Har jag jobbat min sista dag?

Min Miss Fibro har vunnit, jag är besegrad.

Arbetet är så intimt förknippat med min identitet att motgångar tar mig väldigt hårt. Det gör det också svårare att släppa taget när jag nu inte längre klarar av att sköta mina arbetsuppgifter. Det är fullständigt förödande och väldigt stressigt.

Det smög sig på utan att jag märkte det. Något symtom här och någon krämpa där. Utan att jag förstod gick kroppen in i krisläge och när smärtan och utmattningen är ett faktum är det försent att kämpa emot.

Jag har jobbat inom vården sedan jag var sjutton år och fick mitt första sommarjobb inom hemtjänsten. Det har blivit många arbetsår och ett flertal arbetsplatser både i Sverige och i England. Jag har aldrig velat göra något annat. Har försökt ett antal gånger att bryta mig loss men har alltid återgått till vården.

I alla år som jag jobbat har det varit stressigt, underbemannat och tungt. Men också ett alldeles fantastiskt underbart jobb.  Man kan inte ha något bättre jobb och det har gjort att allt slit varit värt det. Tills nu.

Smärtan kom smygande. Huvudvärk, ont i armar, händer, fötter och höfter. Mina sinnen kändes ständigt på bristningsgränsen och ljud, ljus och lukter blev till rena tortyren. Varje liten uppgift kändes som ett oöverstigligt hinder när det läggs på högen av allt det ansvar som redan tynger mig.

Sjukskrivningen kommer som en blixt från en klar himmel. Vaddå, är jag sjuk? Nä, jag är bara inte lika bra som andra.All energi går åt till att orka med smärtan . Det är inte okej i längden att behöva döva kroppen med smärtstillande för att orka med arbetet.( Lösningen är i stället fler kolleger och en större möjlighet att tillsammans med arbetsgivaren vara med och påverka arbetsförhållandena. Men det är bara i en perfekt värld sådant händer.)

Det som är svårast är att acceptera att jag kanske aldrig kommer att kunna klara ens hälften av vad jag har klarat tidigare. Jag som alltid har fixat allting. Jag som alltid har satt stolthet i att kunna klara mig själv. Jag tror fortfarande att jag ska vakna en morgon och så är allt som vanligt. Den dagen kommer aldrig.

Har jag jobbat min sista dag inom vården? Kommer jag aldrig mer att hålla en döende persons hand i min eller sticka någon i armen? Kommer jag aldrig mer att få informera och utvecklas tillsammans med personalen? Kommer jag aldrig mer….

Även med all stresshanteringshjälp i världen är det svårt att inte falla ner för stupet igen när du kommer tillbaka och allting fortfarande fungerar på samma sätt som gjorde dig sjuk.

Vad är vila? Hur återhämtar man sig när tankarna bara mal på om hur det ska bli?

Ingen anställer dig som har hög sjukfrånvaro och tål du inte stress har du inte mycket att hämta någonstans. Förmåga att ha många bollar i luften, stor stresstålighet och att klara av ett högt tempo är klyschartade egenskaper som eftersöks i platsannonserna. Stresskänslighet, behov av tydliga instruktioner och en inrutad vardag eftersöks betydligt mer sällan.

När du arbetar för mycket förstör du för alla andra på din arbetsplats genom att driva upp tempot, vilket i sin tur minskar möjligheten till utökade tjänster. Blir du sedan sjuk och sjukskriven har du även effektivt lyckats förstöra din fritid, ditt privatliv och ditt allmänna välmående. För att inte tala om dina karriärmöjligheter de närmsta åren.

Grattis Anneli! Bra jobbat. Tänk på det här nästa gång du jobbar över.

Är det värt det?

92524c2e058d34e88cfc3640fd045f28

Anneli

 

 

 

En förändrad värld där barns drömmar får liv

Som jag skrivit om i tidigare inlägg , vinna över sig själv , jobbar jag emellanåt ideellt i caféet på Erikshjälpen i Halmstad.

Det har nu gått fem månader sedan jag började där. Jag tycker det är jätteroligt och det är ju något helt annan än det jag normalt gör.

Erikshjälpen är en barnrättsorganisation som utifrån FN:s barnkonvention kämpar för att barn som lever i fattigdom och utsatthet ska få ett bättre liv, både nu och i framtiden. Arbetet pågår i ett 20-tal länder inklusive Sverige, med fokus på barns rätt till utbildning, hälsa, trygghet och skydd. Just nu pågår stora project i b.la Bangladesh där det byggs flyttbara skolor och sjukhus och sång- musik studior till utsatta barn i Uganda.

