Nya mål

Vi har alla någon gång varit nybörjare.

Det var väldigt längsedan jag var nybörjare på något. För mig, som ska påbörja något helt nytt, är det en lång och kantig resa jag påbörjat.

Det är svårt att tänka i nya banor och försöka hitta något jag är intresserad av. Skriva och läsa har alltid engagerat mig och det är något jag är bra på.

För att kunna ta tillvara all min arbetslivserfarenhet och kombinera det med mitt skrivintresse så försöker jag nu sätta ihop en föreläsning som så småningom ska nå ut till skolor, organisationer och företag som har ambitionen att vidareutbilda och utveckla sin personal så att vi tillsammans kan kämpa för en bättre hälso och sjukvård. Det handlar mycket om målsättning och ambition för mig.

Jag är kunnig inom ett visst område och kan framföra ett budskap som jag vill dela med mig av. Min erfarenhet är min styrka.
Men vägen till att börja jobba som föreläsare är krokig och konkurrensen är hård. Det krävs mycket arbete med att bygga upp en föreläsning. Det gäller att förbereda mig noggrant.


Genom att utveckla mina förmågor som är kopplade till mig som person och mitt sätt att vara, till exempel kommunikation, samarbete, lyssnande, mitt sätt att tänka om mig själv och självförtroende vågar jag tro att jag har något viktigt att säga och att jag har ett bra sätt att förmedla det på.
Att nå mål, oavsett hur stora eller små de är, stärker alltid självförtroendet. 


Jag måste ha något konkret att sträva efter. Vara flexibel och lyhörd.  Det är inget misslyckande att ändra sig och byta mål. Måste bara se till så att mitt nya mål är lika konkret och specifikt som mitt gamla.Lära mig lyssna på mina instinkter. Våga lita på min magkänsla. 
Det krävs beslutsamhet och det är just den viljestyrkan som kommer att ta mig vidare.

Jag kämpar med mina nya mål i karriären. När min vision och mina mål hänger ihop och jag har klarlagt mina värderingar och mina drivkrafter så kommer det att öka min motivation ännu mer.

Då kommer jag att veta åt vilket håll jag är på väg och varför.

Anneli

Årsdag

Två år idag.

Nästan alla som dör lämnar efter sig stora hål av saknad hos dem som blir kvar.

Jag har fortfarande svårt att acceptera att hon inte finns. Trots att jag har en kärleksfull familj gör saknaden efter mormor fortfarande så ont att jag ibland nästan tappar andan. Min mormor var klok och rolig. Den finaste i världen.

Att förlora någon man älskar är det absolut svåraste en människa måste gå igenom. Vad betyder sjukdom, arbetslöshet och diverse misslyckanden, om man jämför det med att vi alla förr eller senare tvingas stå vid en kista som tillhör en människa vi inte vill leva utan? Ingenting. Och ingenting kan vi göra för att komma undan.

Varje sorg är unik på så sätt att den speglar kvaliteten på relationen till den vi mist.

Varje sorg är en egen upplevelse på så sätt att den vi förlorat är unik för oss.

Man pratar ofta om ett sorgeår, det vill säga att vi behöver ett år på oss att bearbeta en större förlust, men många skulle säga att det tar längre tid än så. Det första året är mest smärtsamt då till exempel födelsedagar och högtider ska passera och man för första gången ska fira dessa utan den man sörjer.

Åren som följer på det första blir gradvis lättare men det kommer fortfarande stunder då sorgen och saknaden blir mer intensiv.

Den här sorgen kommer inte glömmas bort, den kommer att finnas med mig genom resten av mitt liv.

Då och då kommer jag att tänka på mormor och känner sorgen sprida sig i kroppen. Då och då kommer allt kännas precis som vanligt. Sakta men säkert fortsätter allt.

Du är en av de finaste änglarna i himlen. Hoppas du har det bra där du är.

Mormor i fåtölj 2

Du är så oändligt älskad och saknad!

Anneli

I juletid

Visst är det något särskilt med julmusik? 

Julen började tidigt för mig och min svärmor när vi i lördags såg I juletid i Ränneslövs kyrka. 

Jag var väldigt förväntansfull på vägen dit och när vi var framme lyste hela gången upp av brinnande marschaller vilket förstärkte känslan av vad som komma skulle. 

Sångaren Christer Sjögren, Magnus Johansson på trumpet och pianisten Marcos Ubeda bildar en oslagbar kombination av mäktig sång och musik. 

