Vad har jag framför mig?

Jag vet vad jag har lämnat bakom mig men vad har jag framför mig? 

Jag tycker att det är ganska skrämmande att inte längre ha min framtid utstakad för mig när det gäller arbetslivet. 

Det är min sjukdom och inte jag själv som bestämt min framtid. Att jobba kvar inom vården ställer alltför höga krav på min sjukdom och den klarar det helt enkelt inte längre. Det handlar inte om feghet eller att ge upp. 

Detta är svårt att acceptera på grund av all den känslomässiga energin som jag lagt ner på mitt arbete. 
Fram tills besvikelsen slog till, fram tills det ögonblick när jag insåg att livets våg inte är helt balanserad. Att jag lämnats med inget att ge och heller inte mottagit något; att drömmen var en mardröm för min Fibromyalgi. 

Att lämna allt bakom mig är inte att glömma allt jag varit med om eller att kasta bort alla mina erfarenheter och band. Det är endast att förvandla mig självatt integrera mitt förflutna, mitt nu och en önskan för framtiden till en entitet som är kapabel att skapa sig själv.

Vad anledningen än är så är det inte enkelt att lämna allt bakom sig. Utöver mitt bagage tar jag med mig en stor ovisshet och trots att mitt sinne säger åt mig att släppa taget, känner jag mitt hjärta oförmöget att stänga resväskan.

Livet är en lång kedja av stunder som testar oss, av kapitel vi bör njuta av, kämpa för och lära oss frånFör lärande är den vitala nyckeln som stödjer vår existens.

Men jag är inte rädd för något och ångrar inget, för jag vet vad som är värt att kämpa för och kommer lära mig vilka strider som är värdelösa.

Ibland måste man börja om för att gå vidare. Det finns sår som måste läkas och bara med mod och beslutsamhet kan jag kapa banden med mitt före detta arbete för att bli lycklig i ett nytt arbete. Att börja om från noll är aldrig lätt.Att börja om innebär att stänga tidigare kapitel. Det betyder inte att man flyr från det förflutna.

Livet är inte en rak väg utan hinder. Ibland behöver saker förändras för att du ska uppnå lycka och balans.

Alla spelar en aktiv roll i sitt öde och varje beslut räknas.Jag ska försöka att tackla livet med självkänsla, beslutsamhet och drömmar.

Innan vinden blåser iväg min själ måste jag ta mig ut och börja på en ny resa.



Anneli


Nya projekt

Börja glömma — Gör plats för att drömma om något nytt.

Min Fibromyalgi har nu gjort att jag inte längre klarar av att jobba kvar inom vården. 

Det betyder nya utmaningar och nya projekt.  Men frågan är ju vad ska jag göra istället? Bara den tanken skrämmer mig mer än något annat. 

Vad gör man när man spenderat hela sitt yrkesliv åt den enda man alltid velat göra? Jag har egentligen inte fattat beslutet om att sluta själv utan mer och mer varit tvungen att inse fakta. Att kroppen och själen inte längre orkar med stressen, underbemanningen och det slitsamma arbetet med att försöka hinna med allt och finnas där för alla. 

Mycket tid och energi går åt på dagarna för att göra efterforskningar och hitta fakta om vad jag ska kunna göra istället. Jag vill på något sätt kunna stanna kvar inom vården, fast på ett helt annat sätt. Och samtidigt tänker jag att jag kan dra nytta av mitt intresse i att läsa och skriva. 

Det svåra i att starta nya initiativ och projekt är inte att starta dem, utan att ge dem en faktiskt möjlighet att växa och utvecklas till verklighet och något som kan hålla. Samtidigt som jag måste lämna min långa karriär bakom mig öppnas nya dörrar och möjligheter. 

Jag har mycket erfarenhet och kompetens och det vet jag att jag alltid kommer att ha med mig. Det kan aldrig tas ifrån mig. 

Så varför inte dela med mig av allt jag kan, allt jag lärt mig och allt jag varit med om genom att prata och skriva om det för att tillsammans med andra försöka göra vår vård bättre? Jag vet ju vilka bristerna är och vad som kan förbättras.  

Min kära och stöttande familj kommer med råd och stöttning och vissa av idéerna har skapat ett intresse som jag forskat vidare på och som verkar kunna leda någon vart, leda till något positivt. 

