Har jag jobbat min sista dag?

Min Miss Fibro har vunnit, jag är besegrad.

Arbetet är så intimt förknippat med min identitet att motgångar tar mig väldigt hårt. Det gör det också svårare att släppa taget när jag nu inte längre klarar av att sköta mina arbetsuppgifter. Det är fullständigt förödande och väldigt stressigt.

Det smög sig på utan att jag märkte det. Något symtom här och någon krämpa där. Utan att jag förstod gick kroppen in i krisläge och när smärtan och utmattningen är ett faktum är det försent att kämpa emot.

Jag har jobbat inom vården sedan jag var sjutton år och fick mitt första sommarjobb inom hemtjänsten. Det har blivit många arbetsår och ett flertal arbetsplatser både i Sverige och i England. Jag har aldrig velat göra något annat. Har försökt ett antal gånger att bryta mig loss men har alltid återgått till vården.

I alla år som jag jobbat har det varit stressigt, underbemannat och tungt. Men också ett alldeles fantastiskt underbart jobb.  Man kan inte ha något bättre jobb och det har gjort att allt slit varit värt det. Tills nu.

Smärtan kom smygande. Huvudvärk, ont i armar, händer, fötter och höfter. Mina sinnen kändes ständigt på bristningsgränsen och ljud, ljus och lukter blev till rena tortyren. Varje liten uppgift kändes som ett oöverstigligt hinder när det läggs på högen av allt det ansvar som redan tynger mig.

Sjukskrivningen kommer som en blixt från en klar himmel. Vaddå, är jag sjuk? Nä, jag är bara inte lika bra som andra.All energi går åt till att orka med smärtan . Det är inte okej i längden att behöva döva kroppen med smärtstillande för att orka med arbetet.( Lösningen är i stället fler kolleger och en större möjlighet att tillsammans med arbetsgivaren vara med och påverka arbetsförhållandena. Men det är bara i en perfekt värld sådant händer.)

Det som är svårast är att acceptera att jag kanske aldrig kommer att kunna klara ens hälften av vad jag har klarat tidigare. Jag som alltid har fixat allting. Jag som alltid har satt stolthet i att kunna klara mig själv. Jag tror fortfarande att jag ska vakna en morgon och så är allt som vanligt. Den dagen kommer aldrig.

Har jag jobbat min sista dag inom vården? Kommer jag aldrig mer att hålla en döende persons hand i min eller sticka någon i armen? Kommer jag aldrig mer att få informera och utvecklas tillsammans med personalen? Kommer jag aldrig mer….

Även med all stresshanteringshjälp i världen är det svårt att inte falla ner för stupet igen när du kommer tillbaka och allting fortfarande fungerar på samma sätt som gjorde dig sjuk.

Vad är vila? Hur återhämtar man sig när tankarna bara mal på om hur det ska bli?

Ingen anställer dig som har hög sjukfrånvaro och tål du inte stress har du inte mycket att hämta någonstans. Förmåga att ha många bollar i luften, stor stresstålighet och att klara av ett högt tempo är klyschartade egenskaper som eftersöks i platsannonserna. Stresskänslighet, behov av tydliga instruktioner och en inrutad vardag eftersöks betydligt mer sällan.

När du arbetar för mycket förstör du för alla andra på din arbetsplats genom att driva upp tempot, vilket i sin tur minskar möjligheten till utökade tjänster. Blir du sedan sjuk och sjukskriven har du även effektivt lyckats förstöra din fritid, ditt privatliv och ditt allmänna välmående. För att inte tala om dina karriärmöjligheter de närmsta åren.

Grattis Anneli! Bra jobbat. Tänk på det här nästa gång du jobbar över.

Är det värt det?

92524c2e058d34e88cfc3640fd045f28

Anneli

 

 

 

Är det ett skämt?

Besöket på Arbetsförmedlingen var slöseri med min tid.