Erikshjälpen tar emot möbler, husgeråd, kläder, böcker och elektronik, leksaker, sportutrustning, hemtextil, skor och mycket annat som är i gott skick. Det du bidrar till är inte bara återanvändning, det är också biståndsarbete. Möbler, husgeråd och kläder blir till nya brunnar, hälsovård och utbildning.

Din gåva gör skillnad!

Erikshjälpen Second Hand vill även erbjuda människor gemenskap, arbetsträning och praktik för att hitta vägar till personlig utveckling. På Erikshjälpen arbetar ett fåtal arbetsledare som är anställda och som organiserar de olika avdelningarna och stöttar människorna som jobbar där i olika åtgärder t.ex. från Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Kriminalvåden.  Här arbetar man med att alla har lika värde och alla kan bidra med något.

den finaste gåvan

Alla som jobbar på Erikshjälpen arbetar för att våra barn ska få en bättre värld att leva i.

Denna bön är skriven av Ulla Nilsson, grundaren Erik Nilssons änka:

Allas bön för Erikshjälpen

Herre! Vi ber

Hjälp oss i din vilja vandra

I verksamhet och i våra liv

Välsigna oss till hjälp för andra

Ge oss vishet och perspektiv

Att göra allt på bästa sätt för dem som inte har det lätt

Amen

Det finns ett flertal Erikshjälpen butiker runt om i landet. Gå in på Erikshjälpens hemsida för att hitta din närmsta butik.

Anneli

(källa: erikshjalpen.se)

 

 

Sommarutvärdering

Idag samlades vi tillsammans med chefer och ansvariga för att utvärdera och diskutera hur sommaren har varit.

Diskussionen ledde omedelbart in på den extrema värmen som varit.

Alla höll med om var hur kämpigt det har varit. Sedan hur alla förhöll sig till värmen hade vi olika åsikter om.

Chefen, som mestadels, har sittande skrivbordsarbete tyckte att hon svettats bara genom att vända papper. Vi andra, som jobbar ”på golvet”, hade lite andra åsikter om vad det var som fick oss att svettas. Vi har jobbat inomhus i 35-gradig värme utan fläktar eller tillgång till svalka. Jag har aldrig jobbat en sommar som det varit så varmt så länge. Våra boenden lämnar mycket att önska när det kommer till ventilation.

Svettig sol

Det är många som lider av värmen på jobbet när det är högsommar. Men det finns ingen maxgräns för hur varmt det får vara på en arbetsplats. Därför har arbetsgivaren heller inte behövt göra något för att underlätta. Den 27/7 kom beskedet att, p.ga värmen, fick vi nu använda våra egna tunnare byxor eller shorts. Alltid något att äntligen kunna använda bomullsbyxor som andas.

De äldre har haft det kämpigt i värmen. Ofta känner de inte när man behöver vätska innan det är för sent. Därför behöver de äldre tillsyn oftare.

Det viktigaste är givetvis att de äldre får i sig tillräckligt med mat och vätska i värmen och all vårdpersonal har jobbat fantastiskt bra med att gå extra vätskerundor. Men det tar ju också mer energi och ork av vårdpersonalen och ingen extra personal har kallats in för att underlätta den mer pressande arbetssituationen. Man är inte lika effektiv när det är väldigt varmt.  Det gör inte alltid så mycket på ett kontor, men på en arbetsplats där man är i konstant rörelse kan det vara ett problem eftersom det gäller att hela tiden att vara koncentrerad på vad man gör och se till att patienterna har det så bra det går.

Lite tips till chefer inför nästa sommar var:

köp in fläktar redan nu så att det finns på plats och kan användas vid behov

se till att persienner/rullgardiner fungerar som de ska

erbjud personal vatten, kanske köpa in backar som står tillgängligt eller en vattenbehållare.

Arbetsgivaren skulle överväga dessa förslag.

Annars har sommaren flutit på bra. Inga större händelser eller akuta situationer uppstod. Under hela sommaren hade vi bara ett dödsfall, vilket är ovanligt just på sommaren. Man kunde trott att det var en del som inte skulle orka med värmen.

Vikarierna har varit duktiga och samarbetet har funkat bra. Även denna sommar togs det in oerfaren, outbildad omsorgspersonal som aldrig tidigare varit med hur de dementa reagerar eller hur mycket stöd och hjälp dom behöver. Men dom lärde sig fort och många passade riktigt bra till att jobba inom vården. Hoppas att någon av dom i alla fall tagit det till sig och vill fortsätta. Det är det man måste ha i åtanke: att ge så bra intryck och information som möjligt så att fler vill jobba inom vården.

Ett jobb som så många år senare jag fortfarande brinner för!

Hur har er sommar varit?

Anneli

 

 

 

 

 

 

 

Misslyckande

När det inte går att rädda någons liv.

Inom vården möter vårdpersonal ofta döden. Det är en del av arbetet som är mindre trevligt men ändå en väldigt viktig del av jobbet.

