När musiken träffar hjärtat

Hur många gånger har du hört en låt eller musikstycke och flyttats tillbaka i tiden till ett minne associerat till just den musiken?

Alla har sina favoriter bland låttexter. Refrängen som för alltid klistrat sig fast eller versen som är poesi för själen.Många är vi som tilltalas extra av en text som känns äkta, ärlig och trovärdig.

Jag har ett flertal låtar som följt mig genom livet, som ger både glada och sorgsna minnen.

När jag växte upp lyssnades det mycket på dansbandsmusik, både i föräldrahemmet och hos mormor. I familjen är den musiken kallad för ”mormormusik”. Lyssnar än idag på dansbandsmusik och så många fina texter det finns.

För att ta mig igenom olika perioder i livet spelar musiken stor roll och hjälper ofta till med både läkning och för att skapa fina minnen tillsammans med någon. Den starka musikupplevelsen beror på att just du fick den här upplevelsen just då.

Min älskade, fina väninna gav mig tipset om Rick Astleys nya låt Try .Just nu har jag en jobbig period och denna träffade rakt in i hjärtat. Den stärker mig, får mig att fortsätta kämpa och då blir den personlig.

Country och musikal är de generar jag lyssnar på mest. I de texterna finns både hjärta och smärta och de känns personliga.

frontmusik

Musiken har betydelse för hur vi uppfattar oss själva och människor i vår omgivning och därmed för identiteten. Musikämnet har en viktig uppgift att fylla. Det utlöser tårar, rysningar, ilningar, kalla kårar, gåshud och så klart glädje och lycka. Upplevelserna går rakt in i vårt innersta, till tankar och känslor. Musik uttrycker något utöver vad språket förmår. Musiken har en förmåga att väcka känslor och minnen genom våra förväntningar på den. Att höra musik skapar oftast en positiv känsla.

Tänk efter själv. Vilken är din starkaste musikupplevelse? Det är att göra en tidsresa i sitt inre.

Anneli 

 

 

 

 

 

Vad är meningen?

Vad är meningen med att drabbas av en kronisk värksjukdom?

Tror att alla som drabbats har frågat sig samma sak.

Det mest ironiska är att de flesta som drabbas av värk och funktionsnedsättning är oftast de som jobbat hårdast, varit motiverade och som fortfarande vill jobba så mycket det bara går. Har aldrig hört om att det är lata, omotiverade personer som inte gärna gör något aktivt utan bara vill ligga still hela dagen som får kronisk värk. Det är ganska orättvist tycker jag , det hade ju passat alldeles utmärkt om så var fallet. Då hade ju ingen ansträngning behövts göras för att hålla sig flytande.

Fibromyalgi är denna ständiga objudna gäst som tar sig alla friheter den kan.

Att leva detta liv är en tuff utmaning varje dag då man, vissa dagar, inte kan påverka sitt liv alls. Dessa dagar känner jag mig lat.

Alla vet hur smärta känns, men vad är den egentligen? Kan den definieras på något sätt? Upptäcksresandet i smärtans värld befinner sig i gränslandet mellan kropp och själ. Att ge sig in i det mänskliga medvetandet där smärta har sitt säte är som att ge sig ut på upptäcksfärd i en okänd djungel.

Sjukdomen är osynlig för många i omgivningen. Kanske den närmaste familjen lär sig att se när det är som mest plågsamt. Jag har blivit expert på att hålla skenet uppe och inte visa hur ont jag faktiskt har och hur trött jag är i både kroppen och själen. Ofta går den i skov med sämre och bättre dagar och perioder.

20160915005656404711102479_sbig2410292668683115303.jpg

Är en person som hela mitt liv varit ganska positivt lagd.Men känner så djupt in i mig själv att det är sån jag är, tycker om att vända negativa saker till något positivt. Att försöka hitta halmstrån som ger något positivt även när det är mycket negativt runtomkring.
Tycker själv det kan vara en styrka att kunna tänka positivt.
Därför tycker jag inte om mig själv när det blir så mycket negativt runt mig så att jag själv har svårt att hålla uppe det positiva. När den negativa spiralen bara fortsätter.

