Vad har jag framför mig?

Jag vet vad jag har lämnat bakom mig men vad har jag framför mig? 

Jag tycker att det är ganska skrämmande att inte längre ha min framtid utstakad för mig när det gäller arbetslivet. 

Det är min sjukdom och inte jag själv som bestämt min framtid. Att jobba kvar inom vården ställer alltför höga krav på min sjukdom och den klarar det helt enkelt inte längre. Det handlar inte om feghet eller att ge upp. 

Detta är svårt att acceptera på grund av all den känslomässiga energin som jag lagt ner på mitt arbete. 
Fram tills besvikelsen slog till, fram tills det ögonblick när jag insåg att livets våg inte är helt balanserad. Att jag lämnats med inget att ge och heller inte mottagit något; att drömmen var en mardröm för min Fibromyalgi. 

Att lämna allt bakom mig är inte att glömma allt jag varit med om eller att kasta bort alla mina erfarenheter och band. Det är endast att förvandla mig självatt integrera mitt förflutna, mitt nu och en önskan för framtiden till en entitet som är kapabel att skapa sig själv.

Vad anledningen än är så är det inte enkelt att lämna allt bakom sig. Utöver mitt bagage tar jag med mig en stor ovisshet och trots att mitt sinne säger åt mig att släppa taget, känner jag mitt hjärta oförmöget att stänga resväskan.

Livet är en lång kedja av stunder som testar oss, av kapitel vi bör njuta av, kämpa för och lära oss frånFör lärande är den vitala nyckeln som stödjer vår existens.

Men jag är inte rädd för något och ångrar inget, för jag vet vad som är värt att kämpa för och kommer lära mig vilka strider som är värdelösa.

Ibland måste man börja om för att gå vidare. Det finns sår som måste läkas och bara med mod och beslutsamhet kan jag kapa banden med mitt före detta arbete för att bli lycklig i ett nytt arbete. Att börja om från noll är aldrig lätt.Att börja om innebär att stänga tidigare kapitel. Det betyder inte att man flyr från det förflutna.

Livet är inte en rak väg utan hinder. Ibland behöver saker förändras för att du ska uppnå lycka och balans.

Alla spelar en aktiv roll i sitt öde och varje beslut räknas.Jag ska försöka att tackla livet med självkänsla, beslutsamhet och drömmar.

Innan vinden blåser iväg min själ måste jag ta mig ut och börja på en ny resa.



Anneli


Nya projekt

Börja glömma — Gör plats för att drömma om något nytt.

Min Fibromyalgi har nu gjort att jag inte längre klarar av att jobba kvar inom vården. 

Det betyder nya utmaningar och nya projekt.  Men frågan är ju vad ska jag göra istället? Bara den tanken skrämmer mig mer än något annat. 

Vad gör man när man spenderat hela sitt yrkesliv åt den enda man alltid velat göra? Jag har egentligen inte fattat beslutet om att sluta själv utan mer och mer varit tvungen att inse fakta. Att kroppen och själen inte längre orkar med stressen, underbemanningen och det slitsamma arbetet med att försöka hinna med allt och finnas där för alla. 

Mycket tid och energi går åt på dagarna för att göra efterforskningar och hitta fakta om vad jag ska kunna göra istället. Jag vill på något sätt kunna stanna kvar inom vården, fast på ett helt annat sätt. Och samtidigt tänker jag att jag kan dra nytta av mitt intresse i att läsa och skriva. 

Det svåra i att starta nya initiativ och projekt är inte att starta dem, utan att ge dem en faktiskt möjlighet att växa och utvecklas till verklighet och något som kan hålla. Samtidigt som jag måste lämna min långa karriär bakom mig öppnas nya dörrar och möjligheter. 

Jag har mycket erfarenhet och kompetens och det vet jag att jag alltid kommer att ha med mig. Det kan aldrig tas ifrån mig. 

