Indragning och sommarlov

Nu tar jag sommarlov från sjukvård och behandlingar med mig som patient.

sommarlov

Jag har återgått så smått till mitt arbete och behöver koncentrera mig på det. Jag kommer ju så klart att fortsätta med mina övningar och gymnastik hemma, men vill vara ifrån allt det andra ett tag.

Vintern och hösten har varit påfrestande på många sätt med behandlingar, sjukhusbesök och Försäkringskassan. Samtidigt är jag väldigt tacksam för att jag fick vara med i programmet och jag har lärt mig väldigt mycket om mig själv som en person med kronisk värk. Jag ångrar inte att jag deltog, men skulle jag vetat utgången innan, hade jag nog valt ett annat tillfälle. Det finns någon mening med allt och min tid för behandling och självinsikt var just nu.

Indragning av Alvedon 665 mg

Den värktablett som funkar bra för mig är Alvedon 665 mg. Den har jag tagit länge och den har en bra verkan på min smärta. Jag är väldigt känslig för vissa ämnen och kan därför inte ta vilka smärtstillande som helst. Som jag tidigare skrivit om i mitt inlägg Indragen medicin kommer Alvedon 665 mg att bli indragen. Den 1 juni är sista datumet för försäljning av medicinen. Fram till och med den 31 maj kan Alvedon 665 mg förskrivas som vanligt, lämnas ut inom sjukvården och expedieras på apotek. Patienter som har flera uttag på sina recept bör få nytt recept på alternativ behandling så snart som möjligt. Europeiska kommissionen har beslutat att Alvedon 665 mg, tablett med modifierad frisättning, ska dras tillbaka från marknaden. Beslutet är bindande och ska genomföras i samtliga medlemsländer i EU. Skälet till indragningen är svårigheter att hantera överdosering av Alvedon 665 mg.

Övriga läkemedel som innehåller paracetamol påverkas inte och finns tillgängliga som tidigare.

För min del så påverkas jag ju negativt eftersom det är den enda medicinen som jag kan ta och som funkat för mig. Så klart tråkigt att det måste komma ett sånt beslut.

När jag var på apoteket för att hämta ut Alvedonen så var farmaceuten snäll nog och lät mig hämta ut alla mina fyra uttag. Vilket för min del är jättebra men tänkte också på att medicinen är indragen av en anledning och den anledningen är att det är svårt att behandla överdosering och så får jag alla uttagen på en gång…….

20180520_101238101743741.jpg

Nu har jag i alla fall ett lager som varar ett bra tag. Till hösten när jag återgår till behandling och sjukhus blir det också test av nya metoder för smärtlindrande mediciner.

Anneli

(Källa: lakemedsverket.se.)

 

Är det ett skämt?

Besöket på Arbetsförmedlingen var slöseri med min tid.

Det pågår inga projekt på Arbetsförmedlingen just nu därför att det är inte meningen att arbetsgivare ska ersätta personal med ”personer i åtgärd” från Arbetsförmedlingen under sommaren.

”Kom tillbaka till hösten så ska vi se vad vi kan hjälpa dig med då”. Ärligt talat, detta är skrattretande.

Människor är inte handelsvaror som ska slitas ut – hur sjukskrivna behandlas är inte värdigt en välfärdsstat. Myndigheterna måste ha ett gott samarbete för det är människor vi pratar om.

Två myndigheter utan minsta tillstymmelse av samverkan där människor hanteras som konservburkar, sorteras runt godtyckligt, vissa hamnar på marknaden och andra göms undan på lagret. Det man inte ser, det finns inte.

Människor som blir sjukskrivna en längre tid ska inte ifrågasättas. En läkare som utrett en patient bör inte ifrågasättas med mindre än att ytterligare en förtroendeläkare efter fysisk undersökning och utredning kan ställa en annan diagnos. Om så den sjukskrivne bedöms kunna utföra ett arbete ska denne komma i kontakt med Arbetsförmedlingen för ytterligare konsultation, utredning av arbetsförmåga, och slutligen via Arbetsförmedlingen slussas ut i arbete om det finns lämpligt jobb på orten.

Väl där ska inte ärendet avslutas innan insatsen utvärderats av sjukvården, arbetsgivare, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och personen i fråga.

Dessutom ska inte Försäkringskassan kunna lägga hela ansvaret på den sjukskrivne att  tvingas söka jobb, som på förhand är dömda att misslyckas. Försäkringskassan i sina bedömningar ska inte kunna specificera vilka jobb som individen kan ta. Det krävs förbättringar vad gäller uppgifterna om vilken arbetsförmåga den försäkrade har i ett normalt förekommande arbete. Just nu prövas sjukskrivna mot ”fiktiva jobb” och bedömningarna om normalt förekommande arbeten på hela arbetsmarknaden görs inte utifrån verklighetens arbetsmarknad.

arligt-doktorn

Arbetsförmedlingen ska inte kunna tvinga personer att ta jobb de inte klarar av, för att sedan kunna avskriva samma person som arbetsovillig. Oavsett om Arbetsförmedlingen tidigare i flera prövningar av arbetsförmågan har kommit fram till att individen saknar arbetsförmåga är det inte säkert att personen kommer att återgå i sjukförsäkringen.

