Inspiration: Juni

Inspirations citatet för juni är:

Svåra vägar som ofta leder till vackra resmål

Vi går alla igenom svåra tider.

 Att falla ner är en olycka; Att stanna är ett val . Jag älskar den tanken eftersom vi alla vet att det ibland är mycket lättare än att komma tillbaka för att kämpa ytterligare en dag. Men vi vet också att stirra på golvet inte kommer att ta dig väldigt långt i det här livet … så ditt ansvar är att gå upp och gå. Ta steget framåt.

Hinder behöver inte stoppa dig. Nyckeln till all framgång i livet är inte att vända och ge upp, utan för att se hur man klättar upp, går igenom det eller går runt det. Du måste tro att allt kommer att bli bra, kanske inte idag men så småningom.

Känn skillnaden mellan att ge upp och veta när du har fått nog. Skillnaden mellan att ge upp och veta när du har fått nog är när du väljer att leva det liv du har tänkt dig själv på lång sikt.

Du måste ge upp människor, inte för att du inte bryr dig, men för att de inte gör det. Den svåra sanningen är att du inte kan förändra människor. Du ändrar bara ditt svar till andra människor och accepterar att du kanske måste ge upp dem.

Det kan vara stormigt nu, men kom ihåg att det aldrig regnar för alltid och när ljuset dyker upp på den nya dagen blir det en vacker destination du väljer.

Oavsett vilken väg du väljer, leder alla svåra vägar ofta till vackra destinationer.

Anneli

Kroppsbesiktning

En olycka kommer sällan ensam….

Under en ganska lång tid nu känns det som det ena efter det andra hänt med min kropp och som på olika sätt har behövts åtgärdas medicinskt.

Kroppsdelar som sviktar och som behövt ha kortisonspruta för att kunna stå ut med smärtan.

Och nu inom en väldigt snar framtid väntar en operation som är nödvändig, men inte akut.

Det är allt det runt omkring som tar hårdast på mig. Det lämnas väldigt mycket ansvar till patienten att själv ringa och ordna med blodprover, EKG och annat som behövs. ”Ring till din vårdcentral så fixar dom det”.

Jo, hur lätt är det att nå vårdcentralen? Stört omöjligt ibland. Inte så att man får prata med någon när man ringer. Nejdå, det måste bokas en telefontid för att få prata med någon om vad som ska göras.

Jag känner att min kropp håller på att stängas av fullständigt under denna press att ringa och ordna med allt. Sen att försöka få en tid som passar mig själv och som kan anpassas efter mitt arbete hade ju varit toppen. Sånt existerar inte längre.

Miss Fibro samarbetar inte alls i sådana här sammanhang. Nej då bestämmer hon sig för att göra sig ännu mer påmind om att här är jag och jag vill inte detta så sluta genast!

Inte så lätt när man har ytterligare telefonsamtal att ringa. Och sen helst också kunna ta mig fysiskt till dessa vårdinrättningar, där de tycker att blodtrycket är lite högt. ”Är du stressad?”Kul. Eh, ja det är ni som stressar mig!!

Anneli

Inspiration: Maj

Citatet för maj är:

Omöjlighet finns bara när vi tror det gör det.

Men ibland tänker vi på saker som omöjliga bara för att vi underskattar våra kognitiva eller fysiska förmågor. Vi skapar egna möjligheter.

Förändring är en obehaglig upplevelse för det flesta – inte så mycket när förändringen sker, men under själva processen.

Med varje betydelsefull livsförändring vi gör förändras vår verklighet. Vår värld förändras bokstavligen.

Vissa förändringar händer mer sömlöst än andra. Men du kommer verkligen bara uppskatta de som krävde en stor insats.

Att följa dina drömmar kräver offer. Vi har begränsad tid och energi. Vi kan bara göra så mycket.

Varje mål kräver ett minimum av steg. Vissa saker blir lättare än andra.

Lycka är när du tänker, vad du säger och vad du gör är i harmoni.

Anneli

Lästips: De levandes rike

Den värsta mardrömmen har börjat….

Allt är mörkt när Abbie vaknar. Hon har ingen aning om var hon befinner sig. Det enda hon känner är smärta. Hon är fastbunden vid en vägg och hennes händer och fötter är fjättrade vid varandra. I hennes mun har någon pressat in en trasa och paniken sprider sig när hon inte får luft. Med en enorm ansträngning tvingar hon sin kropp till lugn, andas genom näsan och räknar andetagen: in-ut, in-ut, in-ut. 
Så kommer en man. Han pratar korthugget med henne, ger henne vatten att dricka och mat att äta. Han lovar att hålla henne vid liv- ett tag. Sedan tänker han döda henne, precis som han dödat de andra kvinnorna han hållit fångna …

Tiden går. Abbie är desperat. Hon förstår att det är så här man krossar en människa, men hon kämpar emot. Hon tänker komma levande ur detta helvete. Abbie tänker inte dö. Han ska inte få ta hennes liv. Hon ska överleva.

Nicci French är en pseudonym för det brittiska författarparet Sean French och Nicci Gerrard, som gjort succé världen över med sina gastkramande thrillers.