Vijay-Govindarajan-Citat-1

Det kommer att bli ett hårt jobb. Mycket blod, svett och tårar. Men jag känner mig redo att investera av min tid för att jag ska kunna utvecklas och kunna komma vidare. 

Det är jätteläskigt att ge sig in i det okända.  Det kommer att bli motvind och uppförsbackar, det inser jag och är beredd på. 
Jag är inte rädd för att färden mot mitt mål kan bli lite guppig ibland med skrubbsår och mindre blessyrer på vägen mot framgång.

Allt som är utvecklande och spännande är lite jobbigt först. Jag ska koncentrera mig på det jag vill ha och försöka se målet framför mig. 

Det finns en mening med allt. Jag vet inte än vad som är meningen med att en sjukdom ska bestämma vad jag ska och inte ska göra. Det kan vara att jag måste anpassa mig och ändra vissa saker för att anpassa mig, men jag kommer aldrig låta mig besegras av en sjukdom. 

Anneli




Har jag jobbat min sista dag?

Min Miss Fibro har vunnit, jag är besegrad.

Arbetet är så intimt förknippat med min identitet att motgångar tar mig väldigt hårt. Det gör det också svårare att släppa taget när jag nu inte längre klarar av att sköta mina arbetsuppgifter. Det är fullständigt förödande och väldigt stressigt.

Det smög sig på utan att jag märkte det. Något symtom här och någon krämpa där. Utan att jag förstod gick kroppen in i krisläge och när smärtan och utmattningen är ett faktum är det försent att kämpa emot.

Jag har jobbat inom vården sedan jag var sjutton år och fick mitt första sommarjobb inom hemtjänsten. Det har blivit många arbetsår och ett flertal arbetsplatser både i Sverige och i England. Jag har aldrig velat göra något annat. Har försökt ett antal gånger att bryta mig loss men har alltid återgått till vården.

I alla år som jag jobbat har det varit stressigt, underbemannat och tungt. Men också ett alldeles fantastiskt underbart jobb.  Man kan inte ha något bättre jobb och det har gjort att allt slit varit värt det. Tills nu.

Smärtan kom smygande. Huvudvärk, ont i armar, händer, fötter och höfter. Mina sinnen kändes ständigt på bristningsgränsen och ljud, ljus och lukter blev till rena tortyren. Varje liten uppgift kändes som ett oöverstigligt hinder när det läggs på högen av allt det ansvar som redan tynger mig.

Sjukskrivningen kommer som en blixt från en klar himmel. Vaddå, är jag sjuk? Nä, jag är bara inte lika bra som andra.All energi går åt till att orka med smärtan . Det är inte okej i längden att behöva döva kroppen med smärtstillande för att orka med arbetet.( Lösningen är i stället fler kolleger och en större möjlighet att tillsammans med arbetsgivaren vara med och påverka arbetsförhållandena. Men det är bara i en perfekt värld sådant händer.)

Det som är svårast är att acceptera att jag kanske aldrig kommer att kunna klara ens hälften av vad jag har klarat tidigare. Jag som alltid har fixat allting. Jag som alltid har satt stolthet i att kunna klara mig själv. Jag tror fortfarande att jag ska vakna en morgon och så är allt som vanligt. Den dagen kommer aldrig.

Har jag jobbat min sista dag inom vården? Kommer jag aldrig mer att hålla en döende persons hand i min eller sticka någon i armen? Kommer jag aldrig mer att få informera och utvecklas tillsammans med personalen? Kommer jag aldrig mer….

Även med all stresshanteringshjälp i världen är det svårt att inte falla ner för stupet igen när du kommer tillbaka och allting fortfarande fungerar på samma sätt som gjorde dig sjuk.

Vad är vila? Hur återhämtar man sig när tankarna bara mal på om hur det ska bli?

Ingen anställer dig som har hög sjukfrånvaro och tål du inte stress har du inte mycket att hämta någonstans. Förmåga att ha många bollar i luften, stor stresstålighet och att klara av ett högt tempo är klyschartade egenskaper som eftersöks i platsannonserna. Stresskänslighet, behov av tydliga instruktioner och en inrutad vardag eftersöks betydligt mer sällan.