Sedan 2014 har antalet personer som går direkt från sjukskrivning till att söka jobb ökat med 450 procent!! Det är alla dom som blivit nekad sjukpenning och stöd från Försäkringskassan som nu står till arbetsmarknadens förfogande. Hur många av dessa är arbetsföra?

Människor måste ges rimliga möjligheter. Vi lever i en tid där människor är handelsvaror, de ska arbeta, slitas ut och ersättas i en rasande takt men ingen vill ta ansvar för de konsekvenser det medför.

frc3a5gaministern

Så nu återgår jag till mina vanliga arbetsuppgifter. Sådana uppgifter som (enligt Försäkringskassan) jag klarar eftersom jag inte har nedsatt arbetsförmåga. Det är väl klart att jag som har långvarig utbredd smärta, ömhet, sömnstörning och trötthet, koncentrationssvårigheter, värk i hela kroppen, svårt att fokusera, känslig för stress samt problem med nerverna i händerna inte har några som helst problem med att ta hand om andra, svaga och vårdberoende personer.

Detta är dagens samhälle! Önska mig lycka till…..

Anneli

 

(Källor: dagensarena.se, aftonbladet.se samt försäkringskassan.se)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Omprövning av beslut om sjukpenning

Vad händer med det svenska samhället? Vart har stödet för sjuka, utsatta och funktionshindrade tagit vägen?

Min omprövning hos Försäkringskassan har blivit nekad. Igen.” Anledningen är att min arbetsförmåga inte bedöms vara nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom i förhållande till normalt förkommande arbeten på arbetsmarknaden.”

Jag har ett jobb. Jag har en arbetsgivare som intygar att arbete kommer att finnas och erbjudas när jag kommer tillbaka.

Det spelar ingen roll vilken anställning du har. Alla har rätt att bli sjuka och alla har rätt till att få hjälp när man blir sjuk.

En del av det vi alla betalar i skatt går just till socialförsäkringen. Så nu när jag inte får utnyttja den, får jag betala mindre skatt då?

”För att arbetsförmågans nedsättning ska kunna bedömas måste de medicinska underlagen, förutom genom ställd diagnos, även påvisa att det föreligger relevanta undersökningsskydd och aktivitetsbegränsningar som leder till nedsatt arbetsförmåga. Du uppfyller därför inte förutsättningarna för att beviljas sjukpenning.”

Försäkringskassan

När min koordinator pratade med handläggaren på Försäkringskassan blev beskedet att ”många patienter med Fibromyalgi arbetar.” Men kanske också många som inte gör det?

Jag tror att majoriteten av de som har en långvarig värksjukdom vill jobba och göra rätt för sig. Jag vill inget hellre.  Det är just därför jag jobbat för mycket alldeles för länge som jag befinner mig i en situation där kroppen inte orkade men jag lyssnade inte på den utan fortsatte att förstöra för mig själv. Värken blev värre och värre och koncentrationen allt sämre. Till slut gick det inte längre. Hela min värld rasade när jag insåg att jag inte längre klarar av mitt älskade arbete.

Ett flertal läkare har gett samma utlåtande, jag har blivit undersökt, genomgått rehabilitering. Allt som begärts av mig för att bli bättre har jag gjort. Inte ett läkarbesök eller undersökning har jag missat. Och ändå är inget av det värt något.

Personer som uppmanas att säga upp sig från sina anställningar för att anmäla sig arbetslösa. Och säger man upp sig själv har man ju hur lång karens hos A-kassan som helst. Och man får ingen ersättning från A-kassan om man inte är arbetsför i alla arbeten som går att söka.

Person, som efter knäoperation, blev tillsagd att anmäla sig arbetslös hos Arbetsförmedlingen och ta ”ett normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden” där hon inte behöver stå, gå eller sitta. Vilka jobb ligger man ner på?! Denna kvinna har en fast tjänst på en skola och räknar med att återgå till sina vanliga arbetsuppgifter efter rehabilitering.

”Försäkringskassan gör sin bedömning om rätt till sjukpenning utifrån vilken arbetsförmåga en person har. Det kan innebära att en person inte kan gå tillbaka till sitt vanliga arbete men att den kan utföra ett normalt förekommande arbete. Ett normalt förekommande arbete definieras enligt rättspraxis som fysiskt lätta och rörliga förvärvsarbeten utan icke ergonomiska arbetsställningar, exempelvis fysiskt lätta och varierande förvärvsarbeten. Försäkringskassans bedömer arbetsförmågan medan Arbetsförmedlingens roll är att hjälpa människor åter i arbete. Försäkringskassan tar inte hänsyn till anställning, vilken utbildning man har eller hur arbetsmarknaden ser ut där du bor.”

Är det verkligen rätt att uppmana sjuka personer att säga upp sig från sitt arbete? Det blir ju en bestraffning för att man är sjuk.