Så varför inte dela med mig av allt jag kan, allt jag lärt mig och allt jag varit med om genom att prata och skriva om det för att tillsammans med andra försöka göra vår vård bättre? Jag vet ju vilka bristerna är och vad som kan förbättras.  

Min kära och stöttande familj kommer med råd och stöttning och vissa av idéerna har skapat ett intresse som jag forskat vidare på och som verkar kunna leda någon vart, leda till något positivt. 

Vijay-Govindarajan-Citat-1

Det kommer att bli ett hårt jobb. Mycket blod, svett och tårar. Men jag känner mig redo att investera av min tid för att jag ska kunna utvecklas och kunna komma vidare. 

Det är jätteläskigt att ge sig in i det okända.  Det kommer att bli motvind och uppförsbackar, det inser jag och är beredd på. 
Jag är inte rädd för att färden mot mitt mål kan bli lite guppig ibland med skrubbsår och mindre blessyrer på vägen mot framgång.

Allt som är utvecklande och spännande är lite jobbigt först. Jag ska koncentrera mig på det jag vill ha och försöka se målet framför mig. 

Det finns en mening med allt. Jag vet inte än vad som är meningen med att en sjukdom ska bestämma vad jag ska och inte ska göra. Det kan vara att jag måste anpassa mig och ändra vissa saker för att anpassa mig, men jag kommer aldrig låta mig besegras av en sjukdom. 

Anneli




Har jag jobbat min sista dag?

Min Miss Fibro har vunnit, jag är besegrad.

Arbetet är så intimt förknippat med min identitet att motgångar tar mig väldigt hårt. Det gör det också svårare att släppa taget när jag nu inte längre klarar av att sköta mina arbetsuppgifter. Det är fullständigt förödande och väldigt stressigt.

Det smög sig på utan att jag märkte det. Något symtom här och någon krämpa där. Utan att jag förstod gick kroppen in i krisläge och när smärtan och utmattningen är ett faktum är det försent att kämpa emot.

Jag har jobbat inom vården sedan jag var sjutton år och fick mitt första sommarjobb inom hemtjänsten. Det har blivit många arbetsår och ett flertal arbetsplatser både i Sverige och i England. Jag har aldrig velat göra något annat. Har försökt ett antal gånger att bryta mig loss men har alltid återgått till vården.

I alla år som jag jobbat har det varit stressigt, underbemannat och tungt. Men också ett alldeles fantastiskt underbart jobb.  Man kan inte ha något bättre jobb och det har gjort att allt slit varit värt det. Tills nu.

Smärtan kom smygande. Huvudvärk, ont i armar, händer, fötter och höfter. Mina sinnen kändes ständigt på bristningsgränsen och ljud, ljus och lukter blev till rena tortyren. Varje liten uppgift kändes som ett oöverstigligt hinder när det läggs på högen av allt det ansvar som redan tynger mig.

Sjukskrivningen kommer som en blixt från en klar himmel. Vaddå, är jag sjuk? Nä, jag är bara inte lika bra som andra.All energi går åt till att orka med smärtan . Det är inte okej i längden att behöva döva kroppen med smärtstillande för att orka med arbetet.( Lösningen är i stället fler kolleger och en större möjlighet att tillsammans med arbetsgivaren vara med och påverka arbetsförhållandena. Men det är bara i en perfekt värld sådant händer.)

Det som är svårast är att acceptera att jag kanske aldrig kommer att kunna klara ens hälften av vad jag har klarat tidigare. Jag som alltid har fixat allting. Jag som alltid har satt stolthet i att kunna klara mig själv. Jag tror fortfarande att jag ska vakna en morgon och så är allt som vanligt. Den dagen kommer aldrig.

Har jag jobbat min sista dag inom vården? Kommer jag aldrig mer att hålla en döende persons hand i min eller sticka någon i armen? Kommer jag aldrig mer att få informera och utvecklas tillsammans med personalen? Kommer jag aldrig mer….

Även med all stresshanteringshjälp i världen är det svårt att inte falla ner för stupet igen när du kommer tillbaka och allting fortfarande fungerar på samma sätt som gjorde dig sjuk.