När du arbetar för mycket förstör du för alla andra på din arbetsplats genom att driva upp tempot, vilket i sin tur minskar möjligheten till utökade tjänster. Blir du sedan sjuk och sjukskriven har du även effektivt lyckats förstöra din fritid, ditt privatliv och ditt allmänna välmående. För att inte tala om dina karriärmöjligheter de närmsta åren.

Grattis Anneli! Bra jobbat. Tänk på det här nästa gång du jobbar över.

Är det värt det?

92524c2e058d34e88cfc3640fd045f28

Anneli

 

 

 

Balans

Nu har jag, efter lång tid, äntligen hittat balansen igen.

Balansen mellan kropp och själ. Balansen med vad jag vill och vad jag egentligen orkar med. Balansen och acceptansen med min kroniska smärta.

I våras när jag deltog i smärtprogrammet märkte jag stor skillnad på förbättringar genom att jag lärde känna min smärta och hur mycket kroppen tål. Och det är inte mycket. Det är plågsamt att erkänna för sig själv hur lite, i jämförelse med vad jag vill göra, kroppen verkligen tål och är villig att utstå.

Men genom att jag sedan återgick till mitt stressiga, underbemannade arbete fick jag ge vika för min smärta och trötthet. Så klart till följd att jag var tillbaka där jag först började i våras med dålig koncentration, inflammation i kroppen som orsakar mer värk, trötthet och sömnsvårigheter.

Det kan vara svårt för vem som helst att hitta en balans mellan alla delar av livet. Men om du lider av utmattning/trötthet och långvarig smärta på grund av Fibromyalgi är det ännu mer utmanande – och ännu viktigare – att prioritera sina aktiviteter och ta hand om sig själv.

Ingen som inte upplevt det kan förstå hur det är att leva så här. Allt kämpande med myndigheter och arbetsgivare mm. Många Fibromyalgisjuka kan inte fortsätta jobba p.ga den ovissa dagsformen som Fibromyalgi för med sig. Vem vill ha en anställd som vissa dagar måsta ta många pauser för att klara sin dag eller inte ens orkar komma till jobbet varje dag? Många tror att vi är lata, arbetsskygga och bekväma. Men då ska jag berätta att det faktiskt är tvärtom. Fibromyalgi drabbade är oftast väldigt flitiga och har slitigt, jobbat och varit alla till lags i hela vårt friska liv. Jag har svårt att dra ner på tempot och släppa kontrollen även när kroppen skriker STOPP gång på gång. Jag är rädd för att inte räcka till för allt och alla. Jag vill så mycket mer än jag klarar och trotsar kroppen med ökad värk och trötthet som följd.

Vad kan man då göra själv för att förbättra sin sjukdom?

Det är helt individuellt vad som funkar. Det vi alla har gemensamt är nog att vi måste göra saker i vår egen takt och hitta vägar som känns bra för just mig. För min egen del har jag märkt att promenader ger smärtlindring, om än tillfällig. Ibland kan jag gå en riktigt lång runda och ibland känner jag att en promenad runt kvarteret är nog. Även på ett skonsamt och långsamt sätt tycker jag att städning och kökssysslor funkar bra för mig. Jag håller mig i rörelse samtidigt som jag gör något jag gillar och det får mig att slappna av. Samtidigt kan aktiviteter som handla, träffa många människor på en gång eller koncentrera mig för länge på en sak göra att jag känner mig helt mörbultad och det kan ta mig dagar att återhämta mig.

För många med Fibromyalgi kan det vara svårt att till en början hitta en balans som känns behaglig. Långvarig smärta och Fibromyalgitrötthet kan göra att du inte klarar av att utföra en del av de saker som du var van vid att kunna, t.ex. att jobba, ta hand om familjen och delta i hobbys och aktiviteter som du tycker om.

Man kan leva ett fullt liv även med Fibromyalgi. Nyckeln är att lyssna till sin kropp och kunna vara flexibel vad gäller sin planering. Du kanske upptäcker att du behöver planera in en dag för vila efter det att du har utfört vissa aktiviteter. Eller att du ibland behöver ändra dags planeringen och sätta dig själv i första rummet.
Om man vid Fibromyalgi tar det lugnt och gör mindre, kan detta i slutändan leda till att du klarar av att göra mer.

