Yatzyspel i Fibrodimma

Efter veckans alla arbetspass tog vi några parti Yatzy på altanen i går kväll.

Det har varit en full vecka med långa arbetsdagar. Värmen tar ut sin rätt och känner att tålamodet och orken börjar ta slut.

Patienter är gnälliga och personalen börjar tära på varandra. I veckan har vi jobbat på en arbetsplats med 36,0 grader inomhus.  Chefer har så klart skickat ut information och instruktioner om hur vi ska vårda patienterna på bästa sätt i denna hetta och vi har gjort vårt allra yttersta för att se till att alla får vätska och nedkylning.

Men ingen frågar hur personalen har det. Ingen som kommer och säger att ni behöver bara göra det allra viktigaste och vänta med resten. Nejdå, verkasamheten ska fortsätta som vanligt. Och alla har verkligen kämpat på och hjälpts åt men även för oss finns det en gräns.  Inte ens flaskor med vatten som vi kan ha med oss har vi fått ( jag tar med egen flaska) men det skulle vara väldigt uppskattat.

Igår kväll när det börjat bli lite svalare utomhus bestämde vi oss för att sitta på altanen och spela Yatzy. Vi gillar verkligen att spela och särskilt nu vid denna tiden när det är ljust länge är det mysigt att sitta ute på kvällarna och då brukar vi ta några spel.

Bildresultat för maxi yatzy

Jag kände mig ganska pigg och alert när vi började vilket var förvånansvärt efter all koncentration och stress på jobbet.  Första rundan gick ganska bra (även om jag förlorade) men sedan smög sig Fibrodimman på med full kraft. Jag kunde inte koncentrera mig på vad jag gjorde. Kunde knappt se till att skriva därför att siffrorna bara flöt omkring på pappret. Mot slutet hade sambon två rundor kvar medan jag hade fyra….Något gick fel någonstans.

Bildresultat för fibro dimma

Det är ju ingen fara när det är hemma och inget viktigt. Sambon hjälpte mig att räkna rätt och då vann jag!  Men ett tecken på trötthet och utmattning är för mig när Fibrodimman kommer på besök. Då känns det som jag är påverkad och har svårt med både tal och tankeförmåga. Det är då jag loggar ut och behöver vila.

En helg för återhämtning börjar.

 

Önskar er alla en trevlig helg och ta det lugnt i värmen!

Anneli

Orkar jag?

Jag älskar mitt jobb men just nu tycker jag inte om mitt jobb.

Jag är tillbaka med full kraft på jobbet och tycker det är roligt att träffa mina patienter och arbetskamrater men blev snabbt påmind om stressen.

images-41847945100.jpg

Det är en ohållbar situation för personalen inom vården. Vi tänjer oss till det yttersta för våra patienter. Men det går ut över oss som jobbar.Hjulen snurrar bara fortare och fortare och belastningen hos personalen blir bara högre.Någon gång måste det stoppa. Vi måste bli fler personal. Någon måste räkna ut hur mycket personal det ska vara runt en patient, för den siffran blir lägre för varje år.Inom vården jobbar man med höga kognitiva krav hela tiden och måste väga in en mängd faktorer för att fatta beslut. Det är pressat redan som det är i dag med lägre bemanning och allt sjukare patienter.Att ha stora krav på sig själv kan också bidra till att man lägger på en för hög belastning. Kroppen protesterar med spänning, smärta och värk.

Varje liten uppgift känns som ett oöverstigligt hinder när det läggs på högen av allt det ansvar som redan tynger.Kroppen lyder mig inte längre. Någon har hällt bly i mitt blodomlopp och jag orkar knappt lyfta mina kroppsdelar. Varje steg, varje rörelse och bara det att hålla kroppen upprätt känns som ett marathon.

Sen kommer smärtan. Ont i musklerna, ryggen känns stel men samtidigt ostabil, magen krånglar och huvudvärken går mellan spänning från nacken till migränens ihärdiga dunkande. Jag känner mig lat och otillräcklig. Jag  glömmer, missar och kan inte koncentrera mig ens på en sak i taget.

