Lästips: Bilder av henne

Karin Slaughter är tillbaka med en isande thriller

 med ett psykologiskt djup. 

Karin Slaughter är en av mina absoluta favoritförfattare och så fort jag ser att det kommer en ny bok av henne så måste jag läsa den. 

 Andrea Cooper tror att hon vet allt om sin mamma Laura: att hon alltid har bott i lilla Gullaway Island och levt ett stilla och lugnt liv. Men under en lördagseftermiddag vänds Andreas hela värld uppochner när hon får se en helt annan sida av mamman. För innan Laura var Laura, var hon någon helt annan. I nästan trettio år har hon dolt sin verkliga identitet men nu har det förflutna hunnit i kapp henne, på ett våldsamt sätt, och Andrea måste göra allt för att ta reda på sanningen. Om hon misslyckas står båda deras liv på spel.

Boken börjar rätt så lugnt (med tanke på att det här är en bok av Slaughter) men när det börjar hända så sker det med besked och sen är det fullt ös hela vägen till slutet. Laura verkar från början vara en typisk amerikansk helyllemamma från en liten ort men visar sig helt plötsligt ha en del färdigheter som inte riktigt går ihop med den bilden. När sedan Andrea blir tvungen att fly är jag med henne hela vägen och funderar febrilt på vad det är som Laura hemlighållit. Jag försöker såklart gissa mig till vad som hänt för trettio år sedan, men varje gång jag känner mig småsäker på att jag kommit underfund med vad hemligheten är så händer det något nytt som kullkastar alla mina slutledningar och så är det bara att börja från början igen. Det är också omöjligt att ens försöka gissa sig till vem Andrea ska kunna lita på och det är riktigt nervigt när hon träffar på vissa människor under sitt sökande efter sanningen. Vem som helst kan faktiskt vara en av ”de onda”.

Bilder av henne är ganska annorlunda mot de andra böckerna jag läst av den här författaren. Den är inte riktigt lika blodig och våldsam, men den är minst lika spännande som de andra och den går definitivt inte att släppa när man väl börjat läsa. En riktig bladvändare med nagelbitarvarning!

Vad läser du för bok?

Anneli

Lästips: Dagboken

Romanernas mästare Nicholas Sparks är ”tillbaks” med en nyutgivning av  Dagboken (1996) 

Det var längesedan jag läst boken första gången, men böcker av Nicholas Sparks är alltid aktuella. 
Han är en av mina favorit författare. Jag älskar hans böcker. 
 Hans romaner berör ämnen som förälskelse, tragedi och trohet. Romanerna har oftast inte något lyckligt slut.

Allie Hamilton och Noah Calhoun träffas en sommar och inleder en romans. När sommaren är slut tvingas de skiljas åt då Allie börjar på college i New York och Noah stannar kvar i Seabrook.

Efter några år korsas deras vägar igen, och trots att flera år har gått och Allie är förlovad med en annan man, så har de inte släppt taget om varandra.

 En romantisk berättelse om Noah, nu 80 år, som med hjälp av dagböcker och brev återberättar minnen av sitt livs kärlek, Allie. De har levt tillsammans i 45 år och fostrat fyra barn. Allie har drabbats av Alzheimers sjukdom men Noah hoppas på att kärleken dem emellan kan åstadkomma ett mirakel.

”En man och en kvinna sitter på en bänk. Hon minns inte längre vem han är. Han har en dagbok i sitt knä och han läser för henne. Han berättar en historia om kärlek som utspelat sig ett halvt sekel tidigare. Kanske den största kärlekshistorien av dem alla.”

En hjärtskärande berättelse om evig, passionerad och ödesbestämd kärlek som övervinner allt.

En av de vackraste kärlekshistorier jag läst. Om du är i behov av att gråta en skvätt är Dagboken definitivt den rätta boken. Boken är rörande och skriven på ett väldigt vackert och fint sätt. Trots att boken är kort, 176 sidor, rymmer den så mycket tankar och känslor och förmedlar väldigt mycket. 

