Inspiration: September

Citatet för september är:

Alla har förmågan att drömma.

Vi har alla unika uppsättningar av omständigheter i våra liv som vi kan använda som ursäkter men att lära sig hitta de lösningar i vårt liv som ger oss förmågan att lyckas kan inspirera oss att börja genomföra förändringar i våra liv som måste göras, att göra våra drömmar till verklighet.

Du är aldrig för gammal, för fattig, för ung eller för sjuk för att leva dina drömmar. Du kanske inte kommer dit på samma sätt som andra men om du börjar jaga dina drömmar nu kommer du så småningom dit.

Drömmar är bara drömmar tills du bestämmer dig för att de ska bli något mer. När du lägger passion till dina drömmar kommer dina livssituationer inte att hindra dig från att uppnå dem.

Anneli

Inspiration: Juni

Inspirations citatet för juni är:

Svåra vägar som ofta leder till vackra resmål

Vi går alla igenom svåra tider.

 Att falla ner är en olycka; Att stanna är ett val . Jag älskar den tanken eftersom vi alla vet att det ibland är mycket lättare än att komma tillbaka för att kämpa ytterligare en dag. Men vi vet också att stirra på golvet inte kommer att ta dig väldigt långt i det här livet … så ditt ansvar är att gå upp och gå. Ta steget framåt.

Hinder behöver inte stoppa dig. Nyckeln till all framgång i livet är inte att vända och ge upp, utan för att se hur man klättar upp, går igenom det eller går runt det. Du måste tro att allt kommer att bli bra, kanske inte idag men så småningom.

Känn skillnaden mellan att ge upp och veta när du har fått nog. Skillnaden mellan att ge upp och veta när du har fått nog är när du väljer att leva det liv du har tänkt dig själv på lång sikt.

Du måste ge upp människor, inte för att du inte bryr dig, men för att de inte gör det. Den svåra sanningen är att du inte kan förändra människor. Du ändrar bara ditt svar till andra människor och accepterar att du kanske måste ge upp dem.

Det kan vara stormigt nu, men kom ihåg att det aldrig regnar för alltid och när ljuset dyker upp på den nya dagen blir det en vacker destination du väljer.

Oavsett vilken väg du väljer, leder alla svåra vägar ofta till vackra destinationer.

Anneli

Inspiration: Maj

Citatet för maj är:

Omöjlighet finns bara när vi tror det gör det.

Men ibland tänker vi på saker som omöjliga bara för att vi underskattar våra kognitiva eller fysiska förmågor. Vi skapar egna möjligheter.

Förändring är en obehaglig upplevelse för det flesta – inte så mycket när förändringen sker, men under själva processen.

Med varje betydelsefull livsförändring vi gör förändras vår verklighet. Vår värld förändras bokstavligen.

Vissa förändringar händer mer sömlöst än andra. Men du kommer verkligen bara uppskatta de som krävde en stor insats.

Att följa dina drömmar kräver offer. Vi har begränsad tid och energi. Vi kan bara göra så mycket.

Varje mål kräver ett minimum av steg. Vissa saker blir lättare än andra.

Lycka är när du tänker, vad du säger och vad du gör är i harmoni.

Anneli

Nya utmaningar

Jag har verkligen kommit igång med jobb men det blev inte som jag tänkt mig.

Det här med att skaffa en helt annan inrikting har tagit så många vändor att jag blir alldeles snurrig.

Precis när jag trodde jag hittat rätt dök något annat upp som jag just nu testar. Jag jobbar som chattoperatör för ett företag som ger medicinsk och social rådgivning.

Arbetsförmedlingen hjälper inte till med något så ska inte säga att jag fick jobbet genom dem, men jag sökte jobbet själv på deras hemsida. Det verkade intressant och utmanande så varför inte?

Det är ett självständigt jobb som jag sköter och gör hemifrån. Jag bestämmer mina egna tider och när jag vill jobba.

Det som jag blev förvånad över är hur mycket det finns att göra, hur många människor som tar hjälp från sådana sidor som erbjuder rådgiving men också bara att ”prata av sig”. Så många som är ensamma, mår dåligt och kanske inte har någon annan att prata med.