4_

Det handlar om att ständigt testa mig själv. Pröva nya mediciner och hoppas att denna gång kommer det att funka. Arbetsförmågan ifrågasätts både av mig själv och myndigheter. Men vi har inte samma inställning och åsikt om vad jag egentligen klarar av. Är det då något jag inte klarar, ja då drar myndigheterna öronen åt sig och släpper taget helt. Vad är meningen med att ha en kronisk värksjukdom som man inte kan hantera utan stöd och hjälp?

Varför får man sällan det stöd man förtjänar på den långa vägen tillbaka. Nej förresten, inte tillbaka. Vägen går vidare, framåt och uppåt men absolut inte tillbaka till hur livet såg ut innan, det är ett som är säkert.

Min Miss Fibro är en del av mig, mitt och min familjs liv,men hon är inte välkommen. Jag blir aldrig av med henne.

Vad är meningen?

Anneli

Balans

Nu har jag, efter lång tid, äntligen hittat balansen igen.

Balansen mellan kropp och själ. Balansen med vad jag vill och vad jag egentligen orkar med. Balansen och acceptansen med min kroniska smärta.

I våras när jag deltog i smärtprogrammet märkte jag stor skillnad på förbättringar genom att jag lärde känna min smärta och hur mycket kroppen tål. Och det är inte mycket. Det är plågsamt att erkänna för sig själv hur lite, i jämförelse med vad jag vill göra, kroppen verkligen tål och är villig att utstå.

Men genom att jag sedan återgick till mitt stressiga, underbemannade arbete fick jag ge vika för min smärta och trötthet. Så klart till följd att jag var tillbaka där jag först började i våras med dålig koncentration, inflammation i kroppen som orsakar mer värk, trötthet och sömnsvårigheter.

Det kan vara svårt för vem som helst att hitta en balans mellan alla delar av livet. Men om du lider av utmattning/trötthet och långvarig smärta på grund av Fibromyalgi är det ännu mer utmanande – och ännu viktigare – att prioritera sina aktiviteter och ta hand om sig själv.

Ingen som inte upplevt det kan förstå hur det är att leva så här. Allt kämpande med myndigheter och arbetsgivare mm. Många Fibromyalgisjuka kan inte fortsätta jobba p.ga den ovissa dagsformen som Fibromyalgi för med sig. Vem vill ha en anställd som vissa dagar måsta ta många pauser för att klara sin dag eller inte ens orkar komma till jobbet varje dag? Många tror att vi är lata, arbetsskygga och bekväma. Men då ska jag berätta att det faktiskt är tvärtom. Fibromyalgi drabbade är oftast väldigt flitiga och har slitigt, jobbat och varit alla till lags i hela vårt friska liv. Jag har svårt att dra ner på tempot och släppa kontrollen även när kroppen skriker STOPP gång på gång. Jag är rädd för att inte räcka till för allt och alla. Jag vill så mycket mer än jag klarar och trotsar kroppen med ökad värk och trötthet som följd.

Vad kan man då göra själv för att förbättra sin sjukdom?

Det är helt individuellt vad som funkar. Det vi alla har gemensamt är nog att vi måste göra saker i vår egen takt och hitta vägar som känns bra för just mig. För min egen del har jag märkt att promenader ger smärtlindring, om än tillfällig. Ibland kan jag gå en riktigt lång runda och ibland känner jag att en promenad runt kvarteret är nog. Även på ett skonsamt och långsamt sätt tycker jag att städning och kökssysslor funkar bra för mig. Jag håller mig i rörelse samtidigt som jag gör något jag gillar och det får mig att slappna av. Samtidigt kan aktiviteter som handla, träffa många människor på en gång eller koncentrera mig för länge på en sak göra att jag känner mig helt mörbultad och det kan ta mig dagar att återhämta mig.

För många med Fibromyalgi kan det vara svårt att till en början hitta en balans som känns behaglig. Långvarig smärta och Fibromyalgitrötthet kan göra att du inte klarar av att utföra en del av de saker som du var van vid att kunna, t.ex. att jobba, ta hand om familjen och delta i hobbys och aktiviteter som du tycker om.

