Nya projekt

Börja glömma — Gör plats för att drömma om något nytt.

Min Fibromyalgi har nu gjort att jag inte längre klarar av att jobba kvar inom vården. 

Det betyder nya utmaningar och nya projekt.  Men frågan är ju vad ska jag göra istället? Bara den tanken skrämmer mig mer än något annat. 

Vad gör man när man spenderat hela sitt yrkesliv åt den enda man alltid velat göra? Jag har egentligen inte fattat beslutet om att sluta själv utan mer och mer varit tvungen att inse fakta. Att kroppen och själen inte längre orkar med stressen, underbemanningen och det slitsamma arbetet med att försöka hinna med allt och finnas där för alla. 

Mycket tid och energi går åt på dagarna för att göra efterforskningar och hitta fakta om vad jag ska kunna göra istället. Jag vill på något sätt kunna stanna kvar inom vården, fast på ett helt annat sätt. Och samtidigt tänker jag att jag kan dra nytta av mitt intresse i att läsa och skriva. 

Det svåra i att starta nya initiativ och projekt är inte att starta dem, utan att ge dem en faktiskt möjlighet att växa och utvecklas till verklighet och något som kan hålla. Samtidigt som jag måste lämna min långa karriär bakom mig öppnas nya dörrar och möjligheter. 

Jag har mycket erfarenhet och kompetens och det vet jag att jag alltid kommer att ha med mig. Det kan aldrig tas ifrån mig. 

Så varför inte dela med mig av allt jag kan, allt jag lärt mig och allt jag varit med om genom att prata och skriva om det för att tillsammans med andra försöka göra vår vård bättre? Jag vet ju vilka bristerna är och vad som kan förbättras.  

Min kära och stöttande familj kommer med råd och stöttning och vissa av idéerna har skapat ett intresse som jag forskat vidare på och som verkar kunna leda någon vart, leda till något positivt. 

Vijay-Govindarajan-Citat-1

Det kommer att bli ett hårt jobb. Mycket blod, svett och tårar. Men jag känner mig redo att investera av min tid för att jag ska kunna utvecklas och kunna komma vidare. 

Det är jätteläskigt att ge sig in i det okända.  Det kommer att bli motvind och uppförsbackar, det inser jag och är beredd på. 
Jag är inte rädd för att färden mot mitt mål kan bli lite guppig ibland med skrubbsår och mindre blessyrer på vägen mot framgång.

Allt som är utvecklande och spännande är lite jobbigt först. Jag ska koncentrera mig på det jag vill ha och försöka se målet framför mig. 

Det finns en mening med allt. Jag vet inte än vad som är meningen med att en sjukdom ska bestämma vad jag ska och inte ska göra. Det kan vara att jag måste anpassa mig och ändra vissa saker för att anpassa mig, men jag kommer aldrig låta mig besegras av en sjukdom. 

Anneli




Ett år!

Igår var det ett år och 179 blogginlägg sedan jag startade min blogg.

20180920_101206

Känns nyss och länge sedan på samma gång så där som tiden gör ibland.

179 inlägg? Det låter mycket i mina öron och ändå är det långt ifrån bloggproffsens frekvens med minst två inlägg om dagen.

Jag startade bloggen eftersom jag älskar ord och att skriva och för att kunna skriva mer. Den blev och är en stark symbol för att leva livet mer efter vem jag är och vill vara. Idén att starta en blogg hade länge funnits men det tog ett bra tag innan jag kände mig redo.

Att blogga är för mig ett sätt att skapa konversation och intresse om just det jag brinner för och upplever. Här kan jag spekulera, tolka, fundera och analysera med helt fria händer. På bloggen skriver jag om allt som känns viktigt och relevant för mig.

Ambitionen är att skriva öppet och ärligt om min Fibromyalgi och hur det är att leva med den och förhoppningsvis kan det hjälpa och stödja andra i deras situation.  Men även allt annat som ingår i mitt liv: kärlek, sorg, utflykter, familj, bak och mycket läsning som inspirerar mig att skriva om.