Det tar nog ett tag för mig att vänja mig vid att jobba på detta viset. Jag träffar ju inte mina patienter längre, utan har dom osynliga bakom en skärm där jag inte kan följa upp hur det går. Men det är alltid lika spännande att upptäcka vad nästa chatt är. Det krävs mycket koncentration och jag får läsa och skriva in i det oändliga hela dagarna så för tillfället är jag nöjd med detta.

Det är ett steg framåt och uppåt. Jag har bevisat för mig själv att jag kan göra något annat. Att jag klarar något annat och jag har lyckats med att hitta något annat.

Jag har äntligen övervunnit Miss Fibro, om än bara tillfället, så har jag gjort det!

Anneli

Inspiration: April

Citatet för april är:

Vänta inte på det perfekta ögonblicket, ta vara på stunden och gör den perfekt.

Nu har aldrig varit en bättre tid att förverkliga mina mål.

Det finns inget perfekt ögonblick. Rätt tid är nu!

Jag är rädd för det okända och de förändringar som följer med det. Rädd för att misslyckas.

Men någonstans måste jag bestämma mig för att jag vill ta mitt öde i båda händerna och skapa min egen del av universum.

Anneli

En insikt på gott och ont

Nu äntligen har insikten och förståelsen för att jag inte kan jobba kvar inom vården kommit.

Det har varit ett svårt uppvaknande och det har tagit lång tid för mig att acceptera ett sådant nederlag.

För min del har det inneburit en helt annan väg och andra tankesätt för att hitta något jag vill och kan göra.

Jag börjar om helt från början, utan något att stötta mig emot så som utbildning och erfarenhet. Jag är helt utlämnad till att hitta min egen väg och önskemål.

Alla insikter är på gott vill jag påstå. Det som kan vara ont är att inse, acceptera och ta till sig insikten om att allt handlar om min egen inställning till det som händer. 

Något hände.

Jag reagerade.

Sen får jag resultat och det är min reaktion som avgör om resultatet ska bli på gott eller ont.

Jag har en sjukdom som la sig i mitt liv och det är med ont. Miss Fibro och jag är fortfarande inte vänner och jag kan fortfarande känna så mycket ilska över att just jag inte kan göra det jag mest av allt vill men jag är också skyldig mig själv att må bra.
Det låter ju bra och enkelt, men mitt problem är att jag inte tagit till mig detta själv. Den strösta frågan handlade om varför jag inte unnat mig att må bra när det gäller min Fibromyalgi? Jag vet ju, rent intelligensmässigt att om jag ger efter bara lite och verkligen känner efter vad jag klarar och när så kommer jag att må bättre.

Många tankar far igenom mitt huvud. Många varför har jag gjort si eller så, varför har jag inte gjort si eller så osv.

Nu har jag börjat ta kommandot över mina tankar och det är mitt ansvar att se till att jag kan fortsätta må bra och samtidigt göra något som jag klarar av.

Det finns ganska mycket jag skulle vilja göra, när jag tänker efter. Det svåra är att förverkliga drömmar som jag egentligen inte vet utformningen av.

Jag kan se målet så långt framför mig, så långt in i framtiden.

Men jag tänker att när jag väl nått målet jag siktar mot kommer jag att inse att det var själva resan dit jag behövde. Jag önskar att jag satt inne med hela lösningen. Det gör jag inte. Jag vet bara att det kräver en hel del  för att kunna gå in på det på djupet. Att det i grund och botten handlar om tid och tålamod – och om att inte ge mig.

Och om resultatet av den här tiden, det tålamodet och inte-ge-mig är en fantastiskt mycket bättre framtid, då måste det väl ändå vara värt det?

Anneli

Första gången

För första gången har jag stått inför en samling människor och berättat om min sjukdomshistoria med Miss Fibro.

Jag har gjort några föreläsningar om mig som yrkesperson, min erfarenhet och kunskap på ett jobb som jag trivdes väldigt bra med.

Men nu valde jag att göra en föreläsning om mig som person. Det är en väldig skillnad på att prata om sig själv utifrån ett yrkesmässigt perspektiv gentemot ett personligt. Och med mig som person kommer ju Fibromyalgin som ett inslag.