Vad är vila? Hur återhämtar man sig när tankarna bara mal på om hur det ska bli?

Ingen anställer dig som har hög sjukfrånvaro och tål du inte stress har du inte mycket att hämta någonstans. Förmåga att ha många bollar i luften, stor stresstålighet och att klara av ett högt tempo är klyschartade egenskaper som eftersöks i platsannonserna. Stresskänslighet, behov av tydliga instruktioner och en inrutad vardag eftersöks betydligt mer sällan.

När du arbetar för mycket förstör du för alla andra på din arbetsplats genom att driva upp tempot, vilket i sin tur minskar möjligheten till utökade tjänster. Blir du sedan sjuk och sjukskriven har du även effektivt lyckats förstöra din fritid, ditt privatliv och ditt allmänna välmående. För att inte tala om dina karriärmöjligheter de närmsta åren.

Grattis Anneli! Bra jobbat. Tänk på det här nästa gång du jobbar över.

Är det värt det?

92524c2e058d34e88cfc3640fd045f28

Anneli

 

 

 

En förändrad värld där barns drömmar får liv

Som jag skrivit om i tidigare inlägg , vinna över sig själv , jobbar jag emellanåt ideellt i caféet på Erikshjälpen i Halmstad.

Det har nu gått fem månader sedan jag började där. Jag tycker det är jätteroligt och det är ju något helt annan än det jag normalt gör.

Erikshjälpen är en barnrättsorganisation som utifrån FN:s barnkonvention kämpar för att barn som lever i fattigdom och utsatthet ska få ett bättre liv, både nu och i framtiden. Arbetet pågår i ett 20-tal länder inklusive Sverige, med fokus på barns rätt till utbildning, hälsa, trygghet och skydd. Just nu pågår stora project i b.la Bangladesh där det byggs flyttbara skolor och sjukhus och sång- musik studior till utsatta barn i Uganda.

Erikshjälpen tar emot möbler, husgeråd, kläder, böcker och elektronik, leksaker, sportutrustning, hemtextil, skor och mycket annat som är i gott skick. Det du bidrar till är inte bara återanvändning, det är också biståndsarbete. Möbler, husgeråd och kläder blir till nya brunnar, hälsovård och utbildning.

Din gåva gör skillnad!

Erikshjälpen Second Hand vill även erbjuda människor gemenskap, arbetsträning och praktik för att hitta vägar till personlig utveckling. På Erikshjälpen arbetar ett fåtal arbetsledare som är anställda och som organiserar de olika avdelningarna och stöttar människorna som jobbar där i olika åtgärder t.ex. från Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Kriminalvåden.  Här arbetar man med att alla har lika värde och alla kan bidra med något.

den finaste gåvan

Alla som jobbar på Erikshjälpen arbetar för att våra barn ska få en bättre värld att leva i.

Denna bön är skriven av Ulla Nilsson, grundaren Erik Nilssons änka:

Allas bön för Erikshjälpen

Herre! Vi ber

Hjälp oss i din vilja vandra

I verksamhet och i våra liv

Välsigna oss till hjälp för andra

Ge oss vishet och perspektiv

Att göra allt på bästa sätt för dem som inte har det lätt

Amen

Det finns ett flertal Erikshjälpen butiker runt om i landet. Gå in på Erikshjälpens hemsida för att hitta din närmsta butik.

Anneli

(källa: erikshjalpen.se)

 

 

Sommarutvärdering

Idag samlades vi tillsammans med chefer och ansvariga för att utvärdera och diskutera hur sommaren har varit.

Diskussionen ledde omedelbart in på den extrema värmen som varit.

Alla höll med om var hur kämpigt det har varit. Sedan hur alla förhöll sig till värmen hade vi olika åsikter om.