Det pågår inga projekt på Arbetsförmedlingen just nu därför att det är inte meningen att arbetsgivare ska ersätta personal med ”personer i åtgärd” från Arbetsförmedlingen under sommaren.

”Kom tillbaka till hösten så ska vi se vad vi kan hjälpa dig med då”. Ärligt talat, detta är skrattretande.

Människor är inte handelsvaror som ska slitas ut – hur sjukskrivna behandlas är inte värdigt en välfärdsstat. Myndigheterna måste ha ett gott samarbete för det är människor vi pratar om.

Två myndigheter utan minsta tillstymmelse av samverkan där människor hanteras som konservburkar, sorteras runt godtyckligt, vissa hamnar på marknaden och andra göms undan på lagret. Det man inte ser, det finns inte.

Människor som blir sjukskrivna en längre tid ska inte ifrågasättas. En läkare som utrett en patient bör inte ifrågasättas med mindre än att ytterligare en förtroendeläkare efter fysisk undersökning och utredning kan ställa en annan diagnos. Om så den sjukskrivne bedöms kunna utföra ett arbete ska denne komma i kontakt med Arbetsförmedlingen för ytterligare konsultation, utredning av arbetsförmåga, och slutligen via Arbetsförmedlingen slussas ut i arbete om det finns lämpligt jobb på orten.

Väl där ska inte ärendet avslutas innan insatsen utvärderats av sjukvården, arbetsgivare, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och personen i fråga.

Dessutom ska inte Försäkringskassan kunna lägga hela ansvaret på den sjukskrivne att  tvingas söka jobb, som på förhand är dömda att misslyckas. Försäkringskassan i sina bedömningar ska inte kunna specificera vilka jobb som individen kan ta. Det krävs förbättringar vad gäller uppgifterna om vilken arbetsförmåga den försäkrade har i ett normalt förekommande arbete. Just nu prövas sjukskrivna mot ”fiktiva jobb” och bedömningarna om normalt förekommande arbeten på hela arbetsmarknaden görs inte utifrån verklighetens arbetsmarknad.

arligt-doktorn

Arbetsförmedlingen ska inte kunna tvinga personer att ta jobb de inte klarar av, för att sedan kunna avskriva samma person som arbetsovillig. Oavsett om Arbetsförmedlingen tidigare i flera prövningar av arbetsförmågan har kommit fram till att individen saknar arbetsförmåga är det inte säkert att personen kommer att återgå i sjukförsäkringen.

Sedan 2014 har antalet personer som går direkt från sjukskrivning till att söka jobb ökat med 450 procent!! Det är alla dom som blivit nekad sjukpenning och stöd från Försäkringskassan som nu står till arbetsmarknadens förfogande. Hur många av dessa är arbetsföra?

Människor måste ges rimliga möjligheter. Vi lever i en tid där människor är handelsvaror, de ska arbeta, slitas ut och ersättas i en rasande takt men ingen vill ta ansvar för de konsekvenser det medför.

frc3a5gaministern

Så nu återgår jag till mina vanliga arbetsuppgifter. Sådana uppgifter som (enligt Försäkringskassan) jag klarar eftersom jag inte har nedsatt arbetsförmåga. Det är väl klart att jag som har långvarig utbredd smärta, ömhet, sömnstörning och trötthet, koncentrationssvårigheter, värk i hela kroppen, svårt att fokusera, känslig för stress samt problem med nerverna i händerna inte har några som helst problem med att ta hand om andra, svaga och vårdberoende personer.

Detta är dagens samhälle! Önska mig lycka till…..

Anneli

 

(Källor: dagensarena.se, aftonbladet.se samt försäkringskassan.se)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Arbetsförmedlingen- Ett föråldrat begrepp?

Idag besökte jag Arbetsförmedlingen för att ta reda på vad dom kan hjälpa mig med.

Inte mycket visade det sig.

Jag hade gjort i ordning alla mina papper: Cv, personligt brev, betyg, referenser och en lista som jag ville att arbetsförmedlaren skulle hjälpa mig med.