Jag har upptäckt att det är jätteviktigt att lära mig att ta hand om mig själv och fokusera på mina egna behov.  Beroende på hur jag mår kan detta ibland betyda att ligga i soffan hela dagen och läsa en bok eller att gå på bio. Det är viktigt att förstå att jag genom att ta hand om mig själv till slut kommer att hjälpa mig själv att bli hel. Men det är också det jag kämpar mest med. Att sätta mig själv först. Det är inget som kommer naturligt för mig. Jag vill se efter alla och veta att alla mår bra och gör dom inte det vill jag göra allt för att hjälpa till. Det vill jag inte ändra på för då skulle jag ändra på hela min person och det skulle jag inte må bra av heller.

Det är viktigt att känna till mina egna begränsningar och låta andra få veta att jag kanske inte kommer att kunna göra allt som jag har kunnat göra tidigare.  Fibromyalgi är en legitim, kronisk sjukdom och jag har rätten att göra det jag behöver för att ta hand om mig själv.

Att se till att vara utvilad är ett viktigt sätt att ta hand om mig själv. Många med Fibromyalgi har sömnproblem, vilket kan göra Fibromyalgisymptomen värre. Dålig sömnkvalitet försämrar kroppens förmåga att återhämta sig.

Det är en stor sorg att få en diagnos som är kronisk och livslång. Men livet är inte dåligt bara därför att man fått en sådan allvarlig diagnos. Det beror helt på hur man väljer att hantera det. Som alla sorger i livet bleknar även den här sorgen och livet går vidare, även om det tar en annan vändning. Det är ju inte att man känner glädje över smärtan men livet kan inte styras av bara den för då blir man nog tokig till slut. Man måste finna saker som ger livet glädje, mening och tillfredställelse annars orkar man inte. Smärtan och sjukdomen finns hela tiden men det finns så mycket mer.

b9a8e1480d7b3db74511452b29ddd7f7

Jag är positiv och glad för det mesta även om smärtan river runt i mig. Den ska inte få ta över mitt liv mer än den gjort. Och även för de omkring mig blir ju livet roligare än om jag var bitter. Livet blev så här, det finns inget jag kan göra åt det. Bara jag kan bestämma hur mitt liv ska se ut och jag har valt att ha ett bra liv. Och när man väl kommit dit och sorgearbetet släppt över ödet så blir man ganska harmonisk och glad.  Det finns massor att leva för som är viktiga. Självklart kommer det sorgedagar och det får man ha men de goda dagarna överväger hela tiden.

Just nu är jag i balans. Kropp, själ och sjukdom samarbetar tillsammans vilket inte händer så ofta. Men just nu.

Balans.

Anneli

 

 

Ett år!

Igår var det ett år och 179 blogginlägg sedan jag startade min blogg.

20180920_101206

Känns nyss och länge sedan på samma gång så där som tiden gör ibland.

179 inlägg? Det låter mycket i mina öron och ändå är det långt ifrån bloggproffsens frekvens med minst två inlägg om dagen.

Jag startade bloggen eftersom jag älskar ord och att skriva och för att kunna skriva mer. Den blev och är en stark symbol för att leva livet mer efter vem jag är och vill vara. Idén att starta en blogg hade länge funnits men det tog ett bra tag innan jag kände mig redo.

Att blogga är för mig ett sätt att skapa konversation och intresse om just det jag brinner för och upplever. Här kan jag spekulera, tolka, fundera och analysera med helt fria händer. På bloggen skriver jag om allt som känns viktigt och relevant för mig.

Ambitionen är att skriva öppet och ärligt om min Fibromyalgi och hur det är att leva med den och förhoppningsvis kan det hjälpa och stödja andra i deras situation.  Men även allt annat som ingår i mitt liv: kärlek, sorg, utflykter, familj, bak och mycket läsning som inspirerar mig att skriva om.

Jag har även de senaste fem månaderna bloggat på Carl Stridsbergs hemsida LoveLaholm. Där har jag delat med mig av det lokala som gör Laholm och Halland så speciellt samt även där delat med mig av recept och boktips. Men i slutet på förra veckan fick jag ett meddelande från Carl: ”Det är så att för att Google ska godkänna en hemsida idag som ”Säker” så måste man installera och aktivera något som heter SSL
Det är ett samarbete mellan dels mitt webbhotell och min webbutvecklare.  I samband med att webbhotellet installerade det insåg vi att det inte fungerade på LL´s underdomäner, alltså din.” Eftersom Carl blir tvungen att i så fall installera nya program till en dyr kostnad på hans ideellt drivna hemsida så beslöts det att stänga min blogg där vilket så klart är tråkigt men jag har också full förståelse för Carls situation.