Även om vädret är varmare än vanligt och alla har det obekvämt och svårt att söka svalka är det inte ok att jobba på en arbetsplats med 35,5 grader inomhus. Byggnaden är gammal och ventilationen dålig. Sånt kan få även den mest tålmodiga människa att brista. Patienterna blir gnälliga och trötta men personalen väntas fortsätta jobba i samma takt och stress. Vi behöver väl inte vätska upp oss och vila?

Denna veckan har jag jobbat fulla pass och dagarna har varit långa. Två av dagarna fick jag ingen rast. Min lunch åt jag medan jag gjorde anteckningar eller väntade på telefonsamtal. Patienterna har inte varit färdigbehandlade när dom skrivs ut från sjukhuset och har därför krävt mycket tillsyn och vård. På två dagar har vi skickat tillbaks tre patienter till sjukhuset för fortsatt behandling, som inte vi har resurser för.

Är detta kvalitetsvård? Är detta vad våra patienter förtjänar? Och nu har det bestämts att f.r.o.m. nu till efter sommaren kommer inte korttidsenheten att bemannas med sjuksköterska kväll/natt. Och om detta funkar kommer det även att fortsätta i höst. (Kommun sköterska kommer att vara tillgänglig för rådgivning via växeln.) Ursäkten var att det är brist på sjukskötorskor och att det kommer att bli för dyrt att anställa ersättare under sommaren.

Vad tänker man då?! Om det funkar? Det hinns ju inte med det vi ska som det är, med sköterska på plats. Just nu gillar jag inte mitt jobb. Jag gillar inte att inte hinna med, stressa mig igenom akuta och brådskande situationer utan att hinna stanna upp för genomgång och reflektion. Min värsta mardröm är att göra något fel så att någon patient råkar illa ut på grund av något jag gjort/inte gjort.

Det pågår en konflikt i mitt huvud: Ska jag göra som jag alltid gjort och låta patienterna komma först och göra allt jag kan på bekostnad av mig själv eller ska jag sätta mig själv i första rummet och göra ett jobb utifrån mina begränsningar?

Allt jag vet är att situationen för min Fibromyalgi är allvarlig och jag blir inte hjälpt av arbetssituationen. Det gör mig ledsam och emellanåt nedstämd. Hela sommaren har jag framför mig och det kommer inte att bli bättre under semesterperioden med ännu mindre personal och vikarier. Hur ska jag orka?

Samtidigt tvivlar jag på mig själv. Är det så allvarligt som jag upplever det? Är jag bara känslig efter att inte jobbat på länge? Kan jag ge mer och pressa mig själv?

Jag har ju , enligt myndigheterna, trots allt ingen nedsatt arbetsförmåga.

images-11588495373.png

Anneli

 

 

.

 

 

Indragning och sommarlov

Nu tar jag sommarlov från sjukvård och behandlingar med mig som patient.

sommarlov

Jag har återgått så smått till mitt arbete och behöver koncentrera mig på det. Jag kommer ju så klart att fortsätta med mina övningar och gymnastik hemma, men vill vara ifrån allt det andra ett tag.

Vintern och hösten har varit påfrestande på många sätt med behandlingar, sjukhusbesök och Försäkringskassan. Samtidigt är jag väldigt tacksam för att jag fick vara med i programmet och jag har lärt mig väldigt mycket om mig själv som en person med kronisk värk. Jag ångrar inte att jag deltog, men skulle jag vetat utgången innan, hade jag nog valt ett annat tillfälle. Det finns någon mening med allt och min tid för behandling och självinsikt var just nu.

Indragning av Alvedon 665 mg

Den värktablett som funkar bra för mig är Alvedon 665 mg. Den har jag tagit länge och den har en bra verkan på min smärta. Jag är väldigt känslig för vissa ämnen och kan därför inte ta vilka smärtstillande som helst. Som jag tidigare skrivit om i mitt inlägg Indragen medicin kommer Alvedon 665 mg att bli indragen. Den 1 juni är sista datumet för försäljning av medicinen. Fram till och med den 31 maj kan Alvedon 665 mg förskrivas som vanligt, lämnas ut inom sjukvården och expedieras på apotek. Patienter som har flera uttag på sina recept bör få nytt recept på alternativ behandling så snart som möjligt. Europeiska kommissionen har beslutat att Alvedon 665 mg, tablett med modifierad frisättning, ska dras tillbaka från marknaden. Beslutet är bindande och ska genomföras i samtliga medlemsländer i EU. Skälet till indragningen är svårigheter att hantera överdosering av Alvedon 665 mg.