När jag först kom in på Arbetsförmedlingen måste jag ta en nummerlapp för att kunna meddela mitt ärende.(Bara jag där.) Sitta och vänta tills jag blev framkallad av en arrogant tjugoåring som undrade om jag var där för första gången, för i så fall måste jag skriva in mig själv på monitorn vid entrén. Så klart, varför skulle han behöva hjälpa till?  Förklarade att jag var inte säker på om jag behövde skriva in mig och att jag ville fråga en arbetsförmedlare om råd eftersom Försäkringskassan skickat mig.

Då är det bäst att du registrerar dig vid monitorn så hjälper vi dig så fort vi kan.

Ta ny nummerlapp och sitta och vänta.(Fortfarande bara jag där.)  Blir framkallad igen av samma tjugoåring som undrar om jag registrerat mig. Jovisst, jag fattade vad jag skulle göra första gången. Nu var det tid att visa legitimation och så frågade han om mina uppgifter stämmer. Eh, ja det gör dom. Har alldeles nyss själv lagt in mina uppgifter.

Sitt ner och vänta igen så kommer handledaren snart. Toppen!

Väntade i 45 minuter innan jag blev inkallad. (Ännu bara jag där.)

Äntligen blev jag inkallad och fick förklarat mig ärende och då kom frågan ”Vad kan jag hjälpa dig med?” Berättade att enligt Försäkringskassan har Arbetsförmedlingen ett jobb till mig som inte innefattar att jag måste koncentrera mig eller använda händerna åtta timmar om dagen. Fick beskedet att några sådana jobb finns inte. Nähä det menar du inte? Det är nog bara överraskande för dom på Försäkringskassan.

Handledaren hjälpte mig så gott det gick att lägga upp en plan för jobbsökande. Hon lovade även att kontakta Försäkringskassan för att höra om eventuell arbetsträning är aktuell. Önskade henne bättre framgång än vad jag haft.

Mer än så blev det inte. Sen är det meningen att jag själv aktivt ska söka ”passande” jobb(vet fortfarande inte vad det är!) och återkomma till henne om tre månader.

job

I tre månader kan jag alltså i praktiken vara arbetslös utan att ha kontakt med Arbetsförmedlingen och utan att dom vet hur många, om några alls, jobb jag söker.

Jättebra hjälp. Trodde dom var förmedlare av arbeten. Suck.

Hela systemet kring Arbetsförmedlingen behöver en allvarlig granskning. Hur kan det få gå till på detta sätt? Det är så många som hamnar emellan.

Jag är så trött på att ha med myndigheter att göra.