Tack, Carl, för ditt förtroende. Det har varit jätteroligt och intressant att vara en del av din hemsida. Önskar dig all lycka till med din sida!

Jag ser fram emot ett nytt händelserikt år med mina tankar om lite av varje.

Tack alla snälla som läser, peppar och kommenterar! Ni är en stor inspiration och glädjekälla.

Anneli   

En förändrad värld där barns drömmar får liv

Som jag skrivit om i tidigare inlägg , vinna över sig själv , jobbar jag emellanåt ideellt i caféet på Erikshjälpen i Halmstad.

Det har nu gått fem månader sedan jag började där. Jag tycker det är jätteroligt och det är ju något helt annan än det jag normalt gör.

Erikshjälpen är en barnrättsorganisation som utifrån FN:s barnkonvention kämpar för att barn som lever i fattigdom och utsatthet ska få ett bättre liv, både nu och i framtiden. Arbetet pågår i ett 20-tal länder inklusive Sverige, med fokus på barns rätt till utbildning, hälsa, trygghet och skydd. Just nu pågår stora project i b.la Bangladesh där det byggs flyttbara skolor och sjukhus och sång- musik studior till utsatta barn i Uganda.

Erikshjälpen tar emot möbler, husgeråd, kläder, böcker och elektronik, leksaker, sportutrustning, hemtextil, skor och mycket annat som är i gott skick. Det du bidrar till är inte bara återanvändning, det är också biståndsarbete. Möbler, husgeråd och kläder blir till nya brunnar, hälsovård och utbildning.

Din gåva gör skillnad!

Erikshjälpen Second Hand vill även erbjuda människor gemenskap, arbetsträning och praktik för att hitta vägar till personlig utveckling. På Erikshjälpen arbetar ett fåtal arbetsledare som är anställda och som organiserar de olika avdelningarna och stöttar människorna som jobbar där i olika åtgärder t.ex. från Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Kriminalvåden.  Här arbetar man med att alla har lika värde och alla kan bidra med något.

den finaste gåvan

Alla som jobbar på Erikshjälpen arbetar för att våra barn ska få en bättre värld att leva i.

Denna bön är skriven av Ulla Nilsson, grundaren Erik Nilssons änka:

Allas bön för Erikshjälpen

Herre! Vi ber

Hjälp oss i din vilja vandra

I verksamhet och i våra liv

Välsigna oss till hjälp för andra

Ge oss vishet och perspektiv

Att göra allt på bästa sätt för dem som inte har det lätt

Amen

Det finns ett flertal Erikshjälpen butiker runt om i landet. Gå in på Erikshjälpens hemsida för att hitta din närmsta butik.

Anneli

(källa: erikshjalpen.se)

 

 

Nya hjälpmedel

När kroppen protesterar och man måste tänka på ett annat sätt att göra saker underlättar det mycket med bra hjälpmedel.

Vad är ett hjälpmedel?

Om man har en funktionsnedsättning kan man behöva hjälpmedel för att livet ska fungera så bra som möjligt. Med hjälpmedel menas ofta produkter av olika slag, men även metoder och ny teknik. Man ska kunna få hjälpmedel för att kompensera funktioner som är nedsatta, men också för att bevara funktioner så länge som möjligt eller förebygga att de försvinner. Hjälpmedel är en del av hälso- och sjukvården och ingår i till exempel habilitering och rehabilitering. Hjälpmedel för vård och behandling och för det dagliga livet ska landstingen, regionerna och kommunerna erbjuda. Med hjälpmedel för det dagliga livet menas sådant man kan behöva för att till exempel äta, klä sig och sköta hygienen, förflytta sig, kommunicera och sköta hemmet. Vissa hjälpmedel får man köpa själv, så kallade egenansvarsprodukter. Vad som ska räknas som egenansvarsprodukter avgör landstingen, regionerna och kommunerna själva.

Jag har i tidigare inlägg Hjälpmedel berättat om vilka hjälpmedel jag behöver och använder till b.la mina händer och för att sköta hemmet.