Övriga läkemedel som innehåller paracetamol påverkas inte och finns tillgängliga som tidigare.

För min del så påverkas jag ju negativt eftersom det är den enda medicinen som jag kan ta och som funkat för mig. Så klart tråkigt att det måste komma ett sånt beslut.

När jag var på apoteket för att hämta ut Alvedonen så var farmaceuten snäll nog och lät mig hämta ut alla mina fyra uttag. Vilket för min del är jättebra men tänkte också på att medicinen är indragen av en anledning och den anledningen är att det är svårt att behandla överdosering och så får jag alla uttagen på en gång…….

20180520_101238101743741.jpg

Nu har jag i alla fall ett lager som varar ett bra tag. Till hösten när jag återgår till behandling och sjukhus blir det också test av nya metoder för smärtlindrande mediciner.

Anneli

(Källa: lakemedsverket.se.)

 

Är det ett skämt?

Besöket på Arbetsförmedlingen var slöseri med min tid.

Det pågår inga projekt på Arbetsförmedlingen just nu därför att det är inte meningen att arbetsgivare ska ersätta personal med ”personer i åtgärd” från Arbetsförmedlingen under sommaren.

”Kom tillbaka till hösten så ska vi se vad vi kan hjälpa dig med då”. Ärligt talat, detta är skrattretande.

Människor är inte handelsvaror som ska slitas ut – hur sjukskrivna behandlas är inte värdigt en välfärdsstat. Myndigheterna måste ha ett gott samarbete för det är människor vi pratar om.

Två myndigheter utan minsta tillstymmelse av samverkan där människor hanteras som konservburkar, sorteras runt godtyckligt, vissa hamnar på marknaden och andra göms undan på lagret. Det man inte ser, det finns inte.

Människor som blir sjukskrivna en längre tid ska inte ifrågasättas. En läkare som utrett en patient bör inte ifrågasättas med mindre än att ytterligare en förtroendeläkare efter fysisk undersökning och utredning kan ställa en annan diagnos. Om så den sjukskrivne bedöms kunna utföra ett arbete ska denne komma i kontakt med Arbetsförmedlingen för ytterligare konsultation, utredning av arbetsförmåga, och slutligen via Arbetsförmedlingen slussas ut i arbete om det finns lämpligt jobb på orten.

Väl där ska inte ärendet avslutas innan insatsen utvärderats av sjukvården, arbetsgivare, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och personen i fråga.

Dessutom ska inte Försäkringskassan kunna lägga hela ansvaret på den sjukskrivne att  tvingas söka jobb, som på förhand är dömda att misslyckas. Försäkringskassan i sina bedömningar ska inte kunna specificera vilka jobb som individen kan ta. Det krävs förbättringar vad gäller uppgifterna om vilken arbetsförmåga den försäkrade har i ett normalt förekommande arbete. Just nu prövas sjukskrivna mot ”fiktiva jobb” och bedömningarna om normalt förekommande arbeten på hela arbetsmarknaden görs inte utifrån verklighetens arbetsmarknad.

arligt-doktorn

Arbetsförmedlingen ska inte kunna tvinga personer att ta jobb de inte klarar av, för att sedan kunna avskriva samma person som arbetsovillig. Oavsett om Arbetsförmedlingen tidigare i flera prövningar av arbetsförmågan har kommit fram till att individen saknar arbetsförmåga är det inte säkert att personen kommer att återgå i sjukförsäkringen.

Sedan 2014 har antalet personer som går direkt från sjukskrivning till att söka jobb ökat med 450 procent!! Det är alla dom som blivit nekad sjukpenning och stöd från Försäkringskassan som nu står till arbetsmarknadens förfogande. Hur många av dessa är arbetsföra?

Människor måste ges rimliga möjligheter. Vi lever i en tid där människor är handelsvaror, de ska arbeta, slitas ut och ersättas i en rasande takt men ingen vill ta ansvar för de konsekvenser det medför.

frc3a5gaministern

Så nu återgår jag till mina vanliga arbetsuppgifter. Sådana uppgifter som (enligt Försäkringskassan) jag klarar eftersom jag inte har nedsatt arbetsförmåga. Det är väl klart att jag som har långvarig utbredd smärta, ömhet, sömnstörning och trötthet, koncentrationssvårigheter, värk i hela kroppen, svårt att fokusera, känslig för stress samt problem med nerverna i händerna inte har några som helst problem med att ta hand om andra, svaga och vårdberoende personer.