Som ett trevligt tillskott, som höjde upplevelsen flera nivåer, anlitades de lokala körerna Ränneslövs och Ysbys Kyrkokör samt Hope and Glory. Christer Sjögrens röst och musik har följt mig sedan barnsben och jag har alltid gillat honom. Han firar dessutom 50 år som artist i år. Bra jobbat! 

Att då sitta i en vacker kyrka och höra alla dessa julsånger framföras på detta speciella sätt är en ynnest och verkligen en unik upplevelse. 

Minnen från barndomens jular väcktes till liv med O’helga natt, White Christmas, Stilla natt och alla de klassiska jullåtarna. Men även mer moderna låtar spelades och blandades även med icke julsånger. 

När Magnus Johansson framförde ett trumpetsolo till Amazing Grace brast det och tårarna rann sakta längs mina kinder. Den låten har jag hört spelas i många variationer, både live och på skiva, men aldrig hört den spelas så vackert. Även trumpetsolot till Stad i ljus gav mig gåshud. 

En timme och fyrtio minuter senare var konserten helt plötsligt slut och känslan av att vilja höra mer infann sig. Hela ensemblen, med Christer Sjögren i spetsen, promenerade ut i kyrkogången till Sarah Brightmans Time To Say Goodbye.

Då var det ingen hejd på tårarna. Det var en av låtarna som mormor valt till sin begravning och jag har inte hört den sedan dess. Det gjorde inget, det var ganska skönt att höra den,och i det ögonblicket kändes det alldeles, alldeles rätt. 

Anneli 

( Ett 60-tal platser får besök av I juletid under perioden 10/11- 13/1-19 så passa på att boka era biljetter i en kyrka nära dig! ) 

Nya projekt

Börja glömma — Gör plats för att drömma om något nytt.

Min Fibromyalgi har nu gjort att jag inte längre klarar av att jobba kvar inom vården. 

Det betyder nya utmaningar och nya projekt.  Men frågan är ju vad ska jag göra istället? Bara den tanken skrämmer mig mer än något annat. 

Vad gör man när man spenderat hela sitt yrkesliv åt den enda man alltid velat göra? Jag har egentligen inte fattat beslutet om att sluta själv utan mer och mer varit tvungen att inse fakta. Att kroppen och själen inte längre orkar med stressen, underbemanningen och det slitsamma arbetet med att försöka hinna med allt och finnas där för alla. 

Mycket tid och energi går åt på dagarna för att göra efterforskningar och hitta fakta om vad jag ska kunna göra istället. Jag vill på något sätt kunna stanna kvar inom vården, fast på ett helt annat sätt. Och samtidigt tänker jag att jag kan dra nytta av mitt intresse i att läsa och skriva. 

Det svåra i att starta nya initiativ och projekt är inte att starta dem, utan att ge dem en faktiskt möjlighet att växa och utvecklas till verklighet och något som kan hålla. Samtidigt som jag måste lämna min långa karriär bakom mig öppnas nya dörrar och möjligheter. 

Jag har mycket erfarenhet och kompetens och det vet jag att jag alltid kommer att ha med mig. Det kan aldrig tas ifrån mig. 

Så varför inte dela med mig av allt jag kan, allt jag lärt mig och allt jag varit med om genom att prata och skriva om det för att tillsammans med andra försöka göra vår vård bättre? Jag vet ju vilka bristerna är och vad som kan förbättras.  

Min kära och stöttande familj kommer med råd och stöttning och vissa av idéerna har skapat ett intresse som jag forskat vidare på och som verkar kunna leda någon vart, leda till något positivt. 

Vijay-Govindarajan-Citat-1

Det kommer att bli ett hårt jobb. Mycket blod, svett och tårar. Men jag känner mig redo att investera av min tid för att jag ska kunna utvecklas och kunna komma vidare. 

Det är jätteläskigt att ge sig in i det okända.  Det kommer att bli motvind och uppförsbackar, det inser jag och är beredd på. 
Jag är inte rädd för att färden mot mitt mål kan bli lite guppig ibland med skrubbsår och mindre blessyrer på vägen mot framgång.

Allt som är utvecklande och spännande är lite jobbigt först. Jag ska koncentrera mig på det jag vill ha och försöka se målet framför mig. 

