Att hitta hem

Känlsan av att hitta hem i kropp, själ och hjärta

Hela detta året har varit som att jag har tappat bort mig själv på något sätt, men ändå inte. Jag är ju fortfarande jag, men kanske lite vilse.

Många känner nog igen sig i känslan av att bära på ett tomrum inom sig, ett hål som vi ständigt försöker att fylla.

Jag har tappat bort mig i min sjukdom och kan inte få det onda ekorrhjulet att stanna och släppa av mig.

Det är Miss Fibro som ställer till det för mig. Fibromyalgin gör att jag inte kan jobba med det jag vill, eller inte vill heller för den delen. Den påminner mig ständigt om vad jag inte klarar och den senaste tiden har besvikelserna varit många.

Bara att ställa mig upp, hämta kraft och börja om? Jovisst. Men hur många gånger ska jag behöva börja om. Startar om från noll hela tiden.

Det är inte alltid lätt att vara stark då men jag måste behålla styrkan att fortsätta kämpa.

För att vara sann emot mig själv så är det viktigt att jag lägger ner tid på sådant som får mitt hjärta att klappa och som inger en känsla av meningsfullhet, för ju mer jag gör tvärtemot desto mer vilsen och förlorande blir jag.

Livet är till för att njutas av, för att lära oss nya saker och uppleva känslor av lycka, kärlek och frihet. Spendera tid till sådant som får din själ att sjunga! Bara du vet vad du behöver för att må bra. Detta är ett viktigt verktyg för att hitta den inre kontakten med dig själv.  Min blev bara förlorad ett tag men nu ska jag försöka hitta den igen.

Livet och boendet har tagit mig och sambon på nya äventyr. Tillsammans har vi skapat ett nytt hem med nya vyer, lugn, harmoni och livskvalite’.

När vi öppnar dörren har vi havet utanför, ständigt brusande och aktivt. På standen ser vi havet så långt ögat kan nå med Båstad i horisonten på ena hållet och Halmstad på andra. Nu kan vi säga att vi bor vid Sveriges längsta sandstand, 12 km.

Känner mig hemma, jag har landat där jag ska vara, i själ och hjärta. Kroppen lever sitt eget liv ett tag till.

Min älskling, mitt livs kärlek som mitt hjärta klappar för. Det är du som gör det värt allt, det är du som får mig att resa mig gång på gång. Det är du som får mig att skratta och det är du som torkar mina tårar.

Oavsett var jag bor, så kommer jag alltid att vara hemma med dig.

Anneli

Tankarna lever sitt eget liv


Det är som om jag fångats i en orkan av tankar som cirkulerar med enorm kraft.

Varje ny tanke är som är som ett litet blixtnedslag i hjärnan. Deras kraft är oändlig. Tankarna är otvivelaktigt kraftfulla vapen eftersom de skapar broar – nya kopplingar som ritar om kartan hos känslor eller projektorremsan som sätter igång livets film…

Alla tankar är inte hjälpsamma. Det finns vissa tankar som inte hjälper alls. Istället blockerar de och skapar ängslan såväl som överväldigade känslor.

Normalt sett tänker jag på orosmolnen genom att försöka finna lösningar på problem. Det är så nya perspektiv hjälper mig att hantera vad som försiggår. Men denna naturliga process av inre reflektion sker inte alltid som väntat. Istället för att ge mer klarhet så grumlar den bedömningsförmågan.

Detta behov att grubbla på orosmoln kan ske i alla situationer. Det kan ske på jobbet, i köpcentret eller när jag borstar tänderna. Utan att inse det ockuperar de hela mitt sinne.

Sakta går jag framåt dag för dag i en verklighet jag inte identifierar mig med.
Det handlar om att vara kapabel att skapa en verklighet som matchar mina behov, mina karaktärsdrag och min totala rätt att vara lyckligare och för det måste jag förändra mina tankar.

Det är upp till mig att göra tankarna fantastiska, förändra mina tankar till det bättre.

Anneli