Detta är dagens samhälle! Önska mig lycka till…..

Anneli

 

(Källor: dagensarena.se, aftonbladet.se samt försäkringskassan.se)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Omprövning av beslut om sjukpenning

Vad händer med det svenska samhället? Vart har stödet för sjuka, utsatta och funktionshindrade tagit vägen?

Min omprövning hos Försäkringskassan har blivit nekad. Igen.” Anledningen är att min arbetsförmåga inte bedöms vara nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom i förhållande till normalt förkommande arbeten på arbetsmarknaden.”

Jag har ett jobb. Jag har en arbetsgivare som intygar att arbete kommer att finnas och erbjudas när jag kommer tillbaka.

Det spelar ingen roll vilken anställning du har. Alla har rätt att bli sjuka och alla har rätt till att få hjälp när man blir sjuk.

En del av det vi alla betalar i skatt går just till socialförsäkringen. Så nu när jag inte får utnyttja den, får jag betala mindre skatt då?

”För att arbetsförmågans nedsättning ska kunna bedömas måste de medicinska underlagen, förutom genom ställd diagnos, även påvisa att det föreligger relevanta undersökningsskydd och aktivitetsbegränsningar som leder till nedsatt arbetsförmåga. Du uppfyller därför inte förutsättningarna för att beviljas sjukpenning.”

Försäkringskassan

När min koordinator pratade med handläggaren på Försäkringskassan blev beskedet att ”många patienter med Fibromyalgi arbetar.” Men kanske också många som inte gör det?

Jag tror att majoriteten av de som har en långvarig värksjukdom vill jobba och göra rätt för sig. Jag vill inget hellre.  Det är just därför jag jobbat för mycket alldeles för länge som jag befinner mig i en situation där kroppen inte orkade men jag lyssnade inte på den utan fortsatte att förstöra för mig själv. Värken blev värre och värre och koncentrationen allt sämre. Till slut gick det inte längre. Hela min värld rasade när jag insåg att jag inte längre klarar av mitt älskade arbete.

Ett flertal läkare har gett samma utlåtande, jag har blivit undersökt, genomgått rehabilitering. Allt som begärts av mig för att bli bättre har jag gjort. Inte ett läkarbesök eller undersökning har jag missat. Och ändå är inget av det värt något.

Personer som uppmanas att säga upp sig från sina anställningar för att anmäla sig arbetslösa. Och säger man upp sig själv har man ju hur lång karens hos A-kassan som helst. Och man får ingen ersättning från A-kassan om man inte är arbetsför i alla arbeten som går att söka.

Person, som efter knäoperation, blev tillsagd att anmäla sig arbetslös hos Arbetsförmedlingen och ta ”ett normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden” där hon inte behöver stå, gå eller sitta. Vilka jobb ligger man ner på?! Denna kvinna har en fast tjänst på en skola och räknar med att återgå till sina vanliga arbetsuppgifter efter rehabilitering.

”Försäkringskassan gör sin bedömning om rätt till sjukpenning utifrån vilken arbetsförmåga en person har. Det kan innebära att en person inte kan gå tillbaka till sitt vanliga arbete men att den kan utföra ett normalt förekommande arbete. Ett normalt förekommande arbete definieras enligt rättspraxis som fysiskt lätta och rörliga förvärvsarbeten utan icke ergonomiska arbetsställningar, exempelvis fysiskt lätta och varierande förvärvsarbeten. Försäkringskassans bedömer arbetsförmågan medan Arbetsförmedlingens roll är att hjälpa människor åter i arbete. Försäkringskassan tar inte hänsyn till anställning, vilken utbildning man har eller hur arbetsmarknaden ser ut där du bor.”

Är det verkligen rätt att uppmana sjuka personer att säga upp sig från sitt arbete? Det blir ju en bestraffning för att man är sjuk.