Vad läser du för bok? 

Anneli .

Lästips: Vit Krysantemum

Denna oförglömliga bok berörde varje uns av mig. Vit krysantemum var minst sagt en gripande bok. 

Vilken bok! Så stark, så omtumlande, så tänkvärd.

Det här är en otroligt vacker, gripande och skakande berättelse som handlar om vad som hände massor med unga kvinnor under den japanska ockupationen då de användes som sexslavar åt soldaterna.

Bokens kapitel växlar mellan de två systrarna Hana och Emis berättelser, den äldre i dåtid och den yngre i nutid. Grundbulten är systrarnas kärlek till varandra, där den äldre offrar sig för att rädda sin syster och den yngre så småningom börjar leta efter sin storasyster. Båda lever de sina liv under männens förtryck, den äldre på japanska soldaters bordell och den yngre i tvångsäktenskap. 

 Den ena berättelsen startar i Korea 1943 under den japanska ockupationen. Då förs 16-åriga Hana bort av japanska soldater då hon skyddar sin lillasyster. Härifrån får vi följa de fruktansvärda upplevelser som hon råkar ut för. Den andra berättelsen berättas ur lillasyster Emis perspektiv. Den delen av berättelsen utspelar sig 2011 då Emi är gammal. Hon har då levt hela sitt liv med skuldkänslor för att storasyster offrade sig för henne under andra världskriget.


Det var både intressant men samtidigt skakande. Tycker att ämnet är viktigt och tankeväckande för utnyttjande av unga flickor är ju något som inte bara förekom då, det förekommer ju tyvärr även i vår tid.

Författaren, Mary Lynn Bracht,  skriver med ett otroligt välskrivet och vackert språk och boken är så intressant så den går inte att släppa. 

 Vit Krysantemum är en gripande historia och den kommer inte att lämna mig i första taget.  

Vad läser du för bok? 


Anneli 




Lästips: Lazarus

Boken Lazarus är nog den mest spännande bok jag hittills läst. 

Thrillermästaren Lars Kepler är tillbaka med den sjunde boken om Joona Linna.

När den norska polisen, efter klagomål från grannar, går in i en lägenhet i Oslo hittar de förutom den döde lägenhetsinnehavaren också likdelar i en frys. Det visar sig att mannen var en hittills okänd gravskändare och att ett kranium som hittas tillhör Joona Linnas döda fru. Några dagar senare kontaktar en tysk kommissarie Joona Linnas chef och ber om hjälp med ett mordfall på en camping utanför Rostock. Joona reser dit och även där finns ledtrådar som pekar mot honom. Joona börjar lägga pusselbitarna på plats och sakta börjar han inse att det omöjliga har hänt. Någon verkar ha återuppstått från de döda…

Blodigt, spännande och mycket högt tempo! 
Det är den psykologiska spänningen som kryper in under skinnet på läsaren och gör att man vill tända fler lampor och stanna inne efter att ha läst ut boken. 

Följer man den här serien så måste man absolut läsa Lazarus. Har man inte läst de tidigare delarna så går det bra att läsa endast den här boken, men naturligtvis får man ut mer av den om man först läser de första böckerna. 

Är det något man vet med Lars Kepler så är det att boken kommer att försvinna i ett nafs eftersom spänningen inleds redan på första sidan och slutar inte förrän man tvingas slå igen sista sidan. Handlingen går i ett rasande tempo och som läsare sitter man antingen och håller andan för att det är så spännande eller också sitter man helt andfådd för att det helt enkelt är så mycket som händer på en och samma gång. Jag älskar sådana här läsupplevelser.

Lars Kepler har lyckats igen. Denna gången har de skrivit deras bästa bok någonsin. 

Vad läser du för bok? 

Anneli

Lästips: Jag ska egentligen inte prata om det här

Sällan har jag varit på en så bra och inspirerande föreläsning som den som Sara Beischer gav!