Chefen, som mestadels, har sittande skrivbordsarbete tyckte att hon svettats bara genom att vända papper. Vi andra, som jobbar ”på golvet”, hade lite andra åsikter om vad det var som fick oss att svettas. Vi har jobbat inomhus i 35-gradig värme utan fläktar eller tillgång till svalka. Jag har aldrig jobbat en sommar som det varit så varmt så länge. Våra boenden lämnar mycket att önska när det kommer till ventilation.

Svettig sol

Det är många som lider av värmen på jobbet när det är högsommar. Men det finns ingen maxgräns för hur varmt det får vara på en arbetsplats. Därför har arbetsgivaren heller inte behövt göra något för att underlätta. Den 27/7 kom beskedet att, p.ga värmen, fick vi nu använda våra egna tunnare byxor eller shorts. Alltid något att äntligen kunna använda bomullsbyxor som andas.

De äldre har haft det kämpigt i värmen. Ofta känner de inte när man behöver vätska innan det är för sent. Därför behöver de äldre tillsyn oftare.

Det viktigaste är givetvis att de äldre får i sig tillräckligt med mat och vätska i värmen och all vårdpersonal har jobbat fantastiskt bra med att gå extra vätskerundor. Men det tar ju också mer energi och ork av vårdpersonalen och ingen extra personal har kallats in för att underlätta den mer pressande arbetssituationen. Man är inte lika effektiv när det är väldigt varmt.  Det gör inte alltid så mycket på ett kontor, men på en arbetsplats där man är i konstant rörelse kan det vara ett problem eftersom det gäller att hela tiden att vara koncentrerad på vad man gör och se till att patienterna har det så bra det går.

Lite tips till chefer inför nästa sommar var:

köp in fläktar redan nu så att det finns på plats och kan användas vid behov

se till att persienner/rullgardiner fungerar som de ska

erbjud personal vatten, kanske köpa in backar som står tillgängligt eller en vattenbehållare.

Arbetsgivaren skulle överväga dessa förslag.

Annars har sommaren flutit på bra. Inga större händelser eller akuta situationer uppstod. Under hela sommaren hade vi bara ett dödsfall, vilket är ovanligt just på sommaren. Man kunde trott att det var en del som inte skulle orka med värmen.

Vikarierna har varit duktiga och samarbetet har funkat bra. Även denna sommar togs det in oerfaren, outbildad omsorgspersonal som aldrig tidigare varit med hur de dementa reagerar eller hur mycket stöd och hjälp dom behöver. Men dom lärde sig fort och många passade riktigt bra till att jobba inom vården. Hoppas att någon av dom i alla fall tagit det till sig och vill fortsätta. Det är det man måste ha i åtanke: att ge så bra intryck och information som möjligt så att fler vill jobba inom vården.

Ett jobb som så många år senare jag fortfarande brinner för!

Hur har er sommar varit?

Anneli

 

 

 

 

 

 

 

Ont i kroppen, ont i själen

Efter att ha jobbat ett tag nu så har jag återvänt till stadiet jag var i när jag började mitt smärtprogram.

Inte tid för återhämtning, stress på jobbet och en kropp som inte vill/kan slappna av. Sömn, vad är det?

Jag har Fibromyalgi. Ni vet, den där sjukdomen som inte finns. Den sjukdomen som lata hittar på…

Men jag kan lova att den finns. Jag har den och många med mig. Många vet inte vad det är och dem flesta tror att de innebär att man har lite ont. Fibromyalgi gör att man har ont. Hela tiden. Överallt. Smärtan ändrar sig från dag till dag och från ställe till ställe. Ena dagen har man lite ont i benen och nästa har man extrem värk i nacken. Men det gör alltid ont.
Men Fibromyalgi är mer än att ha ont. Det är så mycket mer symtom som man har pga den här diagnosen.

Jag är ständigt trött. Om det beror på att det tar mycket på kropp och själ att alltid ha ont eller för att man har en störd nattsömn vet jag inte. Antagligen är det en kombination av dom båda. Denna trötthet gör att både minne och koncentration störs. Jag har svårt att komma ihåg vad jag ska göra och vad människor har sagt till mig.

