Inspiration: April

Citatet för april är:

Vänta inte på det perfekta ögonblicket, ta vara på stunden och gör den perfekt.

Nu har aldrig varit en bättre tid att förverkliga mina mål.

Det finns inget perfekt ögonblick. Rätt tid är nu!

Jag är rädd för det okända och de förändringar som följer med det. Rädd för att misslyckas.

Men någonstans måste jag bestämma mig för att jag vill ta mitt öde i båda händerna och skapa min egen del av universum.

Anneli

Lästips: Pärlan som spräckte sitt skal

En underbart vacker familjehistoria som väver samman två kvinnor

Rahima lever i en familj som bara består av döttrar. Hon och hennes systrar längtar efter att gå till skolan, att vistas utomhus i den lilla byn där de bor och är helt beroende av att fadern följer dem överallt. Han har varit soldat i inbördeskriget och har sköra nerver som han dövar med opium. Familjen ser ingen annan utväg än att Rahima får bli Rahim. Hon får bli Bacha Posh, kläs som pojke för att kunna utföra ärenden åt modern, arbeta i basaren, spela fotboll och gå i skolan. Trots att hennes kropp utvecklar kvinnliga former fortsätter hon agera som en pojke och snart kan bara ett giftermål rädda familjens ära. Krigsherren i regionen får syn på Rahima och hon får bli hans fjärde hustru, bara 13 år gammal.

Parallellt med Rahimas berättelse får vi höra om Shekib, som levde fyra generationer tidigare. Hon blir brännskadad som barn och skickas att arbeta på åkrarna. När hennes far dör blir hon en farbrors ägodel. När kungen passerar byn så ger farbrodern Shekib som gåva och hon hamnar vid kungens harems vaktstyrka. Livet i palatset är fullt av ritualer och regler och Shekib, som är van att klara sig själv börjar att fundera på hur hon skall kunna återfå något av den frihet hon hade som barn.

Två historier, ena för hundra år sedan, den andra nutid, svårt att förstå att kvinnors liv fortfarande är så begränsat i vissa länder. Så speglar och utmanar de båda berättelserna varandra, det skiljer lång tid mellan de båda kvinnornas vardag men mycket är sig ändå likt. De är totalt utlämnade till männen. En nyckel till självständighet för de båda kvinnorna är utbildning.

Pärlan som sprängde sitt skal är en roman som emellanåt griper tag i mig rejält.
Nadia Hashimi vill berätta mycket om kulturen, livet och vardagen i Afghanistan. Det gör texten något tung och man får anstränga sig lite för att inte tappa farten. Jag tycker att det här är en roman som är värd att anstränga sig lite för, den ger mycket tillbaka i form av tankeväckande innehåll och insyn i vardagsliv som sällan skildras. 

Vad läser du för bok?

Anneli



Inte en dag

I fem underbara år har vi varit tillsammans

Inte en enda dag av de åren vill jag ha ogjord. Varje dag tillsammans med dig är en gåva.

”Day after day I must face a world of strangers
Where I don’t belong, I’m not that strong
It’s nice to know that there’s someone I can turn to
Who will always care, you’re always there

When there’s no getting over that rainbow
When my smallest of dreams won’t come true
I can take all the madness that the world has to give
But I won’t last a day without you

So many times when the city
seems to be without a friendly face
A lonely place
It’s nice to know that you’ll be there if I need you
And you’ll always smile, it’s all worthwhile

When there’s no getting over that rainbow
When my smallest of dreams won’t come true
I can take all the madness the world has to give
But I won’t last a day without you

Touch me and I end up singing
Trouble seems to up and disappear
You touch me with the love you’re bringing
I can’t really lose when you’re near

If all my friends have forgotten half their promises
They’re not unkind, just hard to find
One look at you and I know that I could learn to live
Without the rest, I found the best

When there’s no getting over that rainbow
When my smallest of dreams won’t come true
I can take all the madness the world has to give
But I won’t last a day without you

When there’s no getting over that rainbow
When my smallest of dreams won’t come true
I can take all the madness the world has to give
But I won’t last a day without you

Du och jag, vi är bäst tillsammans.

Jag älskar dig! 

Puss och kram

Anneli

En insikt på gott och ont

Nu äntligen har insikten och förståelsen för att jag inte kan jobba kvar inom vården kommit.

Det har varit ett svårt uppvaknande och det har tagit lång tid för mig att acceptera ett sådant nederlag.

För min del har det inneburit en helt annan väg och andra tankesätt för att hitta något jag vill och kan göra.

Jag börjar om helt från början, utan något att stötta mig emot så som utbildning och erfarenhet. Jag är helt utlämnad till att hitta min egen väg och önskemål.