French engagerar och berör på ett obehagligt, men bitvis smått genialiskt sätt. Författarna skriver deckare om våra värsta mardrömmar. Deras böcker handlar ofta om passion och galenskap och de är mycket skickliga i att få läsaren att känna samma växande skräck och ångest som de kvinnliga huvudpersonerna. 

Vad läser du för bok?

Anneli

Nya utmaningar

Jag har verkligen kommit igång med jobb men det blev inte som jag tänkt mig.

Det här med att skaffa en helt annan inrikting har tagit så många vändor att jag blir alldeles snurrig.

Precis när jag trodde jag hittat rätt dök något annat upp som jag just nu testar. Jag jobbar som chattoperatör för ett företag som ger medicinsk och social rådgivning.

Arbetsförmedlingen hjälper inte till med något så ska inte säga att jag fick jobbet genom dem, men jag sökte jobbet själv på deras hemsida. Det verkade intressant och utmanande så varför inte?

Det är ett självständigt jobb som jag sköter och gör hemifrån. Jag bestämmer mina egna tider och när jag vill jobba.

Det som jag blev förvånad över är hur mycket det finns att göra, hur många människor som tar hjälp från sådana sidor som erbjuder rådgiving men också bara att ”prata av sig”. Så många som är ensamma, mår dåligt och kanske inte har någon annan att prata med.

Det tar nog ett tag för mig att vänja mig vid att jobba på detta viset. Jag träffar ju inte mina patienter längre, utan har dom osynliga bakom en skärm där jag inte kan följa upp hur det går. Men det är alltid lika spännande att upptäcka vad nästa chatt är. Det krävs mycket koncentration och jag får läsa och skriva in i det oändliga hela dagarna så för tillfället är jag nöjd med detta.

Det är ett steg framåt och uppåt. Jag har bevisat för mig själv att jag kan göra något annat. Att jag klarar något annat och jag har lyckats med att hitta något annat.

Jag har äntligen övervunnit Miss Fibro, om än bara tillfället, så har jag gjort det!

Anneli

Inspiration: April

Citatet för april är:

Vänta inte på det perfekta ögonblicket, ta vara på stunden och gör den perfekt.

Nu har aldrig varit en bättre tid att förverkliga mina mål.

Det finns inget perfekt ögonblick. Rätt tid är nu!

Jag är rädd för det okända och de förändringar som följer med det. Rädd för att misslyckas.

Men någonstans måste jag bestämma mig för att jag vill ta mitt öde i båda händerna och skapa min egen del av universum.

Anneli

Lästips: Pärlan som spräckte sitt skal

En underbart vacker familjehistoria som väver samman två kvinnor

Rahima lever i en familj som bara består av döttrar. Hon och hennes systrar längtar efter att gå till skolan, att vistas utomhus i den lilla byn där de bor och är helt beroende av att fadern följer dem överallt. Han har varit soldat i inbördeskriget och har sköra nerver som han dövar med opium. Familjen ser ingen annan utväg än att Rahima får bli Rahim. Hon får bli Bacha Posh, kläs som pojke för att kunna utföra ärenden åt modern, arbeta i basaren, spela fotboll och gå i skolan. Trots att hennes kropp utvecklar kvinnliga former fortsätter hon agera som en pojke och snart kan bara ett giftermål rädda familjens ära. Krigsherren i regionen får syn på Rahima och hon får bli hans fjärde hustru, bara 13 år gammal.

Parallellt med Rahimas berättelse får vi höra om Shekib, som levde fyra generationer tidigare. Hon blir brännskadad som barn och skickas att arbeta på åkrarna. När hennes far dör blir hon en farbrors ägodel. När kungen passerar byn så ger farbrodern Shekib som gåva och hon hamnar vid kungens harems vaktstyrka. Livet i palatset är fullt av ritualer och regler och Shekib, som är van att klara sig själv börjar att fundera på hur hon skall kunna återfå något av den frihet hon hade som barn.

Två historier, ena för hundra år sedan, den andra nutid, svårt att förstå att kvinnors liv fortfarande är så begränsat i vissa länder. Så speglar och utmanar de båda berättelserna varandra, det skiljer lång tid mellan de båda kvinnornas vardag men mycket är sig ändå likt. De är totalt utlämnade till männen. En nyckel till självständighet för de båda kvinnorna är utbildning.

Pärlan som sprängde sitt skal är en roman som emellanåt griper tag i mig rejält.
Nadia Hashimi vill berätta mycket om kulturen, livet och vardagen i Afghanistan. Det gör texten något tung och man får anstränga sig lite för att inte tappa farten. Jag tycker att det här är en roman som är värd att anstränga sig lite för, den ger mycket tillbaka i form av tankeväckande innehåll och insyn i vardagsliv som sällan skildras. 

Vad läser du för bok?

Anneli



Inte en dag

I fem underbara år har vi varit tillsammans

Inte en enda dag av de åren vill jag ha ogjord. Varje dag tillsammans med dig är en gåva.