Jag har även de senaste fem månaderna bloggat på Carl Stridsbergs hemsida LoveLaholm. Där har jag delat med mig av det lokala som gör Laholm och Halland så speciellt samt även där delat med mig av recept och boktips. Men i slutet på förra veckan fick jag ett meddelande från Carl: ”Det är så att för att Google ska godkänna en hemsida idag som ”Säker” så måste man installera och aktivera något som heter SSL
Det är ett samarbete mellan dels mitt webbhotell och min webbutvecklare.  I samband med att webbhotellet installerade det insåg vi att det inte fungerade på LL´s underdomäner, alltså din.” Eftersom Carl blir tvungen att i så fall installera nya program till en dyr kostnad på hans ideellt drivna hemsida så beslöts det att stänga min blogg där vilket så klart är tråkigt men jag har också full förståelse för Carls situation.

Tack, Carl, för ditt förtroende. Det har varit jätteroligt och intressant att vara en del av din hemsida. Önskar dig all lycka till med din sida!

Jag ser fram emot ett nytt händelserikt år med mina tankar om lite av varje.

Tack alla snälla som läser, peppar och kommenterar! Ni är en stor inspiration och glädjekälla.

Anneli   

En förändrad värld där barns drömmar får liv

Som jag skrivit om i tidigare inlägg , vinna över sig själv , jobbar jag emellanåt ideellt i caféet på Erikshjälpen i Halmstad.

Det har nu gått fem månader sedan jag började där. Jag tycker det är jätteroligt och det är ju något helt annan än det jag normalt gör.

Erikshjälpen är en barnrättsorganisation som utifrån FN:s barnkonvention kämpar för att barn som lever i fattigdom och utsatthet ska få ett bättre liv, både nu och i framtiden. Arbetet pågår i ett 20-tal länder inklusive Sverige, med fokus på barns rätt till utbildning, hälsa, trygghet och skydd. Just nu pågår stora project i b.la Bangladesh där det byggs flyttbara skolor och sjukhus och sång- musik studior till utsatta barn i Uganda.

Erikshjälpen tar emot möbler, husgeråd, kläder, böcker och elektronik, leksaker, sportutrustning, hemtextil, skor och mycket annat som är i gott skick. Det du bidrar till är inte bara återanvändning, det är också biståndsarbete. Möbler, husgeråd och kläder blir till nya brunnar, hälsovård och utbildning.

Din gåva gör skillnad!

Erikshjälpen Second Hand vill även erbjuda människor gemenskap, arbetsträning och praktik för att hitta vägar till personlig utveckling. På Erikshjälpen arbetar ett fåtal arbetsledare som är anställda och som organiserar de olika avdelningarna och stöttar människorna som jobbar där i olika åtgärder t.ex. från Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Kriminalvåden.  Här arbetar man med att alla har lika värde och alla kan bidra med något.

den finaste gåvan

Alla som jobbar på Erikshjälpen arbetar för att våra barn ska få en bättre värld att leva i.

Denna bön är skriven av Ulla Nilsson, grundaren Erik Nilssons änka:

Allas bön för Erikshjälpen

Herre! Vi ber

Hjälp oss i din vilja vandra

I verksamhet och i våra liv

Välsigna oss till hjälp för andra

Ge oss vishet och perspektiv

Att göra allt på bästa sätt för dem som inte har det lätt

Amen

Det finns ett flertal Erikshjälpen butiker runt om i landet. Gå in på Erikshjälpens hemsida för att hitta din närmsta butik.

Anneli

(källa: erikshjalpen.se)

 

 

Vinna över sig själv

 Jag har tagit steget som tog mig utanför min komfortzon.  

För att få ordning på mig själv och lära känna mig själv som en person med kronisk värk har jag försökt utveckla ett nytt sätt att möta livet.

För att kunna värdera förändringar måste man lyssna inåt och försöka uppfatta sina egna känslor och behov. Vad vill jag? Vem eller vad är det som styr mitt liv?

Kan man då ändra på sig? Det är det som är det svåra.

