Kroppsbesiktning

En olycka kommer sällan ensam….

Under en ganska lång tid nu känns det som det ena efter det andra hänt med min kropp och som på olika sätt har behövts åtgärdas medicinskt.

Kroppsdelar som sviktar och som behövt ha kortisonspruta för att kunna stå ut med smärtan.

Och nu inom en väldigt snar framtid väntar en operation som är nödvändig, men inte akut.

Det är allt det runt omkring som tar hårdast på mig. Det lämnas väldigt mycket ansvar till patienten att själv ringa och ordna med blodprover, EKG och annat som behövs. ”Ring till din vårdcentral så fixar dom det”.

Jo, hur lätt är det att nå vårdcentralen? Stört omöjligt ibland. Inte så att man får prata med någon när man ringer. Nejdå, det måste bokas en telefontid för att få prata med någon om vad som ska göras.

Jag känner att min kropp håller på att stängas av fullständigt under denna press att ringa och ordna med allt. Sen att försöka få en tid som passar mig själv och som kan anpassas efter mitt arbete hade ju varit toppen. Sånt existerar inte längre.

Miss Fibro samarbetar inte alls i sådana här sammanhang. Nej då bestämmer hon sig för att göra sig ännu mer påmind om att här är jag och jag vill inte detta så sluta genast!

Inte så lätt när man har ytterligare telefonsamtal att ringa. Och sen helst också kunna ta mig fysiskt till dessa vårdinrättningar, där de tycker att blodtrycket är lite högt. ”Är du stressad?”Kul. Eh, ja det är ni som stressar mig!!

Anneli