Jag har svårt för ljud och ljus. För starkt ljus eller för höga ljud gör väldigt ont. Jag är känslig för kyla och stress. Det förvärrar min värk väldigt mycket.

Tappar ofta ord när jag pratar, har nedsatt immunförsvar och har något som kallas IBM (irriterad tarm).
Den här sjukdomen påverkar mycket i livet. Det försvårar vanliga, enkla sysslor. Men den får jag leva med. Man lär sig sina gränser. Jag lär mig varje dag.

Problemet är att mitt jobb inte är ”anpassningsbart” efter min sjukdom. Där är det 0-100 som gäller hela tiden, oavsett hur min dagsform är.

Bildresultat för bilder på fibromyalgi fjäril

 

”Via magnetröntgen har man visat att hjärnan hos den som har Fibromyalgi, är dubbelt så känslig för smärta som hjärnan hos en frisk person. Forskarna lade samtidigt märke till att de med Fibromyalgi var mer tåliga eller ”modiga” när det gäller smärta än friska försökspersoner.

Fibromyalgipatienter har innan de insjuknade ofta inte lyssnat till kroppens eller känslolivets signaler och haft en övertro på att de kan vara igång hur mycket som helst. Ofta är patienterna sociala och prioriterar att hjälpa andra människor hellre än sig själva.

Orsaken till Fibromyalgi är oklar men symtomen förvärras av stress och fysisk belastning. Det är som om kroppen inte längre accepterar att man trampar på gaspedalen utan istället svarar med ökade symtom. Kroppen verkar dessutom ha svårare att anpassa sig vid fysisk ansträngning.Musklernas förmåga att slappna av efter ansträngning är också försämrad.

Patienter som fått diagnosen fibromyalgi bör dra ned på tempot, och undvika stark psykisk stress inklusive människor och situationer som inte är bra för ens välbefinnande.” (Källa: 1177 vårdguiden)

Anneli

 

 

Ta på dig kläderna, ta på dig ett leende

Det är många som kommer till sin arbetsplats och byter om till arbetskläder.

Vissa arbetskläder är mer bekväma än andra. Så länge jag har jobbat inom vården har vi alltid klagat på kläderna. De är obekväma, de formar sig inte efter kroppen och materialet andas inte. Det har länge eftersträvats bättre och bekvämare kläder.

Detta är ju kläder som jag till stor del av min dag bär. På en arbetsdag har jag arbetskläderna på mig i mer än nio timmar.

Halmstad kommun har på upphandling, för all personal, ljusblå tunika och mörkblå byxor. Kläderna är unisex och förväntas passa alla former.smila-rymlig-byxa-med-benslejf-unisex-marin

 

Det finns flera anledningar till att vårdpersonal bär arbetskläder och den kanske viktigaste är av hygienskäl.

Alla som deltar i vård och omsorg måste följa de regler som satts upp av Socialstyrelsen. Det gäller både yrkesmässigt arbete och sådant som genomförs under utbildning.

Socialstyrelsens föreskrifter reglerar hur arbetskläder ska användas för att förebygga uppkomst av infektioner och smittspridning. Vårdgivaren och den som ansvarar för verksamhet inom omsorgen måste säkerställa att reglerna följs och ska fastställa de processer och rutiner som behövs för att säkra detta.

Arbetskläder i vård och omsorg ska ha korta ärmar. Långärmade plagg förhindrar möjligheten till korrekt handhygien. Därför ska arbetskläderna vara kortärmade. Textila material förorenas snabbt och långa ärmar medför stor risk för att dessa förorenas i samband med vård- eller omsorgsmoment. Långa ärmar som kavlas upp kan glida ner. Det är därför inte tillåtet att bära ett långärmat plagg med uppkavlade ärmar under arbetskläderna. De ska bytas minst dagligen och gå att tvätta så att de blir rena och fria från smittämnen. I vissa situationer kan också plastförkläden eller andra skyddskläder behövas. Det finns inga speciella regler för hur arbetskläderna ska se ut vad gäller färg, logotyp eller annan utformning.