Vi har alla en komfortzon. Det är det område vi tror oss känna till, där vi tror vi vet vad vi kan förvänta oss, där vi känner oss trygga och kapabla. Här inne finns våra etablerade relationer, våra vanor, våra redan prövade gränser för kreativitet och förmåga. Utanför lurar faror, pinsamheter och misslyckanden…. Eller ?

När du påbörjar någonting nytt i livet har du precis tagit steget ut ur din trygga komfortzon.Nya sätt att förhålla oss till livet.

Men genom att våga ta klivet ut från sin komfortzon över gränsen till det okända ger dig en enorm utmaning. Innan man tar klivet kan det kännas hisnande, skrämmande, omöjligt, idiotiskt! Ska jag verkligen släppa det kända, tänk om det nya inte blir bra, tänk om jag visar mig helt usel på det här, tänk om alla skrattar åt mig och jag blir urfattig och deprimerad.

Igår tog jag ett enormt kliv utanför min komfortzon och utmanade mig själv på något som jag sett fram emot och velat pröva.

 

Styrka

Jag har tidigare blivit tillfrågad om jag skulle kunna tänka mig att jobba som volontär i caféet på Erikshjälpen https://erikshjalpen.se/store/halmstad/ i Halmstad. Då passade inte riktigt in i mitt liv med rehabilitering och annat så jag sköt på det men släppte inte tanken på möjligheten.

Erikshjälpen Second Hand Halmstads foto.

Men nu kände jag mig redo för utmaningen och började min introduktion igår. Så roligt och intressant det var!

Jag blev verkligen välkomnad på ett positivt och glatt sätt. Min uppgift kommer att bli att förbereda smörgåsar och lägga fram goda kakor, koka kaffe och göra klart inför öppning för att sedan servera kunder som vill fika. Det är ju något helt annat än det jag tidigare gjort men tyckte att jag trivdes med uppdraget och det var jättetrevligt att träffa och prata med kunder.

Så många människor som brinner för att ge. Ge av sin tid i form av att hjälpa till i butiken på många olika sätt, skänka gåvor som säljs till förmån för att hjälpa barn. Och alla kunder som handlar för detta goda ändamål. Så många fantastiska människor med stora hjärtan det finns! Det känns jättekul att nu få vara en del av detta.

Jag har vunnit över mig själv. Jag har tagit ett stort steg för att hjälpa min kropp, mitt sinne och min värk att samspela bättre. Jag har utmanat mig själv på att göra något helt nytt.

Och kommit ut starkare på andra sidan.

Anneli

 

 

Underbara Cambridge

Mellan 2001-2013 bodde jag tillsammans min bästa väninna i Cambridge, England.

En underbar, svår, spännande och lärorik tid. Att bestämma sig för att flytta utomlands och ta steget är skrämmande och fyllt av val inför det nya.

Beslutet innebär att man lämnar allt det säkra och det man kan, sin familj, sin vardag och sitt jobb för något helt främmande.

Vår tanke var att bo i Cambridge i ett år, men för min del blev det tolv år! Min väninna bor fortfarande kvar.

Så spännande och roligt att ha den upplevelsen nu och kunna tänka tillbaka på att jag faktiskt gjort det.

Vi var helt själva och beroende av varandra den första tiden. Vi visste ingenting och fick ta reda på allt från socialförsäkringsnummer till hur man skaffar jobb till att lära känna kulturen.

Cambridge är en stad med gamla anor och främst känd för sina anrika universitet. Redan 1284 kom det äldsta universitet, Peterhouse, till. Staden är berikad med gamla byggnader och underbara grönområden med floden Cam som rinner genom staden.

Det var så roligt och intressant att lära känna denna stad och dess invånare.

Cambridge är litet, ca 159.000 invånare, men väldigt rik på mångkulturellt liv. Att det finns ca 39.000 studenter från hela världen gör sitt till och de bara 8 milen ,50 minuter med tåg, till Londons alla möjligheter är en bonus.

Att få bo, jobba och ingå i det engelska sociala nätverket är ett privilegium som jag är stolt över.

Engelskmännen är hjälpsamma och välkomnande och vi togs emot väldigt bra från första stund.