På stadsbiblioteket i Halmstad hade reumatikerförbundet bjudit in Sara Beischer för att föreläsa om sitt författarskap och skrivande. Jag blev fascinerad av Saras första bok Jag ska egentligen inte jobba här och såg fram emot uppföljaren till den.

Sara beskrev med inlevelse och inspiration hur och varför hon skriver. Hon levde sig in i varje karaktär hon pratade om och läste även ett stycke från varje bok hon skrivit. Hon var levande på scenen och lyckades hålla publiken trollbunden i en timme och en kvart. Jag hade gärna suttit lika länge till! Tack, Sara, för en alldeles fantastisk upplevelse!

Köpte även den nya boken och fick den signerad!

Moa Bengtsson är tillbaka i den fristående uppföljaren Jag ska egentligen inte prata om det här.

Några år har gått och Moa är kvar på Liljebacken. Teatern och filmen har det gått åt skogen med, men hon har skrivit en roman. När boken tar sin början dräller refuseringsbreven in ett efter ett, och så, sedan, det där enda mejlet som behövs; det som inte säger nej, utan ja. Euforin får dock snart sällskap av panik och problem; det är inte bara obekvämt att plötsligt vara författare, Moa brottas också med att ha svikit sin arbetsplats och sina kollegor. Titeln är lika talande den här gången.

Blöjor i kartonger, plasthandskar i fickan, APO-dospåsar och blöta tvättlappar. Redan i första kapitlet i Jag ska egentligen inte prata om det här blir jag lite tårögt rörd. Om det är för att jag saknar den här sortens arbetsskildringar i litteraturen eller för att jag saknar arbetet i sig vet jag inte exakt. Både och, förmodligen mest det senare.

Jag ska egentligen inte prata om det här är en rak och ärlig skildring av dagens åldringsvård och beskriver samtiden på ett rakt och avskalat sätt.

Jag tycker att Sara Beischers bok är klart läsvärd och den ger en inblick i hur svårt det kan vara att öppet kritisera det man ser är fel. Vad det kan kosta socialt. Hur splittrat det kan bli när många hyllar, men de som skildras i det skrivna känner sig påhoppade och förminskade. Bäst måste jag säga att jag tycker de delar som handlar om Moas jobb på äldreboendet är. Det känns också som att det är här författarens engagemang är som störst. Det är beskrivande och uppriktigt och Moa blir som tydligast i de avsnitten och de gamla är levandegjorda på ett vis som inga andra personer i boken är.

Vad läser du för bok?

lsa_bo1_81385751

Anneli

 

Böckernas värld

Är det något som är underbart så är det ändå böcker. Att få sjunka ner i en stor lunta och bara låta sig dras iväg till en annan värld är fullkomligt fantastiskt och det finns så otroligt många olika böcker som man kan läsa.

Oavsett om du har läst en, hundra eller tusen bra böcker i ditt liv kan du säkert erinra dig den känsla av glädje, lugn och meningsfullhet du har upplevt varje gång du har gjort det.

En av de främsta anledningarna till varför jag läser böcker är för att få ta del av allt det fantastiska jag kan lära mig av dem. Varje bok ger ny information och nya perspektiv. En bra bok får mig att försvinna iväg och besöka nya platser och få nya intryck och tankar. När man tänker efter är det ganska fascinerande hur några sidor kan få en att växa, tänka, skratta, gråta och att reflektera över livet. Hur man kan gå in med en inställning och när boken är klar, komma ut med en helt annan.

IMG_2843

Att läsa böcker är ett ypperligt sätt att hålla hjärnan i form. Att läsa är som att göra mental gympa. Hjärnan måste omsätta information i form av språk till platser och sammanhang, som du sedan måste komma ihåg. Varje gång du läser en bok bekantar du dig med nya händelser, karaktärer och miljöer. Du lägger märke till och minns massa detaljer. Under själva minnesprocessen bildas nya kopplingar i hjärnan som gör att du kan koppla samman det du minns av boken med andra bokminnen. På så sätt kan det bli ännu lättare att komma ihåg vad du faktiskt har läst.

