Ett svårt beslut

Ett av de svåraste beslut man kan fatta är det om hunden ska få vara kvar i livet eller få somna in.

Efter många år tillsammans med sin hund fattade mina svärföräldrar igår det svåra beslutet att, efter en tids sjukdom, avliva sin älskade hund.

En stor del av livet försvinner. Rutiner ändras och huset blir tomt.

Ett flertal hundar har, på olika sätt, funnits i mitt liv. Jag har alltid varit omgiven av hundar.Det finns hund hos mina föräldrar, min bror och mina svärföräldrar. Det är en familjemedlem, ett sällskap, skapar social kontakt och bidrar till att vara aktiv.

Hur många hundar man än haft och hur många hundar man än måste ta farväl av blir det aldrig ett lättare beslut att fatta.Kärleken bör vara starkare än rädslan att förlora. Det är mycket begärt, att du hundägare, som älskar din hund som den familjemedlem den är, ska bestämma när den ska dö.Men det är din plikt att klara av just det när de emotionella banden till våra hundar så starka.

 

2016-03-04-1027_56d9551d9606ee4449c3e7c8

 

Hela familjen sörjer men det är också en fridfullhet som bottnar i vetskapen om att kärlekens band aldrig kan klippas av, de sträcker sig bortom tid och rum. Våra älskade är aldrig mer än en tanke bort, de finns vid vår sida så länge vi minns dem i våra hjärtan.

Det var ett vackert och värdigt slut för en själ som så osjälviskt gett av sin glädje och trofasthet under hela sitt liv.

 

Nu är det tid för att få sörja, få gråta och minnas. Sedan blir livet ljust igen och nya hundar kommer in i vårt liv.

Nikita, i himlen väntar många hundkompisar på dig.

Anneli