Det finns en mening med allt. Jag vet inte än vad som är meningen med att en sjukdom ska bestämma vad jag ska och inte ska göra. Det kan vara att jag måste anpassa mig och ändra vissa saker för att anpassa mig, men jag kommer aldrig låta mig besegras av en sjukdom. 

Anneli




Namnsdag

Grattis på namnsdagen idag mormor!

Ingegerd eller Ingegärd är ett kvinnonamn med nordiskt ursprung. Det är en sammansättning av gudanamnet Ing och gerd med betydelsen ‘gård, ‘skydd’. Namnet har använts i Sverige åtminstone sedan 1000-talet och förekommer på runstenar.

Namnet var mycket populärt runt mitten av 1900-talet men är idag ovanligt bland de yngsta.

Den 31 december 2014 fanns det totalt 57 896 kvinnor folkbokförda i Sverige med namnet Ingegerd eller Ingegärd, varav 10 932 bar det som tilltalsnamn.

Namnsdag: 7 november (sedan 1901).

Tänker lite extra på dig idag.

Saknar dig.

imagesXBIHFECE

Anneli

(Källa: Wikipedia.se)

Tänk

Tänk, att det kan rymmas så mycket i en människas inre både stora ting mindre.

Djupt, djupt i den allra innersta vrå oändligt mycket en människa kan bära på.

Efter det yttre man inte döma får, man kan inte på ytan se, djupa sår.

Människan kan kanske skratta och le trots att djupt därinne finns smärta, ångest och ve.

Man tror att den människan är nog stark, hon står säkert på fast mark.

Men det kanske bara var ett yttre sken, det upptäcker man så småningom sen.

Så en fin dag brister skalet till slut, i en förlösande gråt hon brister ut.

Därinne fanns oro, ångest, förtvivlan, ensamhet och kanske en förborgad hemlighet.

Hon var inte så stark som man förut trodde, därinne en gränslös ängslan bodde.

I hennes ångestfulla blick man mycket lära fick.

Ibland kanske vi inte alls orkar dölja, tårarna bara strömmar, hela vårt ansikte de skölja.

Vi ropar ut i förtvivlad smärta, allt som finns djupt därinne i vårt hjärta.

Ju mer bland människor man går, ju mer man lär och förstår,

hur olika, hur komplicerad en människas inre är, vi borde handskas varsamt, inte döma det livet oss lär.

En lugn, vänlig röst kan göra under, den kan hjälpa i de svåraste stunder.

Ett uppmuntrande ord, en vänlig blick, jag minns att på detta sätt en gång jag hjälp fick.

Ack, om jag lite glädje kunde sprida, till mina medmänniskor som lida.

Att varsamt torka bort en tår, att försöka lindra ett blödande sår.

Det kostar så lite att räcka en hjälpande hand till en människa som har det svårt ibland.

Att vara vänlig på min väg där jag går, Gud blott med din hjälp jag detta förmår!

Smärtan har en uppgift, det kanske man ej alltid förstår.

Men efteråt, kanske efter månader , kanske efter år,

då ser man på sig själv, på sin nästa, på ett annat sätt, man har lärt sig att livet inte är så lätt.

Smärtan luttrar, slipar av kantigheter, smärtan danar, man ser och man anar,

att djupt i mörkret, i smärtan där jag stod, där fanns att hämta en oändligt dyrbar klenod.

Kanske sedan molnen skingras, plötsligt står jag i solens glans

och minns klenoden som i smärtan, i mörkret fanns.

Jag kan tacka för törnen, för rosen, jag kan le,

men jag får inte glömma, att till mina medmänniskor av klenoden delge.

Min livsväg har varit så, ibland på höjder, men mest på dalen jag fått gå.

En oändligt känslig människa jag är, men man lever intensivt när livsvägen sådan är.

För alla dagar, de ljus, de mörka, de vanligt grå, jag vill inte mitt liv skulle vara annorlunda än så.

Men min innersta önskan är, att vara till glädje, nytta för någon på livsvägen här. 

 

Skriven av Ingbritt Rundkvist, Örebro Fibromyalgiförening. Publicerad i Fibromyalgi Nytt Nr 3/2018- Årgång 21.

Anneli

 

 

Födelsedag

Idag är det din födelsedag mormor.

Jag kan inte ringa och gratta dig på din stora dag fast att det är det jag allra helst vill.

Höra din röst en gång till…

Saknaden är fortfarande enormt stor och det är så tomt utan dig. Ännu en födelsedag när du inte är här.

