göra under, den kan hjälpa i de svåraste stunder.

Ett uppmuntrande ord, en vänlig blick, jag minns att på detta sätt en gång jag hjälp fick.

Ack, om jag lite glädje kunde sprida, till mina medmänniskor som lida.

Att varsamt torka bort en tår, att försöka lindra ett blödande sår.

Det kostar så lite att räcka en hjälpande hand till en människa som har det svårt ibland.

Att vara vänlig på min väg där jag går, Gud blott med din hjälp jag detta förmår!

Smärtan har en uppgift, det kanske man ej alltid förstår.

Men efteråt, kanske efter månader , kanske efter år,

då ser man på sig själv, på sin nästa, på ett annat sätt, man har lärt sig att livet inte är så lätt.

Smärtan luttrar, slipar av kantigheter, smärtan danar, man ser och man anar,

att djupt i mörkret, i smärtan där jag stod, där fanns att hämta en oändligt dyrbar klenod.

Kanske sedan molnen skingras, plötsligt står jag i solens glans

och minns klenoden som i smärtan, i mörkret fanns.

Jag kan tacka för törnen, för rosen, jag kan le,

men jag får inte glömma, att till mina medmänniskor av klenoden delge.

Min livsväg har varit så, ibland på höjder, men mest på dalen jag fått gå.

En oändligt känslig människa jag är, men man lever intensivt när livsvägen sådan är.

För alla dagar, de ljus, de mörka, de vanligt grå, jag vill inte mitt liv skulle vara annorlunda än så.

Men min innersta önskan är, att vara till glädje, nytta för någon på livsvägen här. 

 

Skriven av Ingbritt Rundkvist, Örebro Fibromyalgiförening. Publicerad i Fibromyalgi Nytt Nr 3/2018- Årgång 21.

Anneli