Man kan leva ett fullt liv även med Fibromyalgi. Nyckeln är att lyssna till sin kropp och kunna vara flexibel vad gäller sin planering. Du kanske upptäcker att du behöver planera in en dag för vila efter det att du har utfört vissa aktiviteter. Eller att du ibland behöver ändra dags planeringen och sätta dig själv i första rummet.
Om man vid Fibromyalgi tar det lugnt och gör mindre, kan detta i slutändan leda till att du klarar av att göra mer.

Jag har upptäckt att det är jätteviktigt att lära mig att ta hand om mig själv och fokusera på mina egna behov.  Beroende på hur jag mår kan detta ibland betyda att ligga i soffan hela dagen och läsa en bok eller att gå på bio. Det är viktigt att förstå att jag genom att ta hand om mig själv till slut kommer att hjälpa mig själv att bli hel. Men det är också det jag kämpar mest med. Att sätta mig själv först. Det är inget som kommer naturligt för mig. Jag vill se efter alla och veta att alla mår bra och gör dom inte det vill jag göra allt för att hjälpa till. Det vill jag inte ändra på för då skulle jag ändra på hela min person och det skulle jag inte må bra av heller.

Det är viktigt att känna till mina egna begränsningar och låta andra få veta att jag kanske inte kommer att kunna göra allt som jag har kunnat göra tidigare.  Fibromyalgi är en legitim, kronisk sjukdom och jag har rätten att göra det jag behöver för att ta hand om mig själv.

Att se till att vara utvilad är ett viktigt sätt att ta hand om mig själv. Många med Fibromyalgi har sömnproblem, vilket kan göra Fibromyalgisymptomen värre. Dålig sömnkvalitet försämrar kroppens förmåga att återhämta sig.

Det är en stor sorg att få en diagnos som är kronisk och livslång. Men livet är inte dåligt bara därför att man fått en sådan allvarlig diagnos. Det beror helt på hur man väljer att hantera det. Som alla sorger i livet bleknar även den här sorgen och livet går vidare, även om det tar en annan vändning. Det är ju inte att man känner glädje över smärtan men livet kan inte styras av bara den för då blir man nog tokig till slut. Man måste finna saker som ger livet glädje, mening och tillfredställelse annars orkar man inte. Smärtan och sjukdomen finns hela tiden men det finns så mycket mer.

b9a8e1480d7b3db74511452b29ddd7f7

Jag är positiv och glad för det mesta även om smärtan river runt i mig. Den ska inte få ta över mitt liv mer än den gjort. Och även för de omkring mig blir ju livet roligare än om jag var bitter. Livet blev så här, det finns inget jag kan göra åt det. Bara jag kan bestämma hur mitt liv ska se ut och jag har valt att ha ett bra liv. Och när man väl kommit dit och sorgearbetet släppt över ödet så blir man ganska harmonisk och glad.  Det finns massor att leva för som är viktiga. Självklart kommer det sorgedagar och det får man ha men de goda dagarna överväger hela tiden.

Just nu är jag i balans. Kropp, själ och sjukdom samarbetar tillsammans vilket inte händer så ofta. Men just nu.

Balans.

Anneli

 

 

Spara energi

När kroppen inte orkar allt hjärnan så gärna vill.

Det finns så mycket jag skulle vilja göra men idag har jag fått välja mina aktiviteter så att jag även kan ha lite återhämtning för att vara någorlunda pigg ikväll.

Det känns så hemskt att behöva tänka så, att vila innan något händer så att man orkar med.

Ibland är man bara trött på att vara trött. Dagarna släpar sig fram och det är det svårt att få energi över till annat än att bara jobba, äta och sova. Och så vill jag inte leva mitt liv.

Jag vill kunna vara aktiv och göra precis vad jag vill när jag vill. Egentligen är jag en aktiv person som alltid håller på med något hemma. Att då behöva prioritera bort något för att kroppen och smärtan hindrar mig är inte tillfredställande.

Jag slåss ständigt mot mina sömnproblem. Jag mår bokstavligen illa om jag inte får sova. Till och med när jag har bra dagar slocknar min energinivå tidigt. Utmattning är mitt största problem. Jag har varit tvungen att ge upp en massa saker på grund av utmattningen/tröttheten.