Föreläsningen om Fibromyalgi är den som oroat mig mest och även den som jag jobbat hårdast med att få fram. Det är med den föreläsningen och det talet som jag också har fått jobba med mig själv. Att prata högt och inför en främmande grupp om min sjukdom har fram tills nu varit helt otänkbart. Att öppna upp mig om just sjukdomen är väldigt sårbart och utsatt.

Jag är inte den som gärna pratar om att jag har ont eller är trött eller för den delen om hur mitt liv påverkas. Prata om sjukodomen gör jag så där lite men jag har aldrig pratat om den. Och då stå där och prata om just detta var en svår upplevelse.

Jag pratade om hur det var att, efter många år av utredning, få diagnosen. Att det kändes lättande men att få en sjukdom som jag måste leva med resten av mitt liv kom som en chock. Det var omväldigande. Innan dess hade jag aldrig ens hört ordet Fibromyalgi och jag visste inte då vad diagnosen kom att innebära.

Diagnosen, inser jag nu, tog jag emot utan att egentligen göra något åt det. Jag fortsatte att jobba, stressa och pressa mig själv utan en tanke på att ändra eller anpassa min livssituation. Tyckte nog att Fibromyalgin skulle anpassa sig efter mitt tempo.

Samtalet gick vidare till om hur hela livet påverkas av en smärtsjukdom.
Den kroniska sjukdomen drabbar alla runt om en. För vissa leder detta till att man känner sig mer stressad vilket oftast gör att situationen blir ännu svårare.   

Och ur bemöts någon med en kronisk smärtsjukdom?  Att säga åt någon med kronisk smärta och sjukdom att göra saker, se ljust på livet och anstränga mig mer, det är fel sak att säga!
För det syns inte hur mycket man kämpar. Hur jag jobbar för att inte låta det dåliga få plats i mitt liv. Hur mycket jag låter det glada och positiva jag har få styra mitt liv.

Så många erfarenheter om bemötande, allt från arbetsplater, inom sjukvården till Försäkringskassan och familj och vänner delade deltagarna med sig av. Alla hade sin egen historia och berättelse.

Det vi alla var överens om är vilken kraft det krävs och hur kämpigt det är att leva med en kronisk smärtsjukdom. Och hur lätt det är att ställa för höga krav på sig själv.

Förändringsprocessen är ständig men man måste stanna upp med jämna mellanrum och känna efter vart man befinner sig i livet.

Jag lever ett vanligt liv, om det finns någon som kan säga vad som är ”vanligt” eller ”normalt”. Alla är både lika och olika. 

 Det gäller att hitta en balans i aktivitet och vila. Inte vara för ”duktig” och inte tacka ja och ställa upp på mer än vad som är rimligt. Inte ha alltför höga ambitioner. Att inte bli för uttröttad. Det är lättare sagt än gjort.

Med åren har jag lärt mig att bli bättre på att veta var mina gränser går. Jag har också jobbat med min personliga utveckling och känner mig idag trygg i att ha fått bättre självkänsla, självförtroende och tillit.
Metoder för stresshantering har också varit en hjälp.

Den största lärdomen är ändå att man aldrig ska ge upp. Hur tufft det än kan verka i tillvaron så går det att vända det till något positivt till slut. Ett steg i taget.

Jag är varken bättre eller sämre än någon annan. Jag är den jag är och har mycket att vara tacksam och stolt över och jag ser postivit på mitt liv. Jag har planer som kommer hända! Jag ger aldrig någonsin upp utan jag omsorterar bara och ändrar min plan. Vissa saker i mitt liv kommer jag aldrig kunna ändra på, men mitt tankesätt har jag ändrat på. Ser solen lysa ute och känner glädjen från den inombords. Men ibland kommer jag att säga att den här dagen, den är skit! Jag letar då inte någon som tycker synd om mig, utan vill bara visa att så här är det.

Anneli

Tankarna lever sitt eget liv


Det är som om jag fångats i en orkan av tankar som cirkulerar med enorm kraft.

Varje ny tanke är som är som ett litet blixtnedslag i hjärnan. Deras kraft är oändlig. Tankarna är otvivelaktigt kraftfulla vapen eftersom de skapar broar – nya kopplingar som ritar om kartan hos känslor eller projektorremsan som sätter igång livets film…

Alla tankar är inte hjälpsamma. Det finns vissa tankar som inte hjälper alls. Istället blockerar de och skapar ängslan såväl som överväldigade känslor.