Bokläsning guidar dig på ett unikt sätt genom processen som behövs för att få tillgång till karaktärens upplevelser.

Läsandet har många fördelar: det ökar ditt ordförråd, gör dig mer analytisk och bättre på att skriva.  Det finns väl inget som bygger ut ditt ordförråd så mycket som att läsa böcker gör…? Medan du läser lär du dig nya ord liksom får en känsla för grammatik och olika sätt att uttrycka sig.

Böcker ger unika möjligheter till att få sätta sig in i någon annans situation. Så stor inblick som man kan få i författarens och karaktärernas känslor och tankar får man sällan i de människors man möter i vardagen. I böckerna måste du dessutom leva dig in i karaktärernas känslor och tankar för att kunna tillgodogöra dig innehållet.

Att läsa böcker är ett sätt att öppna oändliga, främmande och fascinerande världar. En resa i fantasin och till nya platser.

Vi läser väldigt olika, så klart. Jag läser helst deckare, kriminalare och romaner. Precis som med film, tidningar, dataspel och musik är smaken olika. Jag är alltid nyfiken på böcker och har alltid en bok på gång. Vissa läser jag fort och vissa lite saktare. Jag läser inte heller bara för att läsa utan jag läser för att jag vill lära känna just den boken, den karaktären och den miljön. Det finns alltid något att lära av berättelsen, även om jag inte tycker att alla böcker är lika bra.

Jag läser i pappersform. Kan inte vänja mig vid att läsa på mobilen/ läsplatta eller lyssna på en bok. Jag vill hålla i boken, känna den och vända sida efter sida. Omslagen på böcker är också en underbar inbjudan till att läsa en bok.

Många böcker har jag alltid på kö. Jag har ett särskilt system. När jag får/köper böcker lägger jag dom alltid i en viss ordning. Kollar omslaget, läser vad boken handlar om och hur tjock den är. Sedan lägger jag dom en efter en i den ordning jag ska läsa dom. Just nu har jag två böcker som bara var tvungna att hoppa först i kön men så är det när man inte kan vänta på vissa titlar och författare. Jag skriver även en lista på alla lästa böcker samt har en ”önskelista” med böcker som jag fått tips om.

Reading-books-quotes

 

Det finns alltid en till bok att läsa….

Hur har du det med läsandet?

Anneli

 

Lästips: Close to home

Hur kan ett barn bara försvinna?

8-åriga Daisy har under en fest försvunnit från sitt hem. Polisen tillkallas men föräldrarna och brodern har svårt att veta då de senast såg Daisy. Det de berättar är att hon absolut varit med på festen och att hon var utklädd till tusensköna. Men de andra festdeltagarna är tveksamma till att ha sett flickan på festen alls och polisen får onda aningar. Kriminalkommissarie Adam Fawley leder utredningen som kommer att bli snårig och svår. Inte ens Daisys föräldrar verkar tala sanning och ju mer de rotar i familjens liv sipprar fler och fler mörka hemligheter fram. Kommer Daisy att hittas vid liv eller är det ett mord Adam och hans kollegor utreder?

Samtidigt tickar klockan för Daisy, och hoppet om att återfinna henne i livet blir allt mindre…

Den här boken känns som något nytt och fräscht i deckargenren. Den är lite annorlunda berättad och det gör att den sticker ut bland alla böcker. Utöver det så är intrigen väldigt bra och mycket spännande. Close to home av Cara Hunter har inga kapitel utan är indelad i kortare berättande textavsnitt. Jag trodde först att boken skulle vara jobbig att läsa då den saknade just kapitalindelning men upplägget jag beskrev ovan gör den i stället väldigt lättläst.