2014-06-28-2108_53af12b12a6b221b4926acbc_56f0753cddf2b32aaa2dfb67

Fibromyalgi och kroniskt trötthetssyndrom betraktas som separata sjukdomar, men ändå besläktade. De delar ett gemensamt symptom – svår utmattning, som i högsta grad utgör ett hinder i människors liv.
Sömnlöshet och brist på djup, återuppbyggande sömn utgör en stor del av problemet

Den kroniska bristen på sömn påverkar patientens allmänna hälsa liksom deras smärta,

Återhållsamhet är viktigt när man har Fibromyalgi. När människor mår bra har de en benägenhet att göra för mycket och får betala priset för det senare. Ofta med längre perioder av skov. Man måste lära sig bromsa.

En dålig dag värker det i kroppen vid minsta ansträngning.

Då är jag orkeslös, har koncentrationssvårigheter och en otäck dimsyn. Värken känns som vid influensa och händerna domnar.

Efter ett besök på smärtkliniken tidigare i veckan blev resultaten inte så bra. Jag var väldigt besviken när jag gick därifrån. Beskedet från läkaren var ytterligare sjukskrivning och rehab för att kunna vila kroppen och få smärtan och sömnen under kontroll.

Det blir till att ta en funderare på vad jag verkligen vill och kan göra. För mig är det inte bara att bli sjukskriven när jag inte har stödet från Försäkringskassan. Då är det inget alternativ. Till jobbet måste jag. Men hur länge får jag då vara kvar på smärtkliniken om jag inte följer läkarens råd och lyssnar på min kropp?

ladda batterierna

Suck….

Anneli

(källa: fibromyalgi.se)

 

 

Att segra över smärtan

Som jag önskar att jag kunde säga det!

Att jag segrat över smärtan.

När den är arg blir den som farligast, som de gångerna den inte låter mig sova eller plågar mina dagar med konstant smärta. Den slår till när jag är som tryggast, när jag tror att jag är i säkerhet och ibland förföljer den mig tills jag inte kan minnas den dagen jag var utan den sist. Den är egoistisk. Den bryr sig inte om släktträffar, jobb eller och sociala evenemang. Ibland tvingar den mig till och med att stanna hemma och ser till att jag inte glömmer dennes närvaro för en sekund.

Den har blivit ett vittne till de mest fruktansvärda händelserna i mitt liv.

Vi är många som lever med den – på ett eller annat sätt. Kroniskt smärta.

Vi gör alla de normala, vardagliga sakerna som vem som helst – Vi skrattar, vi skämtar, vi handlar mat, vi gråter, vi älskar och vi gör allt det medan den finns där i bakgrunden och ser på.

Den slutar aldrig. Den finns där när jag vaknar, när jag läser min bok eller tittar på tv, på jobbet och när jag somnar på nätterna.

Det är ovanligt för någon med kronisk smärta att faktiskt säga som det är, att säga att man har så ont att man vill slå huvudet i väggen eller faktiskt bara skrika eller lägga sig ner och gråta.

Det kan vara svårt att acceptera att långvarig smärta faktiskt är långvarig och att man kan få leva med den resten av livet. Men att acceptera smärtan innebär inte att man ska försöka ignorera den. Det innebär att du kan lära känna din smärta bättre och på så sätt lära dig att kontrollera smärtan och hålla den på en uthärdlig nivå med hjälp av smärtbehandling och vissa livsstilsförändringar.

Med smärta följer en trötthet som för en del kan vara det allra svåraste symtomet att leva med. Det är en trötthet som är mycket speciell, den går inte att sova bort. Smärta genererar i sig själv också trötthet.

 

kronisk smärta 1

Kombinationen av psykisk stress och fysisk belastning kan göra musklerna spända och kan ge en långvarig smärta. Muskelspänning kan bero på ångest, oro, bekymmer, arbetsmiljö, dåliga relationer med mera.

Jag tycker att i vårt samhälle finns en alltför ljus bild av att leva ett händelserikt liv i ett högt tempo.

Men om inte kroppen och själen får en chans till regelbunden återhämtning kan resultatet bli förödande.