Alla insikter är på gott vill jag påstå. Det som kan vara ont är att inse, acceptera och ta till sig insikten om att allt handlar om min egen inställning till det som händer. 

Något hände.

Jag reagerade.

Sen får jag resultat och det är min reaktion som avgör om resultatet ska bli på gott eller ont.

Jag har en sjukdom som la sig i mitt liv och det är med ont. Miss Fibro och jag är fortfarande inte vänner och jag kan fortfarande känna så mycket ilska över att just jag inte kan göra det jag mest av allt vill men jag är också skyldig mig själv att må bra.
Det låter ju bra och enkelt, men mitt problem är att jag inte tagit till mig detta själv. Den strösta frågan handlade om varför jag inte unnat mig att må bra när det gäller min Fibromyalgi? Jag vet ju, rent intelligensmässigt att om jag ger efter bara lite och verkligen känner efter vad jag klarar och när så kommer jag att må bättre.

Många tankar far igenom mitt huvud. Många varför har jag gjort si eller så, varför har jag inte gjort si eller så osv.

Nu har jag börjat ta kommandot över mina tankar och det är mitt ansvar att se till att jag kan fortsätta må bra och samtidigt göra något som jag klarar av.

Det finns ganska mycket jag skulle vilja göra, när jag tänker efter. Det svåra är att förverkliga drömmar som jag egentligen inte vet utformningen av.

Jag kan se målet så långt framför mig, så långt in i framtiden.

Men jag tänker att när jag väl nått målet jag siktar mot kommer jag att inse att det var själva resan dit jag behövde. Jag önskar att jag satt inne med hela lösningen. Det gör jag inte. Jag vet bara att det kräver en hel del  för att kunna gå in på det på djupet. Att det i grund och botten handlar om tid och tålamod – och om att inte ge mig.

Och om resultatet av den här tiden, det tålamodet och inte-ge-mig är en fantastiskt mycket bättre framtid, då måste det väl ändå vara värt det?

Anneli

Lästips: Åtta steg bakom

I den åttonde boken i den populära serien om förundersökningsledaren Marianne Jidhoff för Denise Rudberg oss åter bakom överklassens polerade fasader och visar att ingenting någonsin är som man tror.

För 30 år sedan försvann den sjuttonåriga Isabelle Renaudot spårlöst från sin systers bröllop. Vad som hände fick man aldrig veta.

Nu dras det gamla fallet upp igen tack vare en radiodokumentär om fallet. Det är första gången som familjen uttalar sig i media sedan händelsen för 30 år sedan och mediastormen är ett faktum när familjen öppnar porten till gömda hemligheter som får en avgörande roll för fallets lösning.

Marianne och hennes medarbetare får börja nysta i ett fall med många lösa trådar, men de lyckas allt mer se ett mönster om vad det var som hände.

I samma veva blir Augustin Madrid kontaktad av en man som råkat ut för något som konstigt nog verkar hänga ihop med familjen Renaudot och deras dotters försvinnande, frågan är bara hur?

En spännande bladvändare som är en av de bästa böckerna i serien. Det här en serie som bara blir starkare och starkare för var bok som kommer.

Jag gillar Denise Rudbergs sätt att skriva. Tycker att hennes böcker är lättlästa, lättsmältna, snabblästa, enkla, underhållande, och läsvärda.

Vad läser du för bok?

Anneli

Recept: Banoffeepaj

En paj som är lätt att baka och som passar bra till helgfikat

Ingredienser:

Botten:

*250 gram Digestivekex

*100 gram smält smör

Fyllning:

*1 burk karamelliserad mjölk

*ca 3 bananer

*5 dl vispgrädde

Garnering:

*100 gram mörk choklad

Gör så här:

*Smula sönder Digestivekexen fint och blanda dem med smöret

*Tryck ut kaksmulorna i en form med avtagbar kant

*Ställ formen i frysen en stund så att smulorna stelnar

*Bred ut den karamelliserade mjölken på smulbottnen

*Skiva bananerna och lägg dem på smeten

*Vispa grädden fluffig och spritsa eller bred ut den på bananskivorna

*Hacka chokladen och strö över pajen

*Förvara i kylen.

Anneli

(Receptet kommer från Lindas bakskola)

Två cirklar i mars

 Varje år när jag skriver anteckningar i det nya årets almanacka är det två datum i mars som får en cirkel. Och varje år räknar jag ut hur längesedan det är.

15 år i år. 

En cirkel som representerar en tragisk, sorglig och förödande olycka. En olycka som man tror att man bara läser om i tidningen.

