Farväl till en vän

Den hemska dagen kom då mina föräldrar måste ta ett sista farväl till sin hund, en älskad familjemedlem

Vägen till att fatta ett sådant beslut var lång, svår och smärtsam.

Att i så många år alltid göra vad som är bäst för hunden och det allra sista beslutet de måste fatta var det mest osjälviska man kan göra för sin älskade hund.

Man måste unna dem att få sluta sina dagar smärtfritt och med sin värdighet i behåll. Vi måste inse att dagar kan komma när det inte längre finns en gnista av hopp om överlevnad och bättring.

Förlusten av en hund frambringar intensiva känslor och en enorm sorg som ger mycket tårar och oändlig saknad.

Bara en hund”, finns det människor som säger.
Att säga “bara” om en varelse som kommit mig så nära,
om en svans som slår i golvet av glädje över att höra min röst,
om en nos, som förtroligt sticks i min hand,
om två ögon som rymmer världar av tillit och tillgivenhet.
Hon bad inte om att få komma till dig.
Hon kom till dig för att ge dig vänskap då andra sviker,
sympati då andra är emot dig,
trofasthet då andra baktalar dig.
Hon kom för att ge dig kärlek
då du känner dig utelämnad,
sällskap då du är ensam.

Hon gör dig på gott humör
då du är ledsen, tar emot dig
med glädjetjut då du
äntligen kommer hem.

Hon är någon som behöver
dig, någon att smeka, leka med
och ha roligt tillsammans med.
Hon är beroende av din omtanke och din kärlek.

Hon protesterar inte då du missförstår henne.
Hon är utelämnad till dig på gott och ont.

Hon ger dig sköna avkopplande promenader.
Hon ger dig sällskap.
Hon ger dig kärlek och glädje.
Hon vaktar och skyddar dig.
Hon varnar om främmande kommer.
Hon överger dig inte så länge hon lever.
Hon ger dig trygghet.

För alltid i våra hjärtan!

Foto: Privat

Anneli

( Dikten är tagen från en artikel i Skånska dagbladet, publicerad 14/3 2017)

Två cirklar i mars

 Varje år när jag skriver anteckningar i det nya årets almanacka är det två datum i mars som får en cirkel. Och varje år räknar jag ut hur längesedan det är.

15 år i år. 

En cirkel som representerar en tragisk, sorglig och förödande olycka. En olycka som man tror att man bara läser om i tidningen.

En påminnelse om en det som hände, saknad och sorg. Men en cirkel som också påminner om livet.
Att leva det medan man kan. Vara tacksam för vad man har och göra det man vill. Älska och uppskatta familj och vänner. Man vet aldig när ödet avbryter och livet förändras för alltid.

Jag levde mitt liv i England och var så långt hemifrån. Det är då man inser att familjen är det viktigaste. Det är då man sätter sina prioriteringar. Och det var det som, flera år senare, fick mig att flytta hem. Jag vill aldig mer missa en viktig händelse, lycklig som sorglig, som familjen drabbas av.

Familjebanden finns oavsett hur långt man är ifrån varandra och världen är mycket mindre nu med tillgång till sociala medier och sätten att kommunicera på men det ersätter aldrig den fysiska närvaron där man kan träffas, kramas och umgås.

Detta året representerar två cirklar i mars en oerhörd saknad för familjen, en oändlig styrka och kämparanda som bara kan komma från de starka band familjen skapar.

Anneli

Nya förhoppningar

Trots en rejäl förkylning så här i början på året är väl det här året ändå mitt år?
Ett nytt år är inspirerande på många sätt och väcker en lust att starta om eller vända blad.

2019 måste vara året för förändringar, utmaningar och nya perspektiv. Detta året ger mig chansen att börja skriva på ett nytt kapitel i mitt liv, gå vidare och fylla dom tomma vita arken med nya spännande upplevelser.

Det gångna året var fyllt av mycket besvikelse, sorg och ledsamhet. Det har varit en svår insikt för mig att inte längre kunna jobba inom vården och rädslan för hur framtiden kommer att se ut. Får ångest och oro för att misslyckats vilket är helt nytt för mig. Jag har aldrig haft svårt för att få jobb. Har faktiskt varit väldigt priviligerad och alltid fått alla jobb jag sökt och velat ha.

Men nu måste jag jobba med mina rädslor, mina mål och mina känslor på ett helt nytt sätt och ur ett helt nytt perspektiv.
Hur ska det gå till? Bara jag visste vad jag skulle göra så skulle jag gjort det direkt. Problemet är att när man sitter i situationen så är det väldigt verkligt. Rädslan av att inte räcka till. Rädslan för att misslyckas. Rädslan av vad andra ska tycka. 

Det finns inget färdigt recept till lycka som fungerar för alla. Var och en kokar ihop sin egen soppa till liv.

Det finns stunder i livet när allt verkar flöda. När vi känner att livet är bra, och det är lätt att låta sig svepas iväg. Vi tänker inte på vad som sker med oss eftersom vi är nöjda med våra liv och känner oss bekväma i oss själva. I dessa tider är det lätt att komma upp ur sängen och starta dagen.

Å andra sidan kan livet ibland ge oss dåliga tider. De mörkaste perioderna, som kräver extra ansträngning och till och med gör det svårt för oss att slutföra de minsta av handlingar.
Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Anledningen eller magnituden av vad som sker spelar ingen roll. Ingen har förmågan att bedöma hur allvarligt ett problem är för oss. Det finns tider när små vändningar i livet slår hårt mot oss och vi måste lära oss att respektera dem.

Men hur en person konfronterar sina egna problem är viktigt.

Jag måste nu tro på kapaciteten att lösa problemen som uppstår. Se mig i spegeln, le mot mig själv, acceptera mina rädslor och bekräfta mina förmågor.

Att starta om livet är att genomgå förändring, söka andra chanser och utföra en förvandling av vad jag för tillfället är. 
Det är sidan av mig själv som kommer innan den nya personen som jag vill vara. Så för att utvecklas är det viktigt att jag lär mig att starta om.

Endast ett alternativ återstår: att hoppa. Jag vet inte hur eller var jag ska landa, men jag litar på att jag ska klara det.

Att börja om är att satsa på det bästa av mig själv utan att avsäga mig allt jag redan gjort rätt.

Anneli

Älskade vän

Vad ska jag säga? Hur ska jag trösta? 

Min älskade vän, vi har hängt ihop sedan första dagen på gymnasiet. Vi har gått igenom så mycket tillsammans. Så många roliga, lyckliga minnen men också stor sorg. Våra mor-farföräldrar har vi förlorat den ena efter den andra. 

Nu går du igenom den största sorgen av dem alla. 

Finns det något värre än att förlora någon man älskar? Det kan det inte göra. Den sorg och förtvivlan du känner är obeskrivlig och bottenlös. 
Kan inte föreställa mig den tomhet, sorg och smärta som du måste känna just nu.  Jag lider med dig och tänker på dig. 

När dagen är tung

och livet känns kallt

är det svårt att se

en mening med allt.

Så ensamt det är

att bära en sorg.

Men bördan kan lätta

med andras försorg.

För tankar kan värma

och ord göra gott.

En blick kan berätta

att någon förstått…

Så känn att du har

ett stöd här i mig.

För det ska du veta
– jag tänker på dig


Med kärlek

Anneli