Ann-Christine Kalén. Samverkanssamordnare. Arbetsförmedlingen i Nordvästra Götaland.
Denna information sitter uppsatt på Arbetsförmedlingens notis tavla. Sant eller falskt?
Planeringen dokumenteras i Försäkringskassans Plan för återgång till arbete och i Arbetsförmedlingens Handlingsplan Båda myndigheterna skall vara uppdaterade – alla steg tas tillsammans. Lärmål bild 10: Målet är att tydliggöra vikten av en tydlig struktur i den gemensamma planeringen. Att lägga grunden för ett arbetssätt som styrs av en tydlig målformulering som innehåller tydliga delmål. Syftet med övningen är att koppla vikten av planering med mål och delmål till ett fungerande samarbete. Till samtalsledaren: Vårt samarbete kommer att styras av den gemensamma planeringen som gjorts tillsammans med och utifrån kundens unika behov. Den gemensamma planeringen är det första steget som vi tar efter den avslutade gemensamma kartläggningen. Vi vet av erfarenhet att den här planeringen inte alltid görs tillsammans, att arbetsförmedlaren tillsammans med kund planerar de fortsatta åtgärderna ensamma för att sen rapportera resultatet till personlige handläggaren. Här är det viktigt att trycka på just vikten av att planeringen ska göras tillsammans kunden, personlige handläggaren och arbetsförmedlaren. Syftet med den gemensamma planeringen är att tillsammans utifrån vad som framkommit i den gemensamma kartläggningen definiera vad målet med den aktiva insatsen ska vara. Planeringen ska redan från början innehålla ett eller flera konkreta delmål. För att säkra att kunden får det stöd som planerats är det viktigt att ansvarsfördelningen och de konkreta delmålen är tydliga för alla parter. Planeringen dokumenteras i FK´s Plan för återgång i arbete och i AF´s handlingsplan. Det finns ingen gemensam planeringsmall men eftersom planeringen görs tillsammans vid samma tillfälle så säkerställer man att de är likalydande. FK och AF har ett gemensamt uppföljnings och utvärderingsansvar. För att kunna ta det ansvaret krävs en bra struktur i planeringen. Ett väl fungerande arbetssätt är att man innan varje uppföljningsmöte är slut så har man gemensamt bokat in nästa uppföljningsmöte och bestämt syftet med det mötet. Hur ofta uppföljningsmötena ska ske är helt beroende på kundens unika behov. Om något händer som avviker från planeringen kan man snabbt stämma av och boka in ett möte. Eftersom vi har ett gemensamt uppföljnings och utvärderingsansvar är det viktigt att våra respektive roller och ansvarsområden är tydliga. Kunden har ett ansvar för att delta i planerade aktiviteter, den personlige handläggaren har ett uppföljande ansvar och arbetsförmedlaren har ett utförande ansvar. Det innebär för den personlige handläggarens del att man utifrån sin profession ansvarar för att följa upp, vara kontaktytan mot vården, arbetsgivare eller annan viktig funktion i kundens nätverk. Uppföljningsmötena sker i formen av avstämningsmöten. Övning: Bikupor/cafébord. Reflektera själva först 4 min. Vad innebär ett konkret, handgripligt gott samarbete i vardagen. Varför är detta så viktigt? Hur gör vi för att få det att funka? Berätta sen i bikupan. Fånga i storgrupp huvuddragen och dokumentera löpande på blädderblock, lyft fram bra exempel som kommit upp. Fördjupning: 30 kap. SFB När en rehabiliteringsplan ska upprättas. 12 § Om den försäkrade behöver en rehabiliteringsåtgärd, för vilken rehabiliteringsersättning kan lämnas, ska Försäkringskassan upprätta en rehabiliteringsplan. Planen ska i den utsträckning det är möjligt upprättas i samråd med den försäkrade. Rehabiliteringsplanens innehåll. 13 § En rehabiliteringsplan ska ange 1. de rehabiliteringsåtgärder som ska komma i fråga, 2. vem som har ansvaret för rehabiliteringsåtgärderna, 3. en tidsplan för rehabiliteringen, 4. de uppgifter i övrigt som behövs för att genomföra rehabiliteringen, och 5. den beräknade kostnaden för ersättning under rehabiliteringstiden. Kontroll och uppföljning. 14 § Försäkringskassan ska fortlöpande se till att en rehabiliteringsplan följs och att det vid behov görs ändringar i den. Vägledning Sjukpenning och samordning. Kap 9 Utredning av rätten till sjukpenning och möjligheterna till återgång i arbete. Kap. 18 Samordning och samverkan. Kap. 19 Rehabiliteringsplan och plan för återgång i arbete. Kap. 20 Rehabiliteringsåtgärder. Kap. 21 Rehabiliteringsersättning.
Samma notis tavla. Verkar inte som om dom är medvetna om sina egna mål!

 

 

 

Anneli

Äggplockare, är det mitt nya yrke?

Jag fortsätter min kamp mot Försäkringskassan.

Just nu går allt runt i en enda cirkel utan slut.

Försäkringskassan ger sig inte och anser att jag måste vara tillgänglig för alla arbeten på arbetsmarknaden för att kunna veta mina begränsningar.