Den effektiva och skickligt hanterade berättartekniken med Twitter, Facebookinlägg och tidningsartiklar jämte den polisära spaningsrapporteringen blir lika spänningshöjande som skrämmande och ger belysande psykologiska inblickar i de inblandades liv och drivkraft. Det blir en omtumlande läsning, ingenting är som det först ser ut att vara. Detta är Oxfordförfattaren Cara Hunters första bok i serien om Adam Fawley, vars eget öde ger extra dimension åt Daisy-fallet.

Fullkomligt uppslukande, med ett slut du inte kommer att kunna förutse. Cara Hunter bygger upp spänningen och håller läsaren i ovisshet ända fram till slutet.

Jag läste boken på engelska men den finns översatt till svenska och heter Hemmets trygga vrå. 

Vad läser du för bok?

lsa_bo1_81385751

Anneli

Den Andalusiske Vännen

Den andalusiske vännen är en beroendeframkallande thriller av Alexander Söderberg som debuterade med denna boken.

Sophie är en oskyldig sjuksköterska som en dag träffar den tungt kriminelle Hector och blir förälskad. Hon blir kontaktad av polisen som berättar för henne hur många människors liv Hector har på sitt samvete och ber henne samarbeta. Sophie vet inte vilket ben hon ska stå på och dras så småningom in i karusell av händelser där hon inte vet vilken sida hon ska välja. Och vilken sida är ond och vilken är god? Det hela mynnar ut i en gaskramande kamp där Sophie inte vet vem hon kan lita på.

Två knarksmugglarsyndikat – ett tyskt och ett spanskt – bekämpar varandra med alla upptänkliga medel, samtidigt som ryska vapenhandlare blandar sig i spelet av en slump. Allt övervakas av en hemlig avdelning inom den svenska rikskriminalen, ledd av en äldre kvinna och hennes bror, med en handplockad personal av beryktade rötägg och pillerknaprande nördar. En sjuksköterska med tonårsson plockas in som flugor i nätet.

Intrigen är ett nystan, där alla jagar, skuggar, lurar, förråder, misshandlar och slår ihjäl alla sida upp och sida ned. Vem som är i lag med vem blir allt svårare att hålla reda på. Redan efter 70 sidor har 32 namngivna personer introducerats.

Det är inte en dålig deckare, men den är inte heller så fantastisk som man skulle kunna tro när man sett hur den presenterats. Ändå satt jag där och ville hela tiden veta hur det kommer att gå. Författaren har en förmåga att hålla kvar läsaren i intrigernas spännande värld.

Alexander Söderberg  är en säker berättare som tar ut svängarna i imponerande actionscener och karaktärer med psykologiskt djup. Detta är första delen i en serie på minst tre böcker med Sophie Brinkmann och organisationen kring Guzman i centrum.

Vad läser du för bok?

lsa_bo1_81385751

Anneli

 

Lästips: Kaffe med Rån

En charmig och rolig bok om ett gäng busiga pensionärer.

Märtha, Snillet, Krattan, Stina och Anna-Greta har det långtråkigt där de bor på servicehuset Diamanten. Dålig mat och trist bemötande, för lite motion och ständiga besparingar. Antagligen skulle de ha det mycket bättre i fängelse.

Märtha får en snilleblixt – de ska begå ett brott och se till att de blir dömda. Någon typ av ekonomisk brottslighet, en liten kupp av något slag. Bytet ska de skänka till fattiga och gamla.

Med rollatorerna i högsta hugg tar gänget in på lyxhotell där det finns gott om förmögna gäster. Men allt går inte som planerat. För att lyckas måste de tänka ut det perfekta brottet. Äventyret tar fart. Snart befinner sig Pensionärsligan indragen i den undre världen och vad som helst kan hända.

Kaffe med rån överraskar mig på många sätt. Det är en klockren och galet rolig bok. Den är så himla smart. Det är en klurig och komplicerad handling och så himla smarta brott begås. Vilket arbete författaren måste ha lagt ner! För allt är så himla genomtänkt och känns nu så självklart, fastän det är saker jag aldrig ens tänkt på tidigare. Jag är så imponerad! Det är inget mästerverk, men det är en rolig, smart och unik bok och det räcker långt. 