Höga prestationskrav på arbetet, hård egen press och lågt stöd från sina medarbetare eller chef ökar risken för muskelsmärtor. Stress gör också att vi hoppar över att ta pauser. Människor vars muskulatur inte får slappna av under raster eller vid mikropauser kan få smärta i muskulaturen.

Ett stressigt arbete är tröttande och påverkar vår förmåga till att ta initiativ. Det kan innebära att man inte har möjlighet att motionera eller sköta sin hälsa på bästa sätt.

Hantering av det dagliga livet kan se olika ut och att känna sig vilsen som person och känslan av att inte känna igen sig själv kan vara svår att handskas med.

Att komma till insikt och acceptera sitt kroniska smärttillstånd tar lång tid och kräver mycket av dig som person.

Att behöva ändra på sig själv är en stor och påfrestande sak att göra. Smärtan innebär en livsförändring i alla livets aspekter t.ex. arbete. Tanken på att behöva byta/ändra arbetsuppgifter är skrämmande och där kan det även kännas som att man tappat sig själv. Arbetet är en viktig del för självkänslan och identiteten. Men ibland kan det vara svårt att behålla ett jobb på grund av den oberäkneliga smärtan.

Det är viktigt att få känna sig nyttig och arbetet ökar livskvaliteten. Att inte kunna arbeta skapar en sorg/saknad och det känns som att förlora lite av sin identitet. Möjligheten att arbeta ger även rutiner och trygghet. Ett arbete innebär en bättre ekonomi, ökad frihetskänsla, trygghet och bättre livskvalitet.

Ovisshet om hur framtiden ser ut skapar oro. Allteftersom sjukdomen förändras och fortlöper så kan man genomgå personliga kriser. Man kan behöva prata med någon som till exempel en kurator eller psykolog för att bemästra sin stress över det som inte kan påverkas eller kännas igen. Det blir en omvärdering av livet och en utmaning att klara av sjukdomen.

Att leva med Fibromyalgi är svårt.

Fjärilsband

Anneli

(källa: 1177.se och fibromyalgi.se)

 

 

 

 

 

Kroppskudden

Till min födelsedag nyligen passade jag på att önska mig kroppskudden från Beckasin av mina föräldrar.

Jag fick tipset av min svägerska som tydligen läst om den på Facebook.

Allt för att underlätta smärta, värk och obehag är värt att pröva.

Exklusiv, stor och mjuk kroppskudde konstruerad för att ge dig bästa tänkbara stöd för en god nattsömn och kan vara lösningen på sömnlösa nätter när det är svårt att hitta en bekväm sov position. Fodral av sammetsmjuk velour. Eleonora är en ergonomiskt utformad kudde som ger dig ett bra stöd, hela natten eller bara när du vill vila. Den unika U-formen avlastar kroppen och ger bästa tänkbara komfort för rygg, mage, axlar och höfter som avlastas genom att kudden omfamnar kroppen och förenklar när du vänder dig under natten.

Lätt, luftig och prasselfri fyllning av spiralformad hålfiber gör det lätt att forma kudden efter dina egna önskemål utan att det låter.

Kroppskuddens fodral av sammetsmjuk velour som ger en len och mjuk känsla mot huden. Fodral med dragkedja som gör det enkelt att ta av och på vid tvätt.

Kuddarna finns i tre olika modeller Estelle, Victoria och Eleonora. De är alla designade för att ge stöd åt din nacke, mage och rygg. (Min är modellen Eleonora.)

Kroppskudde

Jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig eftersom jag aldrig prövat något liknande. Kudden är stor, den täcker hela mig, men den hjälper också mot alla ömma och smärtsamma tryckpunkter. Storleken och konstruktionen av kudden gör att kroppen lättare får en bra liggställning.

Det funkar utmärkt att sitta i den i soffan och vika över ena delen så att boken kan ligga där. Kudden känns sval och skön.

Kroppskudde i rosa velour Eleonora

Jag känner att denna kroppskudde verkligen passar mig och mina ömma muskler. Avlastningen gör att jag kan sitta still längre och behöver jag byta position följer kudden enkelt och smidigt med i rörelsen. Det går också att forma kudden som man vill.

Är det någon som prövat den och vad tyckte ni i så fall?

Anneli

Källa: beckasin.se

Ont i kroppen, ont i själen

Efter att ha jobbat ett tag nu så har jag återvänt till stadiet jag var i när jag började mitt smärtprogram.