Arbetsförmedlingen tar inte emot mig eftersom jag är sjukskriven. Och eftersom läkaren har bedömt att jag, för tillfället, inte ska jobba alls sitter jag i kläm mellan myndigheterna.

Igår när jag pratade med min handläggare på Försäkringskassan frågade jag henne vad hon ansåg att jag skulle söka för arbete. ” Äggplockare tex” sa hon.” Det kräver inte så mycket koncentration.” Alltså va?! Får dom prata till folk hur som helst?

Det bara visar att hon inte läst igenom mitt läkarintyg (alla fyra) som läkaren utförligt skrivit. Där har han beskrivit vilka problem jag, dagligen, har. En sak som är värt att nämna här och som handläggaren fullständigt missat är att jag har problem med nerverna i mina händer. Detta är väldigt smärtsamt och gör att jag tappar saker. (Perfekt när man ska sortera och hålla i ägg. Undrar om det blir avdrag på lönen för varje tappat ägg.) Efter alla om och men med läkarintyg m.m. blir jag så besviken när hon inte ens bekymrar sig att läsa hela utredningen. Sist skrev tom läkaren att en utredning av mina händer/handleder är påbörjad och på fredag 23/2 ska jag genomgå en elektoneuografi , nervhastighetsmätning. Nej, då väljer handläggaren att fokusera på jobb som inte kräver koncentration. Finns det några sådana? Ska nog söka jobb på Försäkringskassan då. Där krävs det inte så mycket fokus alls.

Jag söker, och tar, gärna jobb som passar in i hela min sjukdomsbild och som jag känner att jag kan klara av. Jag vill jobba och undviker det inte på något sätt men jag har också sökt och fått hjälp för att kunna hantera mina symtom och lära mig vad jag kan och klarar av. Det tar tid att ställa om hela mitt tänkande till att behöva göra något helt annat.

Idag har jag därför mailat en karriärkonsulent som jag hoppas ska återkomma till mig inom det snaraste.

Nu blir det mindfulness och djupa andetag.

Anneli

CV och personligt brev

Här är det inte precis vila och återhämtning som gäller.

Stressen för kroppen och hjärnan fortsätter. Nu känner jag bara pressen av att hitta och pröva på ett helt nytt yrke.

stressed-mom-300x200

Försäkringskassan ger sig inte utan att jag bevisat att jag inte kan arbeta med andra uppgifter. Och för att kunna veta det så måste jag ju så klart testa något annat.

Frågan är vad? På Arbetsförmedlingens hemsida finns massor av lediga arbeten. (Bor så bra att jag kan söka inom ett ganska stort område och ändå inte behöva köra jättelångt.)

Arbeten som kräver särskild utbildning och krav på erfarenhet är inte lönt. Har studerat mycket och har bra betyg från universitetet men det är ju inom ett särskilt område som jag inte längre klarar. Förra våren läste jag Litteratur, samhällskunskap och svenska 3 . Det var jättekul och hårt jobb och det resulterade i att jag kunde ta ett administrativt arbete inom min yrkesgrupp. Något annat har jag inte erfarenhet av.

Så sökningen fick bli ”utan erfarenhet”. Blev förvånad över hur mycket det fanns att välja på. Lagerarbetare, brevbärare, servitris, restaurangbiträde, städare m.m. All respekt till alla er som gör dessa yrken dagligen men jag känner att det är också fysiska, krävande jobb att ha. Vad skulle dessa jobb göra för skillnad för huruvida jag kan jobba?

Jag har i alla fall igår och idag skrivit om mitt CV och personliga brev till att skicka till arbetsgivare. Det krävdes en hel del tänkande och fantasi om hur jag ska ”omvandla” mina erfarenheter och kunskap till något mer allmänt och positivt för en ny arbetsgivare. Känner samtidigt att jag måste vara ärlig om varför jag vill/ måste byta arbete.