Det kommer hela tiden nya saker och ibland vet jag inte att jag behöver det förrän jag ser eller upptäcker det.

När jag sist var hos fysioterapeuten diskuterade vi stöden jag har för mina händer och eftersom jag inte var riktigt nöjd med de jag hade provade han ut nya som kom igår.

Jag är väldigt öm i mina händer och försöker använda saker som är lätta att hålla. Hittade en ny ergonomisk hårborste (Tangle Teezer) och tvätt borste (Swereco) på Apotek Hjärtats hemsida så det beställde jag.

Hjälpmedel 2

För att jag ska kunna baka och laga mat så mycket som möjligt finns jättebra saker från Gastro Max som jag köper/önskar mig när jag hittar. Sist fick jag denna måttsats med extra långa handtag för att kunna hålla i handflatan istället för att ”knipa” med fingrarna.

Måttsats

Och mitt bästa fynd denna vecka: The book lamp. En mini läslampa att fästa på boken eller ha på bordet. (Köpt på Akademibokhandeln.) Starkt, praktiskt ljus för att kunna läsa även vid dimsyn som jag ofta får på kvällarna när jag är trött. Upptäckte igår kväll att det gick lättare att fästa blicken med denna lilla lampa fäst på boken.

Allt som man tror kan hjälpa är värt att testa och kanske kan man göra sin vardag ännu lite lättare.

Anneli

(Källa: elrullstolar.com)

Sommarutvärdering

Idag samlades vi tillsammans med chefer och ansvariga för att utvärdera och diskutera hur sommaren har varit.

Diskussionen ledde omedelbart in på den extrema värmen som varit.

Alla höll med om var hur kämpigt det har varit. Sedan hur alla förhöll sig till värmen hade vi olika åsikter om.

Chefen, som mestadels, har sittande skrivbordsarbete tyckte att hon svettats bara genom att vända papper. Vi andra, som jobbar ”på golvet”, hade lite andra åsikter om vad det var som fick oss att svettas. Vi har jobbat inomhus i 35-gradig värme utan fläktar eller tillgång till svalka. Jag har aldrig jobbat en sommar som det varit så varmt så länge. Våra boenden lämnar mycket att önska när det kommer till ventilation.

Svettig sol

Det är många som lider av värmen på jobbet när det är högsommar. Men det finns ingen maxgräns för hur varmt det får vara på en arbetsplats. Därför har arbetsgivaren heller inte behövt göra något för att underlätta. Den 27/7 kom beskedet att, p.ga värmen, fick vi nu använda våra egna tunnare byxor eller shorts. Alltid något att äntligen kunna använda bomullsbyxor som andas.

De äldre har haft det kämpigt i värmen. Ofta känner de inte när man behöver vätska innan det är för sent. Därför behöver de äldre tillsyn oftare.

Det viktigaste är givetvis att de äldre får i sig tillräckligt med mat och vätska i värmen och all vårdpersonal har jobbat fantastiskt bra med att gå extra vätskerundor. Men det tar ju också mer energi och ork av vårdpersonalen och ingen extra personal har kallats in för att underlätta den mer pressande arbetssituationen. Man är inte lika effektiv när det är väldigt varmt.  Det gör inte alltid så mycket på ett kontor, men på en arbetsplats där man är i konstant rörelse kan det vara ett problem eftersom det gäller att hela tiden att vara koncentrerad på vad man gör och se till att patienterna har det så bra det går.

Lite tips till chefer inför nästa sommar var:

köp in fläktar redan nu så att det finns på plats och kan användas vid behov

se till att persienner/rullgardiner fungerar som de ska

erbjud personal vatten, kanske köpa in backar som står tillgängligt eller en vattenbehållare.

Arbetsgivaren skulle överväga dessa förslag.

Annars har sommaren flutit på bra. Inga större händelser eller akuta situationer uppstod. Under hela sommaren hade vi bara ett dödsfall, vilket är ovanligt just på sommaren. Man kunde trott att det var en del som inte skulle orka med värmen.

Vikarierna har varit duktiga och samarbetet har funkat bra. Även denna sommar togs det in oerfaren, outbildad omsorgspersonal som aldrig tidigare varit med hur de dementa reagerar eller hur mycket stöd och hjälp dom behöver. Men dom lärde sig fort och många passade riktigt bra till att jobba inom vården. Hoppas att någon av dom i alla fall tagit det till sig och vill fortsätta. Det är det man måste ha i åtanke: att ge så bra intryck och information som möjligt så att fler vill jobba inom vården.