Livet fortsätter, vardagen tar vid och vi kämpar vidare med vårt.

Du finns alltid med oss i allt vi gör.

Våra tankar är hos dig lite extra idag och vi önskar dig, vår ängel,

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN!

Anneli  

Ett år!

Igår var det ett år och 179 blogginlägg sedan jag startade min blogg.

20180920_101206

Känns nyss och länge sedan på samma gång så där som tiden gör ibland.

179 inlägg? Det låter mycket i mina öron och ändå är det långt ifrån bloggproffsens frekvens med minst två inlägg om dagen.

Jag startade bloggen eftersom jag älskar ord och att skriva och för att kunna skriva mer. Den blev och är en stark symbol för att leva livet mer efter vem jag är och vill vara. Idén att starta en blogg hade länge funnits men det tog ett bra tag innan jag kände mig redo.

Att blogga är för mig ett sätt att skapa konversation och intresse om just det jag brinner för och upplever. Här kan jag spekulera, tolka, fundera och analysera med helt fria händer. På bloggen skriver jag om allt som känns viktigt och relevant för mig.

Ambitionen är att skriva öppet och ärligt om min Fibromyalgi och hur det är att leva med den och förhoppningsvis kan det hjälpa och stödja andra i deras situation.  Men även allt annat som ingår i mitt liv: kärlek, sorg, utflykter, familj, bak och mycket läsning som inspirerar mig att skriva om.

Jag har även de senaste fem månaderna bloggat på Carl Stridsbergs hemsida LoveLaholm. Där har jag delat med mig av det lokala som gör Laholm och Halland så speciellt samt även där delat med mig av recept och boktips. Men i slutet på förra veckan fick jag ett meddelande från Carl: ”Det är så att för att Google ska godkänna en hemsida idag som ”Säker” så måste man installera och aktivera något som heter SSL
Det är ett samarbete mellan dels mitt webbhotell och min webbutvecklare.  I samband med att webbhotellet installerade det insåg vi att det inte fungerade på LL´s underdomäner, alltså din.” Eftersom Carl blir tvungen att i så fall installera nya program till en dyr kostnad på hans ideellt drivna hemsida så beslöts det att stänga min blogg där vilket så klart är tråkigt men jag har också full förståelse för Carls situation.

Tack, Carl, för ditt förtroende. Det har varit jätteroligt och intressant att vara en del av din hemsida. Önskar dig all lycka till med din sida!

Jag ser fram emot ett nytt händelserikt år med mina tankar om lite av varje.

Tack alla snälla som läser, peppar och kommenterar! Ni är en stor inspiration och glädjekälla.

Anneli   

Var är sömnen?

Nu är det tid igen för några dagars återhämtning, efter en lång stressig period.

Kroppen har kommit ikapp hjärnan och reagerar nu på stressen genom att inte ge mig sömn.

Jag är nu inne på andra veckan utan nästan ingen sömn alls. Jag somnar korta stunder och vaknar igen lika trött.

Eftersom kroppen inte får tid och utrymme till vila blir även värken försämrad och koncentrationen och hela allmäntillståndet påverkas ännu mer negativt.

Sömnen behövs för att kroppen och hjärnan ska få vila, återhämta sig och bearbeta intryck. Vi bearbetar känslor och upplevelser vilket gör oss redo att tackla nästa dags utmaningar. När vi sover stärks minnet och hjärnan rensas från skadliga ämnen. Utan sömn kan hjärnan inte rensa bort ”skräpet” som ackumuleras under dagen och det gör att hjärncellerna kan skadas.

Runt 80 % av dem som har Fibromyalgi lider även av någon form av sömnstörning. Sömnstörningen kan ta sig uttryck på flera sätt; insomningsproblem, täta uppvaknanden, problem med att somna om och med att vakna för tidigt.

2015-05-26-2317_5564e2f52a6b2267b3d44baa

Svår smärta på dagen har ett samband med dålig nattsömn och dålig nattsömn påverkar å sin sida smärtan följande dag. Den som lider av kronisk smärta sover ofta dåligt. Enligt undersökningar förstärker sömnstörningar smärtan hos personer som lider av kronisk smärta.

Smärta, trötthet och sömnproblem hänger ihop och påverkar varandra.

Studier har visat att de som lider av Fibromyalgi oftare också lider av sömnproblem, då smärtorna gör att de drabbade får svårt att sova.