Arbetskläderna ska vara funktionella i de olika miljöer och sammanhang som personalen arbetar i. De måste vara sköna att ha på sig och fungera både sommar och vinter.

För att personalen ska må bra så måste kläderna såklart vara sköna och sitta bra. Ingen vill jobba varje dag i ett bar byxor med en söm som skaver i midjan.

När du tar på dig dina arbetskläder tar du även på dig omgivningens förväntningar på hur du ska bete dig. Man kan se det ur ett utifrån-och-in perspektiv: kläderna är en symbol som berättar för andra människor vad du förväntas kunna och leva upp till i din yrkesroll. Man kan samtidigt se det ur ett inifrån-och-ut perspektiv: arbetskläderna berättar för DIG vad du förväntas kunna och leva upp till inom yrkesrollen. De stärker dig i din auktoritet som yrkesperson, oavsett om du jobbar inom äldreomsorg, hotellnäring eller verkstadsindustri.

Arbetskläder fyller också en funktion när det gäller att representera någonting större än sig själv. Det är inte bara du personligen som interagerar med omgivningen, du agerar som representant för både organisationen, arbetsgruppen och yrkesrollen. Något som säkert ger en trygghet för många.

Kläderna kan även göra det lättare skilja på privatlivet och arbetslivet. När du tar av dig arbetskläderna efter en lång arbetsdag bidrar denna handling till att du ”tar av dig” arbetet och lägger det åt sidan för en stund.

 

Arbetsdräkt
• Arbetsdräkten ska vara kortärmad för att möjliggöra korrekt handdesinfektion. Arbetsdräkten ska bytas varje dag och alltid om den blir våt eller synligt förorenad.
• Arbetskläder ska tvättas i så hög temperatur (minst 60 grader C) att smittämnen avdödas och kläderna blir rena.
• Arbetsgivaren bör tillhandahålla arbetskläder.
• Arbetsdräkten bör inte användas utanför arbetsplatsen.
• Mössa och skoskydd bör inte användas i vårdarbete.
Källa: Socialstyrelsen .se : Att förebygga vårdrelaterade infektioner.

Vad använder du för arbetskläder, om några?

Anneli

 

 

 

 

 

 

 

Yatzyspel i Fibrodimma

Efter veckans alla arbetspass tog vi några parti Yatzy på altanen i går kväll.

Det har varit en full vecka med långa arbetsdagar. Värmen tar ut sin rätt och känner att tålamodet och orken börjar ta slut.

Patienter är gnälliga och personalen börjar tära på varandra. I veckan har vi jobbat på en arbetsplats med 36,0 grader inomhus.  Chefer har så klart skickat ut information och instruktioner om hur vi ska vårda patienterna på bästa sätt i denna hetta och vi har gjort vårt allra yttersta för att se till att alla får vätska och nedkylning.

Men ingen frågar hur personalen har det. Ingen som kommer och säger att ni behöver bara göra det allra viktigaste och vänta med resten. Nejdå, verkasamheten ska fortsätta som vanligt. Och alla har verkligen kämpat på och hjälpts åt men även för oss finns det en gräns.  Inte ens flaskor med vatten som vi kan ha med oss har vi fått ( jag tar med egen flaska) men det skulle vara väldigt uppskattat.

Igår kväll när det börjat bli lite svalare utomhus bestämde vi oss för att sitta på altanen och spela Yatzy. Vi gillar verkligen att spela och särskilt nu vid denna tiden när det är ljust länge är det mysigt att sitta ute på kvällarna och då brukar vi ta några spel.

Bildresultat för maxi yatzy

Jag kände mig ganska pigg och alert när vi började vilket var förvånansvärt efter all koncentration och stress på jobbet.  Första rundan gick ganska bra (även om jag förlorade) men sedan smög sig Fibrodimman på med full kraft. Jag kunde inte koncentrera mig på vad jag gjorde. Kunde knappt se till att skriva därför att siffrorna bara flöt omkring på pappret. Mot slutet hade sambon två rundor kvar medan jag hade fyra….Något gick fel någonstans.