” Försäkringskassan ska pröva om din arbetsförmåga kan användas i något normalt förekommande arbete. Om du efter 180 dagar anses ha arbetsförmåga i ett normalt förekommande arbete så upphör Försäkringskassan att betala ut sjukpenning. Här finns också en risk att arbetsgivaren vill diskutera uppsägning.” Det blev mitt besked: att jag nu är utförsäkrad från Försäkringskassan. Trots att de inte betalat ut någon sjukpenning har jag haft ”ett aktivt ärende” så länge att sjukskrivningen räknas till dessa 180 dagar. (Har sedan 2013 haft en sjukskrivning på 25% som Försäkringskassan drog in förra året.)

”Senast dagen efter att din sjukersättning gått ut bör du anmäla dig som aktivt arbetssökande på Arbetsförmedlingen och genomgå det så kallade introduktionsprogrammet. Detta pågår i tre månader och är till för dem som blivit utförsäkrade. Om du gör detta får du tillbaka din sjukpenninggrundande inkomst och skyddar den från att sättas till noll kronor. Under tiden du deltar i programmet har du rätt till aktivitetsstöd från Försäkringskassan och efter programmet är du åter ”införsäkrad” i sjukförsäkringen. Du kan då söka sjukpenning för den arbetsförmåga du saknar.
Angående aktivitetsstöd finns egentligen ingen tidsgräns för detta och så  länge du deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program har du möjlighet att söka detta stöd.”

Så på fredag blir det ett besök till Arbetsförmedlingen för att delta i ett ”arbetsmarknadspolitiskt program” och genomgå ett tre månaders ”introduktionsprogram”. Inte konstigt att

wp-image-637412995

Fortsättning följer….

Anneli

(Källor: Försäkringskassan.se,  Arbetsförmedlingen.se, Reportage i Kvällsposten samt mitt eget beslut från Försäkringskassan. )

 

 

 

 

 

Vinna över sig själv

 Jag har tagit steget som tog mig utanför min komfortzon.  

För att få ordning på mig själv och lära känna mig själv som en person med kronisk värk har jag försökt utveckla ett nytt sätt att möta livet.

För att kunna värdera förändringar måste man lyssna inåt och försöka uppfatta sina egna känslor och behov. Vad vill jag? Vem eller vad är det som styr mitt liv?

Kan man då ändra på sig? Det är det som är det svåra.

Vi har alla en komfortzon. Det är det område vi tror oss känna till, där vi tror vi vet vad vi kan förvänta oss, där vi känner oss trygga och kapabla. Här inne finns våra etablerade relationer, våra vanor, våra redan prövade gränser för kreativitet och förmåga. Utanför lurar faror, pinsamheter och misslyckanden…. Eller ?

När du påbörjar någonting nytt i livet har du precis tagit steget ut ur din trygga komfortzon.Nya sätt att förhålla oss till livet.

Men genom att våga ta klivet ut från sin komfortzon över gränsen till det okända ger dig en enorm utmaning. Innan man tar klivet kan det kännas hisnande, skrämmande, omöjligt, idiotiskt! Ska jag verkligen släppa det kända, tänk om det nya inte blir bra, tänk om jag visar mig helt usel på det här, tänk om alla skrattar åt mig och jag blir urfattig och deprimerad.

Igår tog jag ett enormt kliv utanför min komfortzon och utmanade mig själv på något som jag sett fram emot och velat pröva.

 

Styrka

Jag har tidigare blivit tillfrågad om jag skulle kunna tänka mig att jobba som volontär i caféet på Erikshjälpen https://erikshjalpen.se/store/halmstad/ i Halmstad. Då passade inte riktigt in i mitt liv med rehabilitering och annat så jag sköt på det men släppte inte tanken på möjligheten.

Erikshjälpen Second Hand Halmstads foto.

Men nu kände jag mig redo för utmaningen och började min introduktion igår. Så roligt och intressant det var!

Jag blev verkligen välkomnad på ett positivt och glatt sätt. Min uppgift kommer att bli att förbereda smörgåsar och lägga fram goda kakor, koka kaffe och göra klart inför öppning för att sedan servera kunder som vill fika. Det är ju något helt annat än det jag tidigare gjort men tyckte att jag trivdes med uppdraget och det var jättetrevligt att träffa och prata med kunder.