Så för första gången någonsin har jag i skriftlig, utförlig form skrivit om min Fibromyalgi som en del av mig och hur jag lever med min sjukdom. För mig är det ett STORT steg framåt. ( Ville också skriva att Försäkringskassan tvingar mig, men lät bli för jag tänkte att det är inte tilltalande för någon.)

Dagarna i början på veckan har börjat stressigt och oroligt. Jag är alldeles slut men känner samtidigt att jag fått mycket gjort.

3

Nu blir det en bra bok och såpor på tv:n resten av eftermiddagen.

Hoppas ni har en bra vecka!

Anneli

En dag med många samtal

Idag är dagen jag spenderat till att försöka få tag på olika myndigheter för att få rätt till min sjukpenning.

telefon_109837784_121001496

Jag började dagen tidigt därför att det brukar ta evigheter innan man får tag på rätt person. Och inget undantag idag.

Ringde till sjukhuset först för att få tag på läkaren så att han kunde skicka en komplettering till Försäkringskassan. Fick besked från sköterskan där att läkaren redan skickat en ny bedömning och den var gjord den 1/2. Jättebra!

Vidare samtal till Försäkringskassan. Handläggaren svarade inte naturligtvis. Telefonsvarare som meddelade att hon är på semester till den 17 januari. Vadå, till nästa år eller??? Ringde till kundtjänst. ”Du är nummer 188 i kön. Lämna ditt telefonnummer så ringer vi upp när det är din tur.” Javisst, det gjorde jag men då blev det bara att vänta. Kunde ju inte ringa någon annan under tiden.

Efter 45 minuter ringde kundtjänst tillbaka och jag fick förklarat mitt ärende. ”Men du måste prata med handläggaren som har hand om ditt ärende.” Jag vet!! ville jag skrika men bet mig i tungan och sa snällt att hon är ju på semester till den 17 januari (lyckliga henne) . Den snälla mannen kollade på datorn att nejdå, hon jobbar idag. Jag lämnar ett meddelande att hon ska ringa så fort som möjligt. Tack!

Ytterligare väntan……vågar jag gå på toan?  Äntligen ringde handläggaren tillbaka och bekräftade att det nya utlåtandet kommit. Men det är inte heller godkänt därför att läkaren inte har förklarat hela min aktivitetsbegränsning. Då fick jag förklara att jag, i min egen anmälan, specificerat mina arbetsuppgifter.

Nej, då ska läkaren göra en bedömning om hur jag är begränsad när det gäller alla yrkesområden. Va?! Det vet ju inte ens jag! Har ingen aning om huruvida jag kan klara av att jobba i en affär, på ett företag eller som mekaniker. Vad har det med saken att göra? Saken är den att jag inte klarar mitt nuvarande arbete. Det räknas inte. Jag måste vara tillgänglig för arbetsmarknadens alla arbeten. (Dom bryr sig inte om kunskap och erfarenhet). Så enligt handläggaren fortsätter inte utredningen om rätt till sjukpenning förrän jag visat att jag inte klarar av andra jobb/arbetsuppgifter.

Tar en paus för att gå ut en runda. Huvudet snurrar.

Väl tillbaka går jag in på Arbetsförmedlingens hemsida för att anmäla mig arbetslös inom alla andra yrken utom mitt eget. Det går ju inte så ringer till kundtjänst. ” Bara” 52 före i kön. Jippiii!! Kommer fram och förklarar mitt ärende till den oförstående telefonisten. ”Du kan inte anmäla dig arbetslös medan du är sjukskriven och inte heller inom vissa områden.” Förklarade att jag just fått dom uppgifterna från Försäkringskassan att jag kan och därför ringer jag er. En tung suck hörs i luren.

Hårslitandedam

”Varför ska du anmäla dig arbetslös när du har ett jobb?” Ja säg det.

Vad ska jag göra?!

Hur har ni spenderat er måndag?

Anneli

Mormor, har du tid?