”Day after day I must face a world of strangers
Where I don’t belong, I’m not that strong
It’s nice to know that there’s someone I can turn to
Who will always care, you’re always there

When there’s no getting over that rainbow
When my smallest of dreams won’t come true
I can take all the madness that the world has to give
But I won’t last a day without you

So many times when the city
seems to be without a friendly face
A lonely place
It’s nice to know that you’ll be there if I need you
And you’ll always smile, it’s all worthwhile

When there’s no getting over that rainbow
When my smallest of dreams won’t come true
I can take all the madness the world has to give
But I won’t last a day without you

Touch me and I end up singing
Trouble seems to up and disappear
You touch me with the love you’re bringing
I can’t really lose when you’re near

If all my friends have forgotten half their promises
They’re not unkind, just hard to find
One look at you and I know that I could learn to live
Without the rest, I found the best

When there’s no getting over that rainbow
When my smallest of dreams won’t come true
I can take all the madness the world has to give
But I won’t last a day without you

When there’s no getting over that rainbow
When my smallest of dreams won’t come true
I can take all the madness the world has to give
But I won’t last a day without you

Du och jag, vi är bäst tillsammans.

Jag älskar dig! 

Puss och kram

Anneli

En insikt på gott och ont

Nu äntligen har insikten och förståelsen för att jag inte kan jobba kvar inom vården kommit.

Det har varit ett svårt uppvaknande och det har tagit lång tid för mig att acceptera ett sådant nederlag.

För min del har det inneburit en helt annan väg och andra tankesätt för att hitta något jag vill och kan göra.

Jag börjar om helt från början, utan något att stötta mig emot så som utbildning och erfarenhet. Jag är helt utlämnad till att hitta min egen väg och önskemål.

Alla insikter är på gott vill jag påstå. Det som kan vara ont är att inse, acceptera och ta till sig insikten om att allt handlar om min egen inställning till det som händer. 

Något hände.

Jag reagerade.

Sen får jag resultat och det är min reaktion som avgör om resultatet ska bli på gott eller ont.

Jag har en sjukdom som la sig i mitt liv och det är med ont. Miss Fibro och jag är fortfarande inte vänner och jag kan fortfarande känna så mycket ilska över att just jag inte kan göra det jag mest av allt vill men jag är också skyldig mig själv att må bra.
Det låter ju bra och enkelt, men mitt problem är att jag inte tagit till mig detta själv. Den strösta frågan handlade om varför jag inte unnat mig att må bra när det gäller min Fibromyalgi? Jag vet ju, rent intelligensmässigt att om jag ger efter bara lite och verkligen känner efter vad jag klarar och när så kommer jag att må bättre.

Många tankar far igenom mitt huvud. Många varför har jag gjort si eller så, varför har jag inte gjort si eller så osv.

Nu har jag börjat ta kommandot över mina tankar och det är mitt ansvar att se till att jag kan fortsätta må bra och samtidigt göra något som jag klarar av.

Det finns ganska mycket jag skulle vilja göra, när jag tänker efter. Det svåra är att förverkliga drömmar som jag egentligen inte vet utformningen av.

Jag kan se målet så långt framför mig, så långt in i framtiden.

Men jag tänker att när jag väl nått målet jag siktar mot kommer jag att inse att det var själva resan dit jag behövde. Jag önskar att jag satt inne med hela lösningen. Det gör jag inte. Jag vet bara att det kräver en hel del  för att kunna gå in på det på djupet. Att det i grund och botten handlar om tid och tålamod – och om att inte ge mig.

Och om resultatet av den här tiden, det tålamodet och inte-ge-mig är en fantastiskt mycket bättre framtid, då måste det väl ändå vara värt det?

Anneli

Lästips: Åtta steg bakom

I den åttonde boken i den populära serien om förundersökningsledaren Marianne Jidhoff för Denise Rudberg oss åter bakom överklassens polerade fasader och visar att ingenting någonsin är som man tror.

För 30 år sedan försvann den sjuttonåriga Isabelle Renaudot spårlöst från sin systers bröllop. Vad som hände fick man aldrig veta.

Nu dras det gamla fallet upp igen tack vare en radiodokumentär om fallet. Det är första gången som familjen uttalar sig i media sedan händelsen för 30 år sedan och mediastormen är ett faktum när familjen öppnar porten till gömda hemligheter som får en avgörande roll för fallets lösning.

Marianne och hennes medarbetare får börja nysta i ett fall med många lösa trådar, men de lyckas allt mer se ett mönster om vad det var som hände.

I samma veva blir Augustin Madrid kontaktad av en man som råkat ut för något som konstigt nog verkar hänga ihop med familjen Renaudot och deras dotters försvinnande, frågan är bara hur?

En spännande bladvändare som är en av de bästa böckerna i serien. Det här en serie som bara blir starkare och starkare för var bok som kommer.

Jag gillar Denise Rudbergs sätt att skriva. Tycker att hennes böcker är lättlästa, lättsmältna, snabblästa, enkla, underhållande, och läsvärda.

Vad läser du för bok?

Anneli