Inte tid för återhämtning, stress på jobbet och en kropp som inte vill/kan slappna av. Sömn, vad är det?

Jag har Fibromyalgi. Ni vet, den där sjukdomen som inte finns. Den sjukdomen som lata hittar på…

Men jag kan lova att den finns. Jag har den och många med mig. Många vet inte vad det är och dem flesta tror att de innebär att man har lite ont. Fibromyalgi gör att man har ont. Hela tiden. Överallt. Smärtan ändrar sig från dag till dag och från ställe till ställe. Ena dagen har man lite ont i benen och nästa har man extrem värk i nacken. Men det gör alltid ont.
Men Fibromyalgi är mer än att ha ont. Det är så mycket mer symtom som man har pga den här diagnosen.

Jag är ständigt trött. Om det beror på att det tar mycket på kropp och själ att alltid ha ont eller för att man har en störd nattsömn vet jag inte. Antagligen är det en kombination av dom båda. Denna trötthet gör att både minne och koncentration störs. Jag har svårt att komma ihåg vad jag ska göra och vad människor har sagt till mig.

Jag har svårt för ljud och ljus. För starkt ljus eller för höga ljud gör väldigt ont. Jag är känslig för kyla och stress. Det förvärrar min värk väldigt mycket.

Tappar ofta ord när jag pratar, har nedsatt immunförsvar och har något som kallas IBM (irriterad tarm).
Den här sjukdomen påverkar mycket i livet. Det försvårar vanliga, enkla sysslor. Men den får jag leva med. Man lär sig sina gränser. Jag lär mig varje dag.

Problemet är att mitt jobb inte är ”anpassningsbart” efter min sjukdom. Där är det 0-100 som gäller hela tiden, oavsett hur min dagsform är.

Bildresultat för bilder på fibromyalgi fjäril

 

”Via magnetröntgen har man visat att hjärnan hos den som har Fibromyalgi, är dubbelt så känslig för smärta som hjärnan hos en frisk person. Forskarna lade samtidigt märke till att de med Fibromyalgi var mer tåliga eller ”modiga” när det gäller smärta än friska försökspersoner.

Fibromyalgipatienter har innan de insjuknade ofta inte lyssnat till kroppens eller känslolivets signaler och haft en övertro på att de kan vara igång hur mycket som helst. Ofta är patienterna sociala och prioriterar att hjälpa andra människor hellre än sig själva.

Orsaken till Fibromyalgi är oklar men symtomen förvärras av stress och fysisk belastning. Det är som om kroppen inte längre accepterar att man trampar på gaspedalen utan istället svarar med ökade symtom. Kroppen verkar dessutom ha svårare att anpassa sig vid fysisk ansträngning.Musklernas förmåga att slappna av efter ansträngning är också försämrad.

Patienter som fått diagnosen fibromyalgi bör dra ned på tempot, och undvika stark psykisk stress inklusive människor och situationer som inte är bra för ens välbefinnande.” (Källa: 1177 vårdguiden)

Anneli

 

 

Kan man ha mer otur?

Hann knappt ens börja jobba innan förkylningen slog till.

Har precis kommit igång med arbete så slog förkylningen till med full kraft. Kan man ha mer otur?!

Som vanligt när jag blir förkyld så påverkas luftrören, men de senaste förkylningarna  har jag även haft öroninflammation och även denna gång.

Efter en helg där jag mått riktigt dåligt, besökte jag idag vårdcentralens drop-in. Där fick jag träffa jourläkaren och prover blev tagna innan jag fick diagnoserna akut bronkit och öroninflammation.

imagesw74w7c2w

Bronkit, luftrörskatarr,  leder till att slemhinnorna i luftrören svullnar och bildar mer slem än vanligt. För det mesta går sjukdomen över av sig själv inom tre till fyra veckor. (När jag märker symtom på bronkit brukar jag få gå till läkaren eftersom jag inte brukar kunna självläka ut sådant,)

Luftrörskatarr börjar ofta som en förkylning med till exempel ont i halsen, feber och snuva. Inom några dagar får man också hosta som kan vara slemmig eller torr och retande. Ibland gör det ont bakom bröstbenet, framförallt när man hostar.Hostan kan vara torr och retande, eller slemmig med vitt, gult eller brunt slem.