Mormor, just idag är saknaden enorm. Åh, vad jag har mycket att berätta.

wp-image-649761194

Vilken morgon att vakna till. Efter en bra natt (var bara uppe två gånger) hade jag inte varit uppe länge förrän handläggaren från Försäkringskassan ringde. ”Du får avslag på din begäran om sjukpenning därför att din aktivitetsbegränsning inte är bevisad”.

Va?! Jodå det är sant. Läkaren har i sitt utlåtande inte bevisat vad jag kan göra. Försökte förklara för handläggaren att läkaren har bedömt att jag inte kan utföra några av mina arbetsuppgifter. Och att det är bedömt att medan jag genomgår behandling kan jag inte jobba alls eftersom jag måste fokusera på det.

Nejdå, då tycker handläggaren att jag ska söka ett jobb där jag kan utföra arbetsuppgifter inom mina fysiska och psykiska begränsningar och därmed är det Arbetsförmedlingens ansvar.

Så nu mitt i allt uppror ska någon stackare på Arbetsförmedlingen försöka placera mig på en ny arbetsplats, med nya arbetsuppgifter som jag varken kan eller har erfarenhet av. Säkert varje arbetsgivares dröm.

Mormor, jag saknar dig. Kan du inte göra som du brukade? Klappa mig på kinden, torka mina tårar och säga att ”allt blir bra, min tös”. (Är det inte därför mormödrar finns?)

Quotes_54

Idag har jag (igen) dammsugit upp dammtussarna du lämnar under din byrå. Fast att du vet att jag ogillar fluff lämnar du damm där. På det enda stället i hela huset där det alltid finns damm. Det gör inget, jag städar gärna upp det och tänker på dig.

Mormor, jag saknar dig.

Min underbara, fina och stöttande familj. Tack för allt ni gör. Alla samtal, alla erbjudanden om hjälp. Fortsätt som ni gör. Ni låter mig vara mig själv. Mitt envisa ”klarar mig själv”. Jag måste få veta att jag kan klara mig, men känna att hjälpen och stödet från er finns nära.

Till helgen samlar jag energi för att, återigen, på måndag ta mig an myndigheterna.

Anneli  

(P.S Citatet överst kommer från William Spetz självbiografiska föreställning ”Mormor jag vet att du är i himlen, men har du tid en timme”)

Intervju och samtal

Igår var jag på anställningsintervju.

Jag försöker att rikta in mig på andra jobb som jag skulle kunna klara av och någon gång ibland dyker det upp något intressant.

För ett tag sedan såg jag en annons om att en enhetschef för korttidsvården söktes. Tyckte det verkade intressant och sökte jobbet. I måndags hörde dom av sig därifrån och ville att jag skulle komma på intervju. Blev jätteglad att jag kom så långt och det var också längesedan jag var på jobbintervju.

Har alltid tyckt att det är givande och intressant att komma på samtal om nya jobb. Även om intervjun eller jobbet inte visar sig vara vad jag trott har jag alltid lärt mig något av det. Just i detta tror jag inte att jag kommer vidare. Även om jag hade högskolekompetensen som krävdes saknar jag företagsekonomi och det är andra som har sökt som har den kompetensen. Det blev bra i alla fall. Nu har jag erfarenhet av det.

Hade även en tid bokad med psykoterapeuten.

Samtalen med honom är ingående och emellanåt ganska blottande. Det krävs ju att jag är ärlig mot mig själv annars tjänar det ingenting till.

Vi diskuterade min personlighet och vad som symboliserar den. Javisst kunde jag komma på några uppenbara saker men så svårt det är att behöva tänka på djupet vad jag är för person.

Jag är alltid glad och öppen (det hade han också plockat upp), godhjärtad ,positiv och väldigt fokuserad när jag ska göra något. Fick ju även lägga till prestationsinriktad och envis till det (efter att terapeuten fört det på tal). Och, jo, det stämmer.