Hemlängtan blev större och större och avskeden vid flygplasten efter semestern ännu mer ledsam.

Och då kom dom svåra frågorna till mig själv ”Är det värt att vara ifrån familj? Missa allt det vardagliga? Inte se min brorsdotter växa upp och lära känna henne som jag vill?”

Jag kom fram till att det var det inte värt det och efter tolv år i Cambridge tackade jag för mig och lämnade. Så klart väldigt sorgligt det också men har aldrig ångrat mitt beslut. Mitt hjärta klappar för mina nära och kära på svensk mark hädanefter.

Vilken upplevelse att ha med mig resten av livet. En upplevelse jag delar med min bästa vän och när vi sitter på hemmet ska vi minnas alla tokigheter, knasiga människor och underbara äventyr vi haft!

5c40cc340484736078b77c9cfb76c4c7
Have nice cup of tea! Gör det extra lyxigt med en ”Queens cup of tea”!

 

Vart har livets vägar fört er?

Anneli

Det gångna året

2017 var året av skratt, gråt, värk, upplevelser och uppskattning för vad jag har.

2017 var året jag kände jag behövde byta arbetsuppgifter efter många år inom vården.

2017 var året då jag studerade Svenska 3, Litteratur, och Samhällskunskap med blod, svett och tårar. Det var långt ifrån lätt och vissa perioder kämpade jag verkligen mig igenom. Men jag klarade det. Med bra betyg dessutom. Så stolt över mig själv.

2017 var året då jag var på mitt livs första ko släpp. (Jättekul!)

2017 var året jag sörjde och saknade min mormor. Du fattas oss.

2017 var året jag tog steget och startade min blogg. ( Det bästa jag gjort på länge. Tycker det är givande och roligt.)

2017 var året som jag skrev noveller och dikter som jag skickade in till tidningar och magasin. (Ett stort steg för mig och något jag kommer att satsa mer på.)

2017 var året jag läste 53 böcker. (Inte många om man jämför hur många ni andra läst.)

2017 var året med nya utmaningar, upplevelser, mycket kärlek och saker som varit precis detsamma som det brukar. Ett blandat år, precis som det ska vara. Tack till min kära familj och vänner för att ni är en så stor del av mitt liv. Tack för allt stöd, alla telefonsamtal och värmande ord!

Nu säger jag Hejdå till

2017-gold-1473177563Gn8

Och välkomnar

new-years-eve-2776647_960_720

Tack för att ni tittar in!

wp-image-988888934

Anneli

Att våga ta steget

woman-927935_960_720Att våga ta steget till något nytt.

Det här med att pröva på något nytt tycker jag är spännande och inspirerande.

Jag har aldrig varit rädd för att pröva på nya jobb, men oftast har det varit samma sorts jobb eller så har jag snabbt återgått till det som är välkänt.

Nu är jag i en situation där jag, pga. värk, inte längre klarar att göra det jag gillar bäst och nästan är tvingad att hitta något annat som är lika givande men mindre ansträngade för kroppen.

Hur hittar man då vad man vill göra eller vad man passar till? Det är en utmaning som jag gärna tar och därmed måste jag nog helt släppa tanken på ett jobb inom vården.

Idag har jag, på arbetstid! ha ha, hittat flera olika sätt att fortsätta med mitt skrivande och försökt ta detta vidare.

Igår träffade jag en rådgivare som gav mig lite tips på personer/websidor jag kunde höra av mig till. Sagt och gjort. Hur många av dessa fick jag tag på? Ingen. Hur många mail fick jag besvarat? Inga. Håller tummarna på att dom bara är långsamma att svara och inte lika snabba som jag vill att dom ska vara.

(Om arbetsgivaren får reda på vad jag gör på arbetstid så får jag nog leta efter annat jobb fortare än jag trott!)

Fortsätter att se målet framför mig och ser fram emot att kunna ta ytterligare ett steg framåt. Tills dess får jag nog jobba på lite till idag.

Glöm inte att börja läs en bok ikväll!

Anneli