Om det bildas mycket slem, eller om luftrören reagerar med kramp, kan man få svårare att andas och man kan höra ett pipande ljud från luftrören.

En öroninflammation börjar ofta med en förkylning. Förkylningsviruset gör det svårare för slemhinnorna i näsan och öronen att försvara sig mot bakterier. Även friska personer kan ha bakterier som kan ge öroninflammation i kroppen. Men bakterierna får tillfälle att orsaka sjukdom först då virusinfektionen banat väg för dem.

Vanliga symtom är:

  • ont i örat, särskilt när man ligger ner och sover
  • feber
  • en känsla av lock i örat eller sämre hörsel.

Själva öroninflammationen orsakas av bakterier som oftast inte smittar men inflammationen kommer ofta i samband med en virusinfektion som smittar.De flesta öroninflammationer läker av sig själva.

 

Relaterad bild

 

Nu blir det antibiotikakur och några dagars vila och återhämtning, så ska jag vara som ny igen och redo för jobb.

Anneli

(Källa: 1177 vårdguiden.)

 

Orkar jag?

Jag älskar mitt jobb men just nu tycker jag inte om mitt jobb.

Jag är tillbaka med full kraft på jobbet och tycker det är roligt att träffa mina patienter och arbetskamrater men blev snabbt påmind om stressen.

images-41847945100.jpg

Det är en ohållbar situation för personalen inom vården. Vi tänjer oss till det yttersta för våra patienter. Men det går ut över oss som jobbar.Hjulen snurrar bara fortare och fortare och belastningen hos personalen blir bara högre.Någon gång måste det stoppa. Vi måste bli fler personal. Någon måste räkna ut hur mycket personal det ska vara runt en patient, för den siffran blir lägre för varje år.Inom vården jobbar man med höga kognitiva krav hela tiden och måste väga in en mängd faktorer för att fatta beslut. Det är pressat redan som det är i dag med lägre bemanning och allt sjukare patienter.Att ha stora krav på sig själv kan också bidra till att man lägger på en för hög belastning. Kroppen protesterar med spänning, smärta och värk.

Varje liten uppgift känns som ett oöverstigligt hinder när det läggs på högen av allt det ansvar som redan tynger.Kroppen lyder mig inte längre. Någon har hällt bly i mitt blodomlopp och jag orkar knappt lyfta mina kroppsdelar. Varje steg, varje rörelse och bara det att hålla kroppen upprätt känns som ett marathon.

Sen kommer smärtan. Ont i musklerna, ryggen känns stel men samtidigt ostabil, magen krånglar och huvudvärken går mellan spänning från nacken till migränens ihärdiga dunkande. Jag känner mig lat och otillräcklig. Jag  glömmer, missar och kan inte koncentrera mig ens på en sak i taget.

Även om vädret är varmare än vanligt och alla har det obekvämt och svårt att söka svalka är det inte ok att jobba på en arbetsplats med 35,5 grader inomhus. Byggnaden är gammal och ventilationen dålig. Sånt kan få även den mest tålmodiga människa att brista. Patienterna blir gnälliga och trötta men personalen väntas fortsätta jobba i samma takt och stress. Vi behöver väl inte vätska upp oss och vila?

Denna veckan har jag jobbat fulla pass och dagarna har varit långa. Två av dagarna fick jag ingen rast. Min lunch åt jag medan jag gjorde anteckningar eller väntade på telefonsamtal. Patienterna har inte varit färdigbehandlade när dom skrivs ut från sjukhuset och har därför krävt mycket tillsyn och vård. På två dagar har vi skickat tillbaks tre patienter till sjukhuset för fortsatt behandling, som inte vi har resurser för.

Är detta kvalitetsvård? Är detta vad våra patienter förtjänar? Och nu har det bestämts att f.r.o.m. nu till efter sommaren kommer inte korttidsenheten att bemannas med sjuksköterska kväll/natt. Och om detta funkar kommer det även att fortsätta i höst. (Kommun sköterska kommer att vara tillgänglig för rådgivning via växeln.) Ursäkten var att det är brist på sjukskötorskor och att det kommer att bli för dyrt att anställa ersättare under sommaren.