Normalt sett tänker jag på orosmolnen genom att försöka finna lösningar på problem. Det är så nya perspektiv hjälper mig att hantera vad som försiggår. Men denna naturliga process av inre reflektion sker inte alltid som väntat. Istället för att ge mer klarhet så grumlar den bedömningsförmågan.

Detta behov att grubbla på orosmoln kan ske i alla situationer. Det kan ske på jobbet, i köpcentret eller när jag borstar tänderna. Utan att inse det ockuperar de hela mitt sinne.

Sakta går jag framåt dag för dag i en verklighet jag inte identifierar mig med.
Det handlar om att vara kapabel att skapa en verklighet som matchar mina behov, mina karaktärsdrag och min totala rätt att vara lyckligare och för det måste jag förändra mina tankar.

Det är upp till mig att göra tankarna fantastiska, förändra mina tankar till det bättre.

Anneli

Ett bra första försök

Den första föreläsningen är avklarad. 

Jag tycker att den första föreläsningen gick så bra den hade kunnat. Det var något helt nytt för mig och jag var verkligen utanför min ”comfortzone”.

Jag fick en inbjudan till att hålla föreläsning för blivande sjuksköterskor på högskolan i Halmstad.

Jag har spenderat mycket tid med att förbereda och sammanställa ett tal baserat på mina egna erfarenheter och upplevelser inom vården, både i Sverige och i England. Det finns så mycket att dela med mig av så att välja ut bara något var svårt. Det gäller att hitta det som är intressant att höra samtidigt som jag vill att de som lyssnar ska ta något med sig därifrån.

En väldigt viktig del är bemötandet och det är stor efterfrågan på samtal om just bemötande. Mina olika synsätt på bemötande kommer från erfarenhet både som vårdpersonal och patient. Jag är väl medveten om att mötet mellan vårdtagare och vårdgivare är komplext, individuellt och subjektivt.
Jag vet att det också finns patienter som beter sig illa, Alla människor har heller inte samma sociala färdigheter.Det är stor skillnad mellan att höra vad patienten säger och att faktiskt lyssna.
 Bemötandet kommer påverka patientens tillit, förståelse och också upplevelse kring vårdmötet. Ett gott bemötande kostar dessutom inte en endaste krona, medan vinsterna är stora på alla sätt och vis.  Därför är det positivt att lämna fördomar och det dåliga humöret i klädskåpet.

Jag gjorde en föreläsning förankrad i vårdens behov med ett försök till en humoristisk och inspirerande inriktning som i delar utmanar publiken att fundera på sitt eget bemötande. Det ledde till diskussion och berättelser från egna situationer och hur den kan/bör förbättras eller ändras. Vissa av åhörarna var engagerade medan andra satt tysta och (förhoppningsvis) lyssnade.

Jag var fylld av oro, ångest och skräck innan jag väl var där.Känslan av att inte ha kontroll. Det var en skrämmande och nervös upplevelse men nu är jag en erfarenhet rikare.

Det krävdes ett försök för att jag ska veta vilka verktyg jag behöver för att fortsätta utvecklas. Jag var inte helt bekväm och jag behöver ändra och anpassa föreläsningen men jag lärde mig otroligt mycket av det.

Jag gjorde det! Jag tog det enormt stora steget för att ta mig framåt.

Anneli

Inspiration:Februari

Inspirationscitatet för februari är: 

Visst är det väl så att det är vår målmedvetenhet och hängivenhet som tar oss framåt i livet. Oavsett vad målet är.

Vägen till ett lyckat liv (och här få ni själva definiera vad som är lyckat) är lång och krånglig och kräver stora doser ambition, självförtroende och framför allt – hårt arbete. Att jobba hårt är viktigt, men ännu viktigare är att man gör det för att uppnå sina egna drömmar och inte på grund av pliktskyldighet.

Det som gör att jag vill arbeta hårt, ha uthållighet och självdisciplin är belöningen. Det är den som gör att jag fokuserar på målet och det är den som gör att jag lyckas ta mig upp igen.

Det är målen som jag valt för mig själv som ger mig stora chanser att lyckas.

Jag har ställt in gps:en på en spännande och kanske lite läskig resa. 

Anneli