Bildresultat för fibro dimma

Det är ju ingen fara när det är hemma och inget viktigt. Sambon hjälpte mig att räkna rätt och då vann jag!  Men ett tecken på trötthet och utmattning är för mig när Fibrodimman kommer på besök. Då känns det som jag är påverkad och har svårt med både tal och tankeförmåga. Det är då jag loggar ut och behöver vila.

En helg för återhämtning börjar.

 

Önskar er alla en trevlig helg och ta det lugnt i värmen!

Anneli

Orkar jag?

Jag älskar mitt jobb men just nu tycker jag inte om mitt jobb.

Jag är tillbaka med full kraft på jobbet och tycker det är roligt att träffa mina patienter och arbetskamrater men blev snabbt påmind om stressen.

images-41847945100.jpg

Det är en ohållbar situation för personalen inom vården. Vi tänjer oss till det yttersta för våra patienter. Men det går ut över oss som jobbar.Hjulen snurrar bara fortare och fortare och belastningen hos personalen blir bara högre.Någon gång måste det stoppa. Vi måste bli fler personal. Någon måste räkna ut hur mycket personal det ska vara runt en patient, för den siffran blir lägre för varje år.Inom vården jobbar man med höga kognitiva krav hela tiden och måste väga in en mängd faktorer för att fatta beslut. Det är pressat redan som det är i dag med lägre bemanning och allt sjukare patienter.Att ha stora krav på sig själv kan också bidra till att man lägger på en för hög belastning. Kroppen protesterar med spänning, smärta och värk.

Varje liten uppgift känns som ett oöverstigligt hinder när det läggs på högen av allt det ansvar som redan tynger.Kroppen lyder mig inte längre. Någon har hällt bly i mitt blodomlopp och jag orkar knappt lyfta mina kroppsdelar. Varje steg, varje rörelse och bara det att hålla kroppen upprätt känns som ett marathon.

Sen kommer smärtan. Ont i musklerna, ryggen känns stel men samtidigt ostabil, magen krånglar och huvudvärken går mellan spänning från nacken till migränens ihärdiga dunkande. Jag känner mig lat och otillräcklig. Jag  glömmer, missar och kan inte koncentrera mig ens på en sak i taget.

Även om vädret är varmare än vanligt och alla har det obekvämt och svårt att söka svalka är det inte ok att jobba på en arbetsplats med 35,5 grader inomhus. Byggnaden är gammal och ventilationen dålig. Sånt kan få även den mest tålmodiga människa att brista. Patienterna blir gnälliga och trötta men personalen väntas fortsätta jobba i samma takt och stress. Vi behöver väl inte vätska upp oss och vila?

Denna veckan har jag jobbat fulla pass och dagarna har varit långa. Två av dagarna fick jag ingen rast. Min lunch åt jag medan jag gjorde anteckningar eller väntade på telefonsamtal. Patienterna har inte varit färdigbehandlade när dom skrivs ut från sjukhuset och har därför krävt mycket tillsyn och vård. På två dagar har vi skickat tillbaks tre patienter till sjukhuset för fortsatt behandling, som inte vi har resurser för.

Är detta kvalitetsvård? Är detta vad våra patienter förtjänar? Och nu har det bestämts att f.r.o.m. nu till efter sommaren kommer inte korttidsenheten att bemannas med sjuksköterska kväll/natt. Och om detta funkar kommer det även att fortsätta i höst. (Kommun sköterska kommer att vara tillgänglig för rådgivning via växeln.) Ursäkten var att det är brist på sjukskötorskor och att det kommer att bli för dyrt att anställa ersättare under sommaren.