Vad läser du för bok?

lsa_bo1_81385751

Anneli

När kroppen gråter

Om kroppens och själens smärta och lindring.

Smärtläkaren Rolf Nordemar och arbetsterapeuten Kristina Nordemar har skrivit boken När kroppen gråter.

Det är ingen lärobok om smärta utan snarare en upptäcksresa i smärtans värld. Den riktar sig till dig som lider av smärta eller arbetar med människors smärta.

”Det finns många böcker om smärtans biomedicinska natur, om den psykologiska dimensionen och om sociala aspekter”, säger Rolf och Kristina Nordemar, ”men få eller inga böcker som handlar om helheten och om mötet mellan läkare och patient eller mellan terapeut och patient. Vi vill göra ett försök att berätta om det fascinerande mötet mellan läkare eller terapeut och patient och om vad som kan ske under en process där smärtan tvingas på reträtt, inte besegras fullständigt men i många fall så mycket att livet blir värt att leva och ibland till och med mer värt än tidigare.”

Boken är indelad i fem avsnitt: ”Smärta”, ”När kroppen gråter”, ”God vård”, ”Recept” och ”Mer om musikterapi”. I smärtavsnittet ges först en allmän överblick över smärtans natur. Vidare diskuteras begreppen hälsa och sjukdom mot bakgrund av de förväntningar som dagens människor ställer. Redan i detta avsnitt börjar man ana läkekonsten som grund för omhändertagandet.

Under rubriken på det andra avsnittet står att läsa ”Den sorg som inte har gråtit tårar kan få andra organ att gråta”, vilket kan ses som en förklaring till titeln på såväl hela boken som detta avsnitt: ”När kroppen gråter”. När det gjorts många utredningar som alla har gett negativa resultat blir ofta upplevelsen av smärta ifrågasatt. Om det inte finns någon påvisbar kroppslig orsak är kanske smärtan inbillad. Till och med patienten själv kan börja tvivla på sin upplevelses äkthet. Det är i detta skede som läkarvetenskapen kommer till korta och läkekonsten måste ta vid.

Det tredje avsnittet heter ”God vård”, vilket enligt författarna förutsätter en genomtänkt människosyn och en för sjukvården gemensam värdegrund. Naturligtvis bygger god vård och behandling på vetenskap och beprövad erfarenhet. Mera konkret: ”God vård förebygger och lindrar lidande, förmedlar hopp och bygger på ärlighet. Att trösta, lindra och bota har alltid varit sjukvårdens uppgift och att förmedla hopp är i sig lindrande och tröstande och kan hjälpa individen till kraft att orka igenom ett besvärligt sjukdomsförlopp.”

Under rubriken ”Recept” berörs en rad åtgärder som kan ha en förändrande inverkan på den lidandes situation och en lindrande inverkan på smärtan. Här berörs sådant som rörelseträning, kost, sömn, vila och lämpligt arbete. Lite om traditionella behandlingsmetoder tas upp: akupunktur, TENS, läkemedel och sjukskrivning. En rad aspekter på ett liv i smärta diskuteras.

Bokens avslutande avsnitt handlar om musikterapi. När den långvariga smärtan har sin grund i en mer eller mindre omedveten konflikt kan musikterapi ensam eller i kombination med andra terapiformer vara en framgångsrik metod. En sådana annan behandlingsmetod är t ex att patienten får möjlighet att med akvarellfärger visualisera sina känslor. Rollspel är en annan metod som används. Såväl gestaltningen i rollspelet och de målade bilderna som upplevelserna under musiklyssnandet blir sedan föremål för terapeutiska samtal.

Boken är föredömlig genom sin kortfattade och lättlästa form och sättet att skriva och uttrycka sig är pedagogiskt och lättförstått.

Anneli