Ibland, men inte ofta, händer det snabbt och oförutsett. Som idag. Någon faller ihop. Akutlarmet tjuter och alla , sjukskötorskor och underskötorskor, kommer springande för att hjälpa till.  Jag, som redan befann mig på avdelningen, var en av de första på plats.

När jag kommer springande i korridoren ser jag någon som ligger på golvet. Snabbt hinner jag uppfatta att en anhörig till personen på golvet står tårögd och förfärad sidan om.

Varje instinkt, varje del av mig har en väl tränad röst inom mig  som skriker ”rädda, rädda, rädda”.

Alla hjälps vi åt. Men denna gången går det inte. Vi kämpade förgäves.

Den anhöriga skriker ut sin sorg och förtvivlan. Tänk så hemskt att behöva bevittna sin älskade försvinna på detta sätt. Ingen tid för avslut. Ingen tid för farväl.

Stora krav ställs på personalens förmåga och kunskap att hantera situationen, ge empati och trygghet så att familjen i sin fortsatta tillvaro kan gå vidare i sitt sorgearbete.

För vårdpersonalen gäller det att vara professionell men det är svårt. Jag vänjer mig aldrig (det vill jag inte heller) .Ett dödsfall är inte det andra likt.  För mig är det ett misslyckande att inte kunna rädda någon som behövde hjälp.

Det känns lite extra när man träffat och lärt känna personen. Av någon anledning var det meningen att våra vägar skulle mötas och skiljas åt idag, just på detta sätt.

Jag är ledsen ett tag, vi på avdelningen minns dig med glädje och dansar med dig och på något sätt fortsätter livet.

 

Idag har en familj mist sin älskade och vi har förlorat ett liv.

Djupt, djupt inne i sorgens mörker, glimtar en annan sorts glädje fram, en allvarligare glädje, i grunden besläktad med sorg.
Se magnolian! Den blommar nu!”
– Barbro Lindgren  (denna dikt hade personen uppsatt, broderad, på väggen i sitt rum.)

Anneli

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Diska för hand

Den 21/3 publicerades en artikel i Hallandsposten om hur personal på ett av kommunens äldreboenden måste diska pottorna för hand.

wp-image-177237423
 

 

Ytterligare en gång kommer det fram vad det är som pågår på våra boenden.

Ordet jag tänkte på är äckligt när jag läste artikeln om att alla fyra steriliseringsmaskiner varit sönder en längre tid. Vilket innebär att det är omvårdnadspersonalen som nu diskar pottor och urinrör för hand.

rengörfallucka
(Denna bild är inte tagen ur artikeln och har inget samband med innehållet i tidningen.)

 

Enligt representanter för miljö-och hälsoskydd, som gjort en inspektion, uppfyller inte detta hygienkraven.

Artikeln fortsätter med att personalen hävdar att maskinerna varit trasiga i minst fem år! Va?! Är detta klokt! I fem år har chefer och personal riskerat hälsan hos de äldre.

Citat från artikeln:  ” Det här kan innebära risk för brukarnas hälsa. Eftersom dessa personer är äldre och oftast har nedsatt immunförsvar är de extra utsatta skriver miljökontoret i ett föreläggande till socialnämnden.”

Det verkar som att personal har detta som en rutin som nu ingår i deras arbetsuppgifter. Men vilket tänk runt hygienen. Hur är detta ok? Det finns absolut inget försvar för detta.

Personal som skrubbar och rengör pottor för att sedan bara en stund senare servera brukarna mat och uppehålla sig i köket, en ren yta, i motsats till en förorenad yta som sköljen där pottorna rengörs utgör. En av de första sakerna man får lära sig om vårdhygien är att inte gå från förorenade ytor till rena ytor. Samtidigt går personalen runt i samma arbetskläder hela arbetspasset och sprider detta.

Jovisst används säkert (förhoppningsvis!) förkläde och handskar till detta skitjobb (ursäkta uttrycket!) Men är det skydd nog mot stänk och partiklar som sprids via luften? Absolut inte! Det är äckligt och ansvariga borde skämmas. Fy skäms på er.

Avdelningschefen för kommunens äldreomsorg ”ursäktar” sig genom att säga ”För mig var det här något nytt. Det har varit många chefsbyten.”

Socialnämnden har fått till den 1 april på sig att åtgärda samtliga steriliseringsmaskiner på äldreboendet. ”Jag är inte säker på att vi klarar det till dess, men vi måste sätta igång” säger avdelningschefen.

Kanske bäst att göra slag i saken då och börja föregå med gott hygienexempel?

Usch säger jag. Usch!

Anneli

Hela artikeln finns att läsa i Hallandsposten och på Hallandsposten.se