Så många människor som brinner för att ge. Ge av sin tid i form av att hjälpa till i butiken på många olika sätt, skänka gåvor som säljs till förmån för att hjälpa barn. Och alla kunder som handlar för detta goda ändamål. Så många fantastiska människor med stora hjärtan det finns! Det känns jättekul att nu få vara en del av detta.

Jag har vunnit över mig själv. Jag har tagit ett stort steg för att hjälpa min kropp, mitt sinne och min värk att samspela bättre. Jag har utmanat mig själv på att göra något helt nytt.

Och kommit ut starkare på andra sidan.

Anneli

 

 

Smärta och värk

Vad är skillnaden mellan smärta och värk? Finns det någon?

Med smärta avses en skarp och vanligen utifrån orsakad intensiv pina, som går över när påverkan på det onda stället upphör.

Med värk avses en dov, molande och vanligen inifrån kommande, starkt olustbetonad pågående pina.

Skillnaden mellan smärta och värk har en nervfysiologisk förklaring.

Smärta upplevs när signaler från det skadade stället går direkt till hjärnbarken och där leder till reaktioner som syftar till att dra oss bort från den skadliga påverkan.

Värk upplevs när signalerna leds till hjärnstammen och mellanhjärnan och först i andra hand går vidare till hjärnbarken. Där får smärtan sin karaktär av molande värk, ofta i förening med känslor som skräck, ångest och uppgivenhet

Hur smärta upplevs kan bara beskrivas av den som har ont. Det finns många olika typer av smärta som alla inverkar på det dagliga livet och påverkar livskvaliteten.Konstant smärta leder till lägre livskvalitet.

Smärta kan ha många ansikten allt ifrån en svag ömhet till ett skarpt ihållande smärttillstånd. Smärtan kan komma hastigt och kallas då akut eller pågå under lång tid. Har smärtan funnits mer än sex månader räknas den som långvarig. Man behöver inte ha ont hela tiden, utan värken kan komma och gå.

Smärta och värk är ett ämne som någon gång drabbar oss alla, i större eller mindre utsträckning. En del får bara ont någon enstaka gång, på grund av saker som är ofarliga och övergående. För andra blir värken en daglig plåga man tvingas leva med, vare sig man vet orsaken till den eller ej.

wp-image-2030213970

Att drabbas av värk kan göra den mest aktiva person i princip stillasittande, och en i vanliga fall energisk person kan bli trött och irritabel. Just denna aspekt av smärta blir ofta förbisedd, att värk påverkar ens personlighet och sociala liv. Man blir tvungen att tacka nej till saker man gärna skulle ha gjort annars och kan ha svårt att hålla humöret uppe.

untitled

Även om smärtan sällan är någonting man önskar sig, kan den faktiskt bidra med någonting positivt också. Den kan hjälpa en att bli mer uppmärksam på de egna behoven, såväl de fysiska som de psykiska. Om man inte kunde känna smärta hade det varit mycket svårare att bli medveten om att kroppen blivit skadad. Det är lätt att känna sig frustrerad av värken men man får försöka att ändå se det ljusa i tillvaron. Hoppet är inte ute för att man har ont.

Det krävs en enorm styrka, envishet och tålamod för att få ro i sinnet och acceptera att man alltid kommer att ha ont. Smärtbehandlingen jag gått igenom med psykoterapeut, fysioterapeut och läkare har hjälp mig mycket med att inse att jag måste göra det som jag klarar av, utan att stressa och ”kämpa på”. Det går jättebra att dela upp saker och ting istället för att göra allt på en gång. Och blir det inte gjort alls så är det inte hela världen.

Det har varit svårt för mig att komma dit. Jag har jobbat mycket med mig själv och insett att jag måste må bra för att fungera på mina villkor. I början kändes det nästan som att jag gav upp och lät Fibromyalgin vinna. Så är inte fallet. Jag lär mig istället att samarbeta med värken, sömnlösheten, oron och ångesten som en del av hela mig.

Och äntligen kan jag tänka ”jag är inte lat!” och verkligen mena det. Jag kan bara inte göra allt som alla andra gör. Det gör inget. Jag gör saker på mitt sätt och gör det när jag kan.  Det är inget fel på mig.

Så är det.

kronisk smärta

Anneli

 

 

 

Åtta veckor….