” Försäkringskassan ska pröva om din arbetsförmåga kan användas i något normalt förekommande arbete. Om du efter 180 dagar anses ha arbetsförmåga i ett normalt förekommande arbete så upphör Försäkringskassan att betala ut sjukpenning. Här finns också en risk att arbetsgivaren vill diskutera uppsägning.” Det blev mitt besked: att jag nu är utförsäkrad från Försäkringskassan. Trots att de inte betalat ut någon sjukpenning har jag haft ”ett aktivt ärende” så länge att sjukskrivningen räknas till dessa 180 dagar. (Har sedan 2013 haft en sjukskrivning på 25% som Försäkringskassan drog in förra året.)

”Senast dagen efter att din sjukersättning gått ut bör du anmäla dig som aktivt arbetssökande på Arbetsförmedlingen och genomgå det så kallade introduktionsprogrammet. Detta pågår i tre månader och är till för dem som blivit utförsäkrade. Om du gör detta får du tillbaka din sjukpenninggrundande inkomst och skyddar den från att sättas till noll kronor. Under tiden du deltar i programmet har du rätt till aktivitetsstöd från Försäkringskassan och efter programmet är du åter ”införsäkrad” i sjukförsäkringen. Du kan då söka sjukpenning för den arbetsförmåga du saknar.
Angående aktivitetsstöd finns egentligen ingen tidsgräns för detta och så  länge du deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program har du möjlighet att söka detta stöd.”

Så på fredag blir det ett besök till Arbetsförmedlingen för att delta i ett ”arbetsmarknadspolitiskt program” och genomgå ett tre månaders ”introduktionsprogram”. Inte konstigt att

wp-image-637412995

Fortsättning följer….

Anneli

(Källor: Försäkringskassan.se,  Arbetsförmedlingen.se, Reportage i Kvällsposten samt mitt eget beslut från Försäkringskassan. )

 

 

 

 

 

Åtta veckor….

”Försäkringskassan har fått din begäran om omprövning av beslutet av sjukpenning daterad den 7 mars 2018. Du kommer att få ett beslut efter omprövning så snart det är möjligt. Vi räknar med att det tar sex till åtta veckor från och med dagen när din begäran kom in, men det kan ta längre tid om något behöver utredas ytterligare eller om kompletterande av intyg behövs.”

Suck.

Detta brevet kom i tisdags och är inget välkommet brev. Ytterligare en gång fördröjer Försäkringskassan mitt ärende. Ytterligare en gång måste jag vänta på min rätt till sjukpenning.

Det är väl min rätt att få sjukpenning? Efter så många arbetade år och så mycket som jag betalt i skatt genom åren ska jag väl ha rätt till sjukpenning när jag behöver det.

Det verkar inte så. Ingen verkar ha rätt till sjukpenning när man läser om alla som träder fram i media och berättar deras upplevelser och besvikelser med Försäkringskassan.

Den 22/1-18 ansökte jag om sjukpenning hos Försäkringskassan. Inte förrän in i maj månad förväntar dom sig att kunna komma med ett beslut om inga intyg eller utredningar behövs för då tar det längre tid. Jag hade, tillsammans med min rehabcoordinator, tio dagar på mig att lämna in en omprövning. På tio dagar ville dom ha alla papper och handlingar som rör min utredning. Dom behöver åtta+ veckor för att utreda. Är det inte något fel här? Och under tiden är det bara för mig att vänta. Vem behöver pengar? Inte något har dom betalt ut, utan bara förhalat och förhalat hela tiden.

roliga-bilder-jag-ar-nastan-miljonar

Jag tycker att det är hög tid för ett nytt system. Försäkringskassans krav och makt måste göras om. Det är människor som drabbas och blir utsatta. Det är människor som blir utan pengar för att man är sjuk. Det är människor som behandlas illa och misstros. Det är människor som Försäkringskassan tror fuskar sig till en ynklig sjukersättning.

Vi har hamnat i ett samhälle där ingen tar ansvar. Med myndigheter som skickar sjuka och svaga mellan sig som värsta tennisbollen. Myndigheter som inte vill ta hand om en utan slussar dig vidare till en annan myndighet som inte vill ta ansvar för dig.

”Du får kontakta arbetsförmedlingen.”

”Du får höra av dig till Försäkringskassan igen. Du kan inte vara jobbsökande och tillgänglig på arbetsmarknaden när du är sjukskriven.” Alltså kan jag inte ansöka om A-kassa.

Och så har jag en läkare som nu har givit mig arbetsträning på min ordinarie arbetsplats, men som inte vill ge mig ett friskhetsintyg för att fullt ut återgå till mina arbetsuppgifter.

Vad göra?

När ska myndigheterna sluta leka denna katt och råtta lek med mig och ge mig det jag har rätt till?

Jag ser fram emot när myndigheterna samarbetar för individens skull och gör vad som är bäst för personen. Det är väl ändå det målet vi måste ha.

Eller hur, regeringen?

Anneli