En påminnelse om en det som hände, saknad och sorg. Men en cirkel som också påminner om livet.
Att leva det medan man kan. Vara tacksam för vad man har och göra det man vill. Älska och uppskatta familj och vänner. Man vet aldig när ödet avbryter och livet förändras för alltid.

Jag levde mitt liv i England och var så långt hemifrån. Det är då man inser att familjen är det viktigaste. Det är då man sätter sina prioriteringar. Och det var det som, flera år senare, fick mig att flytta hem. Jag vill aldig mer missa en viktig händelse, lycklig som sorglig, som familjen drabbas av.

Familjebanden finns oavsett hur långt man är ifrån varandra och världen är mycket mindre nu med tillgång till sociala medier och sätten att kommunicera på men det ersätter aldrig den fysiska närvaron där man kan träffas, kramas och umgås.

Detta året representerar två cirklar i mars en oerhörd saknad för familjen, en oändlig styrka och kämparanda som bara kan komma från de starka band familjen skapar.

Anneli

Inspiration: Mars

Inspirationscitatet för mars är:

Börja med att göra vad som är nödvändigt gör sedan vad som är möjligt och plötsligt gör du det omöjliga.

Hur många gånger har vi mött utmaningar som vi tycker är bortom våra möjligheter?  Vad sägs om att göra vad som är möjligt? 

 För att kunna vidta åtgärder om vad som är möjligt måste vi skapa en plan som innehåller många olika mål.  Det är verkligen inget förlorat genom att sätta mål på vår lista över möjligheter.

När vi börjar återhämtningsresan kan vi bara göra det nödvändiga. 

Långsamt, som timmar blir till dagar och dagar till månader, timman lyfter och vi börjar hämta våra övergivna drömmar och mål.

 En dag inser vi att det kan vara möjligt för oss att uppnå det vi övergav. När våra drömmar återvinns blir vi de människor vi var avsedda att vara och plötsligt inser vi att vi gör det omöjliga. 

Det kommer alltid att finnas en annan horisont som vi kan sätta på våra sevärdheter och vidta åtgärder för att komma dit.


Anneli



Första gången

För första gången har jag stått inför en samling människor och berättat om min sjukdomshistoria med Miss Fibro.

Jag har gjort några föreläsningar om mig som yrkesperson, min erfarenhet och kunskap på ett jobb som jag trivdes väldigt bra med.

Men nu valde jag att göra en föreläsning om mig som person. Det är en väldig skillnad på att prata om sig själv utifrån ett yrkesmässigt perspektiv gentemot ett personligt. Och med mig som person kommer ju Fibromyalgin som ett inslag.

Föreläsningen om Fibromyalgi är den som oroat mig mest och även den som jag jobbat hårdast med att få fram. Det är med den föreläsningen och det talet som jag också har fått jobba med mig själv. Att prata högt och inför en främmande grupp om min sjukdom har fram tills nu varit helt otänkbart. Att öppna upp mig om just sjukdomen är väldigt sårbart och utsatt.

Jag är inte den som gärna pratar om att jag har ont eller är trött eller för den delen om hur mitt liv påverkas. Prata om sjukodomen gör jag så där lite men jag har aldrig pratat om den. Och då stå där och prata om just detta var en svår upplevelse.

Jag pratade om hur det var att, efter många år av utredning, få diagnosen. Att det kändes lättande men att få en sjukdom som jag måste leva med resten av mitt liv kom som en chock. Det var omväldigande. Innan dess hade jag aldrig ens hört ordet Fibromyalgi och jag visste inte då vad diagnosen kom att innebära.

Diagnosen, inser jag nu, tog jag emot utan att egentligen göra något åt det. Jag fortsatte att jobba, stressa och pressa mig själv utan en tanke på att ändra eller anpassa min livssituation. Tyckte nog att Fibromyalgin skulle anpassa sig efter mitt tempo.

Samtalet gick vidare till om hur hela livet påverkas av en smärtsjukdom.
Den kroniska sjukdomen drabbar alla runt om en. För vissa leder detta till att man känner sig mer stressad vilket oftast gör att situationen blir ännu svårare.   

Och ur bemöts någon med en kronisk smärtsjukdom?  Att säga åt någon med kronisk smärta och sjukdom att göra saker, se ljust på livet och anstränga mig mer, det är fel sak att säga!
För det syns inte hur mycket man kämpar. Hur jag jobbar för att inte låta det dåliga få plats i mitt liv. Hur mycket jag låter det glada och positiva jag har få styra mitt liv.