Hur lägger man då till detta på ett positivt sätt för sjukdomen och inte emot sjukdomen? Jag tänker ofta i negativa termer när jag tänker på min värk och det jag inte kan/ klarar av.

Tror att det krävs en stark, envis person för att leva med en kronisk värksjukdom. Även om jag ibland får mina törnar så krävs det en hel del fysisk och mental styrka för att handskas med det. Javisst skulle jag ha velat vara smärtfri och utan sjukdom men skulle jag vara samma person utan Fibromyalgin? Det svaret får jag nog aldrig.

wpid-img_44957902094320

Det är läxan till nästa gång. Att lägga till mina personlighetsdrag till att passa in i livet med en kronisk sjukdom. Jag måste hitta mitt sätt med sjukdomen.

Hm, tål att tänkas på.

Anneli

Det gångna året

2017 var året av skratt, gråt, värk, upplevelser och uppskattning för vad jag har.

2017 var året jag kände jag behövde byta arbetsuppgifter efter många år inom vården.

2017 var året då jag studerade Svenska 3, Litteratur, och Samhällskunskap med blod, svett och tårar. Det var långt ifrån lätt och vissa perioder kämpade jag verkligen mig igenom. Men jag klarade det. Med bra betyg dessutom. Så stolt över mig själv.

2017 var året då jag var på mitt livs första ko släpp. (Jättekul!)

2017 var året jag sörjde och saknade min mormor. Du fattas oss.

2017 var året jag tog steget och startade min blogg. ( Det bästa jag gjort på länge. Tycker det är givande och roligt.)

2017 var året som jag skrev noveller och dikter som jag skickade in till tidningar och magasin. (Ett stort steg för mig och något jag kommer att satsa mer på.)

2017 var året jag läste 53 böcker. (Inte många om man jämför hur många ni andra läst.)

2017 var året med nya utmaningar, upplevelser, mycket kärlek och saker som varit precis detsamma som det brukar. Ett blandat år, precis som det ska vara. Tack till min kära familj och vänner för att ni är en så stor del av mitt liv. Tack för allt stöd, alla telefonsamtal och värmande ord!

Nu säger jag Hejdå till

2017-gold-1473177563Gn8

Och välkomnar

new-years-eve-2776647_960_720

Tack för att ni tittar in!

wp-image-988888934

Anneli

Taggad

20171018_124837Motgångar gör oss starkare. Är det inte så?

Idag har jag fullt schema hemma med städ, tvätt och annat som måste göras.

Nu är jag taggad för att komma igång med något annat. Har även idag skickat ett antal cv:n och email och hoppas det leder nån vart.

Har även skickat några cv:n till annonserade jobb inom sjukvården. Känner att medan jag försöker komma igång med annat måste jag även jobba och då är det nog vägen att gå. Just nu ialla fall.

Jag har bestämt mig för att det kommer att bli bra och kommer att kämpa för det.

Ingen ger sig på mig utan strid!

Har så mycket positivt att se fram emot också och fokuserar på det.

I måndags var vi och såg Snömannen på bio. Den var jättebra och väldigt spännande. Mycket välgjord med underbart filmade miljöer. Satt som på nålar hela tiden och i slutet av filmen kändes det som det bara gått tio minuter. Mycket sevärd! (Men inte för er som inte tycker om att se kroppsdelar separerade från varandra!) Ni som läst och känner till Jo Nesbo’s böcker kommer att älska filmen. Jag hoppas på fler filmer i serien om Harry Hole.

Michael Fassbender som spelar rollen som Harry gör det med övertygelse och inlevelse. Ett biotips till helgen!

8ea13560e8f74f5886eb9e0b758a36a3

 

Jag såg Michael Fassbender i filmen Fyren mellan haven (filmatisering på M.L Stedmans bok med samma namn) och han blev snabbt en av mina favoriter. Ett filmtips till helgen.

Ha det så bra!

Anneli

ps. ni läser väl en bok i höstmörkret?