Ett jobb som så många år senare jag fortfarande brinner för!

Hur har er sommar varit?

Anneli

 

 

 

 

 

 

 

Kroppskudden

Till min födelsedag nyligen passade jag på att önska mig kroppskudden från Beckasin av mina föräldrar.

Jag fick tipset av min svägerska som tydligen läst om den på Facebook.

Allt för att underlätta smärta, värk och obehag är värt att pröva.

Exklusiv, stor och mjuk kroppskudde konstruerad för att ge dig bästa tänkbara stöd för en god nattsömn och kan vara lösningen på sömnlösa nätter när det är svårt att hitta en bekväm sov position. Fodral av sammetsmjuk velour. Eleonora är en ergonomiskt utformad kudde som ger dig ett bra stöd, hela natten eller bara när du vill vila. Den unika U-formen avlastar kroppen och ger bästa tänkbara komfort för rygg, mage, axlar och höfter som avlastas genom att kudden omfamnar kroppen och förenklar när du vänder dig under natten.

Lätt, luftig och prasselfri fyllning av spiralformad hålfiber gör det lätt att forma kudden efter dina egna önskemål utan att det låter.

Kroppskuddens fodral av sammetsmjuk velour som ger en len och mjuk känsla mot huden. Fodral med dragkedja som gör det enkelt att ta av och på vid tvätt.

Kuddarna finns i tre olika modeller Estelle, Victoria och Eleonora. De är alla designade för att ge stöd åt din nacke, mage och rygg. (Min är modellen Eleonora.)

Kroppskudde

Jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig eftersom jag aldrig prövat något liknande. Kudden är stor, den täcker hela mig, men den hjälper också mot alla ömma och smärtsamma tryckpunkter. Storleken och konstruktionen av kudden gör att kroppen lättare får en bra liggställning.

Det funkar utmärkt att sitta i den i soffan och vika över ena delen så att boken kan ligga där. Kudden känns sval och skön.

Kroppskudde i rosa velour Eleonora

Jag känner att denna kroppskudde verkligen passar mig och mina ömma muskler. Avlastningen gör att jag kan sitta still längre och behöver jag byta position följer kudden enkelt och smidigt med i rörelsen. Det går också att forma kudden som man vill.

Är det någon som prövat den och vad tyckte ni i så fall?

Anneli

Källa: beckasin.se

Att skapa minnen

Vilken härlig sommar det har varit!

Jag har haft ett långt uppehåll från bloggen, förutom några enstaka recept och lästips.

Jag har istället fokuserat på jobbet samt passat på att njuta av den fina sommaren vi har haft.

Denna sommaren har jag sett och upplevt mycket mer än vad jag i början på sommaren trodde var möjligt.

Så mycket som har hänt, ställen jag besökt, nya som gamla.

Detta blir en sammanfattning av upplevelser och så kommer utflyktstips och foton efterhand senare.

Sverige är underbart vackert. Ett ställe som ligger mig varmt om hjärtat är Öseterlen. Dit åker vi varje år. Även Halland, där jag bor, är fantastiskt vackert med underbar och mångsidig natur. Närheten till havet gör att man känner sig bortskämd.

Detta året blev en mini bilsemester till Bohuslän och Uddevalla den stora höjdpunkten. Så långt norrut har jag aldrig varit. En helt annan typ av landskap öppnade upp sig ju längre hemifrån vi körde. Stora, steniga klippor med olika form och höjd ersatte de plana åkrarna.

Att få uppleva vad sommar Sverige har att erbjuda i matväg är en ynnest. Att kunna stanna till vid ett fik eller restaurang som har sin egen nisch med lokala produkter är väldigt speciellt. Jag tror inte vi stannat vid ett enda ställe där vi blivit besvikna på varken maten eller servicen.

En sommar med många minnen, skratt och upplevelser. Det är så det ska vara.

Jag är lyckligt lottad som har så många underbara människor i mitt liv att dela mina minnen med.

Hoppas att ni alla också haft en härlig, underbar sommar! Vad har ni hittat på?

Anneli