Så många erfarenheter om bemötande, allt från arbetsplater, inom sjukvården till Försäkringskassan och familj och vänner delade deltagarna med sig av. Alla hade sin egen historia och berättelse.

Det vi alla var överens om är vilken kraft det krävs och hur kämpigt det är att leva med en kronisk smärtsjukdom. Och hur lätt det är att ställa för höga krav på sig själv.

Förändringsprocessen är ständig men man måste stanna upp med jämna mellanrum och känna efter vart man befinner sig i livet.

Jag lever ett vanligt liv, om det finns någon som kan säga vad som är ”vanligt” eller ”normalt”. Alla är både lika och olika. 

 Det gäller att hitta en balans i aktivitet och vila. Inte vara för ”duktig” och inte tacka ja och ställa upp på mer än vad som är rimligt. Inte ha alltför höga ambitioner. Att inte bli för uttröttad. Det är lättare sagt än gjort.

Med åren har jag lärt mig att bli bättre på att veta var mina gränser går. Jag har också jobbat med min personliga utveckling och känner mig idag trygg i att ha fått bättre självkänsla, självförtroende och tillit.
Metoder för stresshantering har också varit en hjälp.

Den största lärdomen är ändå att man aldrig ska ge upp. Hur tufft det än kan verka i tillvaron så går det att vända det till något positivt till slut. Ett steg i taget.

Jag är varken bättre eller sämre än någon annan. Jag är den jag är och har mycket att vara tacksam och stolt över och jag ser postivit på mitt liv. Jag har planer som kommer hända! Jag ger aldrig någonsin upp utan jag omsorterar bara och ändrar min plan. Vissa saker i mitt liv kommer jag aldrig kunna ändra på, men mitt tankesätt har jag ändrat på. Ser solen lysa ute och känner glädjen från den inombords. Men ibland kommer jag att säga att den här dagen, den är skit! Jag letar då inte någon som tycker synd om mig, utan vill bara visa att så här är det.

Anneli

Familjekärlek

Min familj är den största skatten jag har och min alldeles speciella plats i världen.

Vi är mänskliga; vi begår misstag, vi bråkar, vi ber om förlåtelse, vi har tålamod och vi tycker om varandra. Familjen är mitt hem, en varm plats som jag alltid kan besöka. Den är handen som torkar bort mina tårar och helar min själ. Den är platsen som påminner mig om min barndom, min uppväxt och mina lärdomar.

Den är platsen för kramar där vi hittar alla svar vi söker. Den är elden där mina värderingar smids och min uppfattning om världen gjuts.

Familjen doftar av obeskrivliga saker, av allt som tillhör oss och som inte kan röras vid eller sättas ord på. Vi har vår familj att tacka för våra mest värdefulla hemligheter, vår djupaste oro och våra största leenden.

Det finns tillfällen då allt inte går som vi tänkt oss i livet, men vår familj är alltid vårt ursprung och mål. Vi är en sammanbunden grupp, som består av ofullkomliga människor, men människor som kan kämpa tillsammans oavsett vad livet placerar i vår väg.

Familjens kärlek är ovillkorlig och oändlig. Det kvittar var vi hittar den. Vi vet att vi alltid kan få en varm kram, oavsett hur långt hemifrån vi befinner oss.

Det är den kärlek som allra bäst speglar vilka vi är. Den bästa, mest genuina och vackraste versionen av oss själva och den som vi förtjänar att se och bli påminda om varje dag. Av denna anledning är vår familj den mest värdiga i hela världen att ta emot guldmedaljerna för det bästa stödet, den bästa axeln att gråta emot och den bästa terapin som finns.

Familjen är vårt ljus och banden mellan familjemedlemmar är de starkaste som finns; de är unika och oersättliga. Inom familjen bemästrar vi våra känsloliv, förstår varandra, skrattar åt våra interna skämt samt upplever den beundran och stolthet som bygger upp den renaste och mest unika kärlek som finns inom oss.

Vår familj kanske inte är perfekt, och ibland får den oss att tänka på vår lott i livet, med såväl det bra som det dåliga den för med sig. Men att kunna dela vår existens med andra på detta intima sätt är den största välsignelsen livet ger oss.

Familjen, vare sig den har blodsband eller inte, består av de människor som älskar oss och som accepterar oss för de vi är. De som skulle göra allt för att få oss att le och som älskar oss villkorslöst.

Ägna tid åt din familj varje dag. Ha den i dina tankar, var närvarande, ge kramar och visa din kärlek.

Att ha en familj är det högsta av alla privilegier; familjen är vår största skatt.

Till min älskade mormor, så saknad. Fortfarande väntar jag på det årliga kortet i brevlådan som inte längre kommer.

Anneli