”Försäkringskassan har fått din begäran om omprövning av beslutet av sjukpenning daterad den 7 mars 2018. Du kommer att få ett beslut efter omprövning så snart det är möjligt. Vi räknar med att det tar sex till åtta veckor från och med dagen när din begäran kom in, men det kan ta längre tid om något behöver utredas ytterligare eller om kompletterande av intyg behövs.”

Suck.

Detta brevet kom i tisdags och är inget välkommet brev. Ytterligare en gång fördröjer Försäkringskassan mitt ärende. Ytterligare en gång måste jag vänta på min rätt till sjukpenning.

Det är väl min rätt att få sjukpenning? Efter så många arbetade år och så mycket som jag betalt i skatt genom åren ska jag väl ha rätt till sjukpenning när jag behöver det.

Det verkar inte så. Ingen verkar ha rätt till sjukpenning när man läser om alla som träder fram i media och berättar deras upplevelser och besvikelser med Försäkringskassan.

Den 22/1-18 ansökte jag om sjukpenning hos Försäkringskassan. Inte förrän in i maj månad förväntar dom sig att kunna komma med ett beslut om inga intyg eller utredningar behövs för då tar det längre tid. Jag hade, tillsammans med min rehabcoordinator, tio dagar på mig att lämna in en omprövning. På tio dagar ville dom ha alla papper och handlingar som rör min utredning. Dom behöver åtta+ veckor för att utreda. Är det inte något fel här? Och under tiden är det bara för mig att vänta. Vem behöver pengar? Inte något har dom betalt ut, utan bara förhalat och förhalat hela tiden.

roliga-bilder-jag-ar-nastan-miljonar

Jag tycker att det är hög tid för ett nytt system. Försäkringskassans krav och makt måste göras om. Det är människor som drabbas och blir utsatta. Det är människor som blir utan pengar för att man är sjuk. Det är människor som behandlas illa och misstros. Det är människor som Försäkringskassan tror fuskar sig till en ynklig sjukersättning.

Vi har hamnat i ett samhälle där ingen tar ansvar. Med myndigheter som skickar sjuka och svaga mellan sig som värsta tennisbollen. Myndigheter som inte vill ta hand om en utan slussar dig vidare till en annan myndighet som inte vill ta ansvar för dig.

”Du får kontakta arbetsförmedlingen.”

”Du får höra av dig till Försäkringskassan igen. Du kan inte vara jobbsökande och tillgänglig på arbetsmarknaden när du är sjukskriven.” Alltså kan jag inte ansöka om A-kassa.

Och så har jag en läkare som nu har givit mig arbetsträning på min ordinarie arbetsplats, men som inte vill ge mig ett friskhetsintyg för att fullt ut återgå till mina arbetsuppgifter.

Vad göra?

När ska myndigheterna sluta leka denna katt och råtta lek med mig och ge mig det jag har rätt till?

Jag ser fram emot när myndigheterna samarbetar för individens skull och gör vad som är bäst för personen. Det är väl ändå det målet vi måste ha.

Eller hur, regeringen?

Anneli

Återgång

 Mitt multimodala smärtproram närmar sitt slut.

Hur har det gått?

Själva programmet har gått jättebra och jag har fått ut mycket av det. Jag har lärt mig mycket om mig själv och hur jag ska hantera min smärta och lära känna min sjukdom.

Det har varit jobbigt men samtidigt upplyftande och lärorikt. Det är aldrig lätt att titta in på sig själv och rannsaka.

Nu ska jag försöka öppna mig för nya möjligheter och anpassa mig efter vad jag kan och orkar och ändå inse att det fortfarande, trots omställningar, är jag där inne och jag duger utmärkt precis som jag är och jag är alldeles normal. Jag har inte förändrats men jag har behövt ändra mitt tankesätt för att göra mig själv gott.

Jag känner att jag accepterar min sjukdom och mina begränsningar bättre, även om jag fortfarande har svårt att begripa att jag inte klarar lika mycket som jag vill kunna klara. wp-image-1194743785.

Det är helt okej att inte kunna göra vissa saker. Det är helt okej att säga att detta klarar inte jag. Jag är inte lat. Fantasin är livlig när det kommer till att göra saker annorlunda och det är en utmaning som samtidigt stimulerar tankeförmågan.