Vad tänker man då?! Om det funkar? Det hinns ju inte med det vi ska som det är, med sköterska på plats. Just nu gillar jag inte mitt jobb. Jag gillar inte att inte hinna med, stressa mig igenom akuta och brådskande situationer utan att hinna stanna upp för genomgång och reflektion. Min värsta mardröm är att göra något fel så att någon patient råkar illa ut på grund av något jag gjort/inte gjort.

Det pågår en konflikt i mitt huvud: Ska jag göra som jag alltid gjort och låta patienterna komma först och göra allt jag kan på bekostnad av mig själv eller ska jag sätta mig själv i första rummet och göra ett jobb utifrån mina begränsningar?

Allt jag vet är att situationen för min Fibromyalgi är allvarlig och jag blir inte hjälpt av arbetssituationen. Det gör mig ledsam och emellanåt nedstämd. Hela sommaren har jag framför mig och det kommer inte att bli bättre under semesterperioden med ännu mindre personal och vikarier. Hur ska jag orka?

Samtidigt tvivlar jag på mig själv. Är det så allvarligt som jag upplever det? Är jag bara känslig efter att inte jobbat på länge? Kan jag ge mer och pressa mig själv?

Jag har ju , enligt myndigheterna, trots allt ingen nedsatt arbetsförmåga.

images-11588495373.png

Anneli

 

 

.

 

 

Indragning och sommarlov

Nu tar jag sommarlov från sjukvård och behandlingar med mig som patient.

sommarlov

Jag har återgått så smått till mitt arbete och behöver koncentrera mig på det. Jag kommer ju så klart att fortsätta med mina övningar och gymnastik hemma, men vill vara ifrån allt det andra ett tag.

Vintern och hösten har varit påfrestande på många sätt med behandlingar, sjukhusbesök och Försäkringskassan. Samtidigt är jag väldigt tacksam för att jag fick vara med i programmet och jag har lärt mig väldigt mycket om mig själv som en person med kronisk värk. Jag ångrar inte att jag deltog, men skulle jag vetat utgången innan, hade jag nog valt ett annat tillfälle. Det finns någon mening med allt och min tid för behandling och självinsikt var just nu.

Indragning av Alvedon 665 mg

Den värktablett som funkar bra för mig är Alvedon 665 mg. Den har jag tagit länge och den har en bra verkan på min smärta. Jag är väldigt känslig för vissa ämnen och kan därför inte ta vilka smärtstillande som helst. Som jag tidigare skrivit om i mitt inlägg Indragen medicin kommer Alvedon 665 mg att bli indragen. Den 1 juni är sista datumet för försäljning av medicinen. Fram till och med den 31 maj kan Alvedon 665 mg förskrivas som vanligt, lämnas ut inom sjukvården och expedieras på apotek. Patienter som har flera uttag på sina recept bör få nytt recept på alternativ behandling så snart som möjligt. Europeiska kommissionen har beslutat att Alvedon 665 mg, tablett med modifierad frisättning, ska dras tillbaka från marknaden. Beslutet är bindande och ska genomföras i samtliga medlemsländer i EU. Skälet till indragningen är svårigheter att hantera överdosering av Alvedon 665 mg.

Övriga läkemedel som innehåller paracetamol påverkas inte och finns tillgängliga som tidigare.

För min del så påverkas jag ju negativt eftersom det är den enda medicinen som jag kan ta och som funkat för mig. Så klart tråkigt att det måste komma ett sånt beslut.

När jag var på apoteket för att hämta ut Alvedonen så var farmaceuten snäll nog och lät mig hämta ut alla mina fyra uttag. Vilket för min del är jättebra men tänkte också på att medicinen är indragen av en anledning och den anledningen är att det är svårt att behandla överdosering och så får jag alla uttagen på en gång…….

20180520_101238101743741.jpg

Nu har jag i alla fall ett lager som varar ett bra tag. Till hösten när jag återgår till behandling och sjukhus blir det också test av nya metoder för smärtlindrande mediciner.

Anneli

(Källa: lakemedsverket.se.)