Vad tänker man då?! Om det funkar? Det hinns ju inte med det vi ska som det är, med sköterska på plats. Just nu gillar jag inte mitt jobb. Jag gillar inte att inte hinna med, stressa mig igenom akuta och brådskande situationer utan att hinna stanna upp för genomgång och reflektion. Min värsta mardröm är att göra något fel så att någon patient råkar illa ut på grund av något jag gjort/inte gjort.

Det pågår en konflikt i mitt huvud: Ska jag göra som jag alltid gjort och låta patienterna komma först och göra allt jag kan på bekostnad av mig själv eller ska jag sätta mig själv i första rummet och göra ett jobb utifrån mina begränsningar?

Allt jag vet är att situationen för min Fibromyalgi är allvarlig och jag blir inte hjälpt av arbetssituationen. Det gör mig ledsam och emellanåt nedstämd. Hela sommaren har jag framför mig och det kommer inte att bli bättre under semesterperioden med ännu mindre personal och vikarier. Hur ska jag orka?

Samtidigt tvivlar jag på mig själv. Är det så allvarligt som jag upplever det? Är jag bara känslig efter att inte jobbat på länge? Kan jag ge mer och pressa mig själv?

Jag har ju , enligt myndigheterna, trots allt ingen nedsatt arbetsförmåga.

images-11588495373.png

Anneli

 

 

.

 

 

Indragning och sommarlov

Nu tar jag sommarlov från sjukvård och behandlingar med mig som patient.

sommarlov

Jag har återgått så smått till mitt arbete och behöver koncentrera mig på det. Jag kommer ju så klart att fortsätta med mina övningar och gymnastik hemma, men vill vara ifrån allt det andra ett tag.

Vintern och hösten har varit påfrestande på många sätt med behandlingar, sjukhusbesök och Försäkringskassan. Samtidigt är jag väldigt tacksam för att jag fick vara med i programmet och jag har lärt mig väldigt mycket om mig själv som en person med kronisk värk. Jag ångrar inte att jag deltog, men skulle jag vetat utgången innan, hade jag nog valt ett annat tillfälle. Det finns någon mening med allt och min tid för behandling och självinsikt var just nu.

Indragning av Alvedon 665 mg

Den värktablett som funkar bra för mig är Alvedon 665 mg. Den har jag tagit länge och den har en bra verkan på min smärta. Jag är väldigt känslig för vissa ämnen och kan därför inte ta vilka smärtstillande som helst. Som jag tidigare skrivit om i mitt inlägg Indragen medicin kommer Alvedon 665 mg att bli indragen. Den 1 juni är sista datumet för försäljning av medicinen. Fram till och med den 31 maj kan Alvedon 665 mg förskrivas som vanligt, lämnas ut inom sjukvården och expedieras på apotek. Patienter som har flera uttag på sina recept bör få nytt recept på alternativ behandling så snart som möjligt. Europeiska kommissionen har beslutat att Alvedon 665 mg, tablett med modifierad frisättning, ska dras tillbaka från marknaden. Beslutet är bindande och ska genomföras i samtliga medlemsländer i EU. Skälet till indragningen är svårigheter att hantera överdosering av Alvedon 665 mg.

Övriga läkemedel som innehåller paracetamol påverkas inte och finns tillgängliga som tidigare.

För min del så påverkas jag ju negativt eftersom det är den enda medicinen som jag kan ta och som funkat för mig. Så klart tråkigt att det måste komma ett sånt beslut.

När jag var på apoteket för att hämta ut Alvedonen så var farmaceuten snäll nog och lät mig hämta ut alla mina fyra uttag. Vilket för min del är jättebra men tänkte också på att medicinen är indragen av en anledning och den anledningen är att det är svårt att behandla överdosering och så får jag alla uttagen på en gång…….

20180520_101238101743741.jpg

Nu har jag i alla fall ett lager som varar ett bra tag. Till hösten när jag återgår till behandling och sjukhus blir det också test av nya metoder för smärtlindrande mediciner.

Anneli

(Källa: lakemedsverket.se.)