Det har även funnits enorma motgångar som t.ex. Försäkringskassans envisa, nästan elaka, motstridighet till att godkänna min sjukskrivning. ( Fortfarande inte godkänt.) Ett evigt kämpande i uppförsbacke som, tidvis, gjort mig alldeles uppgiven och fullständigt matt. Flera av mina läkarbesök har gått åt till att försöka tillgodose Försäkringskassans orimliga krav när tiden skulle gott åt till att diskutera min behandling. Det är så mycket i vårt socialförsäkringssystem som inte funkar.

wp-image-1263430066

Nuförtiden anses alla fuska och Försäkringskassan utgår från att så är fallet. Det tas ingen hänsyn till patienter, läkarbedömning eller behandling. Vad jag inte fattar är varför läkarna inte säger ifrån? Hela deras kompetens och trovärdighet ifrågasätts hela tiden, alltid. Handläggarna tror inte att läkarna gjort en rätt bedömning av patienten dom träffat. Istället ska någon på Försäkringskassan bestämma vad man kan och inte kan. Något måste ändras och det snart.

Det är snart dags för mig att återgå till arbete. (Läkaren vill ge mig en månads sjukskrivning till, men jag har inte bestämt mig.)

Då vill jag kunna ta med mig allt jag har med mig från behandlingen och göra ett fullgott arbete på mina premisser med ett arbete som passar hela mig.

Det gäller bara att hitta rätt arbete. Inte så svårt. Eller?

 

Tack till familj och vänner för att ni alltid ställer upp. Tack för att ni låter mig vara mig själv. Tack för allt stöd och alla samtal. Tack för att ni finns. Jag älskar er alla!

Min sambo, min älskling, mitt livs kärlek. Tack för att du följde med på resan och stöttade mig upp för backen. Tack för att du tar emot mig när jag faller. Tack för att du torkar mina tårar men framförallt tack för att du får mig att skratta så att tårarna rinner.

Vi klarade det!

Anneli

Hjälpmedel

Allteftersom jag märkt att min kropp blivit allt svagare och mina händer allt ömmare har jag skaffat hjälpmedel för att underlätta vardagen.

wp-image-96956598

Det handlar om att göra samma saker fast på ett annorlunda sätt. Det finns så mycket som kan underlätta och hjälpa till.

Nuförtiden finns det en hel del man kan köpa själv, både i affärer och på nätet. Men även hos en arbetsterapeut kan man få råd och tips på vilka hjälpmedel som finns tillgängliga och då hjälper de till med att ordna det.

Jag som pysslar mycket i köket med matlagning och bak har skaffat mig baksaker som är lätta och ordentliga att hålla och med tjockare handtag för att slippa ”knip” rörelsen.

En kavel i lättplast och med tjocka handtag.
Brödkavel i plast med tjocka handtag.
Gastro Max är ett företag som tillverkar ergonomiska hjälpmedel till b.la köket. Dom är gjorda i ett lätt material och lite mer rundade i handtagen.
Gastro Max är ett märke som tillverkar ergonomiska hjälpmedel för b.la köket och det finns att köpa i välsorterade butiker.

 

Använder även stekpannor och kastruller gjorda i teflon som inte är så tunga att förflytta och hantera.

Andra områden där jag behövt hjälp och anpassning är städmaterial. Det blev för tungt och för klumpigt för mig att dra runt på dammsugaren så då hittade vi denna fantastiska dammsugaren från Electrolux. Den heter Ergorapid.

En räddare i nöden och ett förträffligt hjälpmedel för någon som jag som alltid försöker hålla dammet borta. Finns även en avtagbar del att använda som en handhållen dammsugare för mindre ytor och städ. Moppen är också ett bra alternativ att använda för att undvika ”vrid” rörelsen man får med en vanlig mopp och spann. Här sitter en vattenbehållare på skaftet och det är bara att spruta ut vattnet på golvet med tången på handtaget och tvätta rent. Lätt som en plätt!

Praktiska saker som mina datorstöd är ovärderliga och gör att jag lättare kan skriva längre stunder.

20171226_091955

T.om ratten på bilen är ergonomisk ( utan att jag först visste det!)

Så det finns hjälp och stöd att få för att underlätta vardagen. Ibland på ställen man minst anar och ibland vet man inte att man behöver det förrän man ser det.

Anneli

P.S. Ergonomi betyder läran om anpassning av arbete och miljö till människans behov och förutsättningar.