Farväl till en vän

Den hemska dagen kom då mina föräldrar måste ta ett sista farväl till sin hund, en älskad familjemedlem

Vägen till att fatta ett sådant beslut var lång, svår och smärtsam.

Att i så många år alltid göra vad som är bäst för hunden och det allra sista beslutet de måste fatta var det mest osjälviska man kan göra för sin älskade hund.

Man måste unna dem att få sluta sina dagar smärtfritt och med sin värdighet i behåll. Vi måste inse att dagar kan komma när det inte längre finns en gnista av hopp om överlevnad och bättring.

Förlusten av en hund frambringar intensiva känslor och en enorm sorg som ger mycket tårar och oändlig saknad.

Bara en hund”, finns det människor som säger.
Att säga “bara” om en varelse som kommit mig så nära,
om en svans som slår i golvet av glädje över att höra min röst,
om en nos, som förtroligt sticks i min hand,
om två ögon som rymmer världar av tillit och tillgivenhet.
Hon bad inte om att få komma till dig.
Hon kom till dig för att ge dig vänskap då andra sviker,
sympati då andra är emot dig,
trofasthet då andra baktalar dig.
Hon kom för att ge dig kärlek
då du känner dig utelämnad,
sällskap då du är ensam.

Hon gör dig på gott humör
då du är ledsen, tar emot dig
med glädjetjut då du
äntligen kommer hem.

Hon är någon som behöver
dig, någon att smeka, leka med
och ha roligt tillsammans med.
Hon är beroende av din omtanke och din kärlek.

Hon protesterar inte då du missförstår henne.
Hon är utelämnad till dig på gott och ont.

Hon ger dig sköna avkopplande promenader.
Hon ger dig sällskap.
Hon ger dig kärlek och glädje.
Hon vaktar och skyddar dig.
Hon varnar om främmande kommer.
Hon överger dig inte så länge hon lever.
Hon ger dig trygghet.

För alltid i våra hjärtan!

Foto: Privat

Anneli

( Dikten är tagen från en artikel i Skånska dagbladet, publicerad 14/3 2017)

Ett svårt beslut

Ett av de svåraste beslut man kan fatta är det om hunden ska få vara kvar i livet eller få somna in.

Efter många år tillsammans med sin hund fattade mina svärföräldrar igår det svåra beslutet att, efter en tids sjukdom, avliva sin älskade hund.

En stor del av livet försvinner. Rutiner ändras och huset blir tomt.

Ett flertal hundar har, på olika sätt, funnits i mitt liv. Jag har alltid varit omgiven av hundar.Det finns hund hos mina föräldrar, min bror och mina svärföräldrar. Det är en familjemedlem, ett sällskap, skapar social kontakt och bidrar till att vara aktiv.

Hur många hundar man än haft och hur många hundar man än måste ta farväl av blir det aldrig ett lättare beslut att fatta.Kärleken bör vara starkare än rädslan att förlora. Det är mycket begärt, att du hundägare, som älskar din hund som den familjemedlem den är, ska bestämma när den ska dö.Men det är din plikt att klara av just det när de emotionella banden till våra hundar så starka.

 

2016-03-04-1027_56d9551d9606ee4449c3e7c8

 

Hela familjen sörjer men det är också en fridfullhet som bottnar i vetskapen om att kärlekens band aldrig kan klippas av, de sträcker sig bortom tid och rum. Våra älskade är aldrig mer än en tanke bort, de finns vid vår sida så länge vi minns dem i våra hjärtan.

Det var ett vackert och värdigt slut för en själ som så osjälviskt gett av sin glädje och trofasthet under hela sitt liv.

 

Nu är det tid för att få sörja, få gråta och minnas. Sedan blir livet ljust igen och nya hundar kommer in i vårt liv.

Nikita, i himlen väntar många hundkompisar på dig.

Anneli