Min kropp är ansträngd och befinner sig i ett spänningstillstånd och jag går lätt på övervarv. På grund av smärtan och den ytliga sömnen hamnar jag in i en ond cirkel av trötthet. Detta är ständigt förekommande för mig, men periodvis blir symtomen värre och jag kommer till en punkt då jag känner att nu är det stopp med allt och jag orkar verkligen inte kämpa längre.

Här är några punkter som är viktiga att veta:

* Alla morgnar är jobbiga morgnar.

* Det finns inga värkfria dagar, men de dagar jag har mindre ont är fantastiska.

*Jag kan sova en hel dag och ändå känna mig helt slut.

*Snälla, kom inte med kommentaren ”du borde träna”. Min arbetsdag är som ett långt och stentufft gympass .

När jag drabbas av ett skov: lämna mig i ett mörkt rum och titta till mig då och då. Det hjälper.

* Jag måste planera och anpassa varje dag, vecka och månad efter mitt sjukdomstillstånd.

*Bli inte arg om jag ställer in en planerad aktivitet. Jag mår redan dåligt som det är.

* Starkt ljus, höga ljud och många lukter på en gång gör mig illamående.

* Jag kan vara lynnig, men försök ha överseende med det. Du skulle också vara på dåligt humör om du hade värk hela tiden.

*Det hjälper INTE att du berättar om en vän med Fibromyalgi som sällan har ont.

*Att gå till läkaren gör mig förbannad, för det påminner mig om mitt tillstånd.

*Tack vare Fibromyalgin får jag tillbringa mycket tid hemma med min sambo. Alltid något!

Anneli

(Källa: fibromyalgi.se och hjarnfonden.se)

 

 

 

 

 

 

Nya hjälpmedel

När kroppen protesterar och man måste tänka på ett annat sätt att göra saker underlättar det mycket med bra hjälpmedel.

Vad är ett hjälpmedel?

Om man har en funktionsnedsättning kan man behöva hjälpmedel för att livet ska fungera så bra som möjligt. Med hjälpmedel menas ofta produkter av olika slag, men även metoder och ny teknik. Man ska kunna få hjälpmedel för att kompensera funktioner som är nedsatta, men också för att bevara funktioner så länge som möjligt eller förebygga att de försvinner. Hjälpmedel är en del av hälso- och sjukvården och ingår i till exempel habilitering och rehabilitering. Hjälpmedel för vård och behandling och för det dagliga livet ska landstingen, regionerna och kommunerna erbjuda. Med hjälpmedel för det dagliga livet menas sådant man kan behöva för att till exempel äta, klä sig och sköta hygienen, förflytta sig, kommunicera och sköta hemmet. Vissa hjälpmedel får man köpa själv, så kallade egenansvarsprodukter. Vad som ska räknas som egenansvarsprodukter avgör landstingen, regionerna och kommunerna själva.

Jag har i tidigare inlägg Hjälpmedel berättat om vilka hjälpmedel jag behöver och använder till b.la mina händer och för att sköta hemmet.

Det kommer hela tiden nya saker och ibland vet jag inte att jag behöver det förrän jag ser eller upptäcker det.

När jag sist var hos fysioterapeuten diskuterade vi stöden jag har för mina händer och eftersom jag inte var riktigt nöjd med de jag hade provade han ut nya som kom igår.

Jag är väldigt öm i mina händer och försöker använda saker som är lätta att hålla. Hittade en ny ergonomisk hårborste (Tangle Teezer) och tvätt borste (Swereco) på Apotek Hjärtats hemsida så det beställde jag.

Hjälpmedel 2

För att jag ska kunna baka och laga mat så mycket som möjligt finns jättebra saker från Gastro Max som jag köper/önskar mig när jag hittar. Sist fick jag denna måttsats med extra långa handtag för att kunna hålla i handflatan istället för att ”knipa” med fingrarna.

Måttsats

Och mitt bästa fynd denna vecka: The book lamp. En mini läslampa att fästa på boken eller ha på bordet. (Köpt på Akademibokhandeln.) Starkt, praktiskt ljus för att kunna läsa även vid dimsyn som jag ofta får på kvällarna när jag är trött. Upptäckte igår kväll att det gick lättare att fästa blicken med denna lilla lampa fäst på boken.

Allt som man tror kan hjälpa är värt att testa och kanske kan man göra sin vardag ännu lite lättare.

Anneli

(Källa: elrullstolar.com)