Första gången

För första gången har jag stått inför en samling människor och berättat om min sjukdomshistoria med Miss Fibro.

Jag har gjort några föreläsningar om mig som yrkesperson, min erfarenhet och kunskap på ett jobb som jag trivdes väldigt bra med.

Men nu valde jag att göra en föreläsning om mig som person. Det är en väldig skillnad på att prata om sig själv utifrån ett yrkesmässigt perspektiv gentemot ett personligt. Och med mig som person kommer ju Fibromyalgin som ett inslag.

Föreläsningen om Fibromyalgi är den som oroat mig mest och även den som jag jobbat hårdast med att få fram. Det är med den föreläsningen och det talet som jag också har fått jobba med mig själv. Att prata högt och inför en främmande grupp om min sjukdom har fram tills nu varit helt otänkbart. Att öppna upp mig om just sjukdomen är väldigt sårbart och utsatt.

Jag är inte den som gärna pratar om att jag har ont eller är trött eller för den delen om hur mitt liv påverkas. Prata om sjukodomen gör jag så där lite men jag har aldrig pratat om den. Och då stå där och prata om just detta var en svår upplevelse.

Jag pratade om hur det var att, efter många år av utredning, få diagnosen. Att det kändes lättande men att få en sjukdom som jag måste leva med resten av mitt liv kom som en chock. Det var omväldigande. Innan dess hade jag aldrig ens hört ordet Fibromyalgi och jag visste inte då vad diagnosen kom att innebära.

Diagnosen, inser jag nu, tog jag emot utan att egentligen göra något åt det. Jag fortsatte att jobba, stressa och pressa mig själv utan en tanke på att ändra eller anpassa min livssituation. Tyckte nog att Fibromyalgin skulle anpassa sig efter mitt tempo.

Samtalet gick vidare till om hur hela livet påverkas av en smärtsjukdom.
Den kroniska sjukdomen drabbar alla runt om en. För vissa leder detta till att man känner sig mer stressad vilket oftast gör att situationen blir ännu svårare.   

Och ur bemöts någon med en kronisk smärtsjukdom?  Att säga åt någon med kronisk smärta och sjukdom att göra saker, se ljust på livet och anstränga mig mer, det är fel sak att säga!
För det syns inte hur mycket man kämpar. Hur jag jobbar för att inte låta det dåliga få plats i mitt liv. Hur mycket jag låter det glada och positiva jag har få styra mitt liv.

Så många erfarenheter om bemötande, allt från arbetsplater, inom sjukvården till Försäkringskassan och familj och vänner delade deltagarna med sig av. Alla hade sin egen historia och berättelse.

Det vi alla var överens om är vilken kraft det krävs och hur kämpigt det är att leva med en kronisk smärtsjukdom. Och hur lätt det är att ställa för höga krav på sig själv.

Förändringsprocessen är ständig men man måste stanna upp med jämna mellanrum och känna efter vart man befinner sig i livet.

Jag lever ett vanligt liv, om det finns någon som kan säga vad som är ”vanligt” eller ”normalt”. Alla är både lika och olika. 

 Det gäller att hitta en balans i aktivitet och vila. Inte vara för ”duktig” och inte tacka ja och ställa upp på mer än vad som är rimligt. Inte ha alltför höga ambitioner. Att inte bli för uttröttad. Det är lättare sagt än gjort.

Med åren har jag lärt mig att bli bättre på att veta var mina gränser går. Jag har också jobbat med min personliga utveckling och känner mig idag trygg i att ha fått bättre självkänsla, självförtroende och tillit.
Metoder för stresshantering har också varit en hjälp.

Den största lärdomen är ändå att man aldrig ska ge upp. Hur tufft det än kan verka i tillvaron så går det att vända det till något positivt till slut. Ett steg i taget.

Jag är varken bättre eller sämre än någon annan. Jag är den jag är och har mycket att vara tacksam och stolt över och jag ser postivit på mitt liv. Jag har planer som kommer hända! Jag ger aldrig någonsin upp utan jag omsorterar bara och ändrar min plan. Vissa saker i mitt liv kommer jag aldrig kunna ändra på, men mitt tankesätt har jag ändrat på. Ser solen lysa ute och känner glädjen från den inombords. Men ibland kommer jag att säga att den här dagen, den är skit! Jag letar då inte någon som tycker synd om mig, utan vill bara visa att så här är det.

Anneli

Recept: Citronbullar

Lite lätt syrliga bullar med frisk smak av citron

Ingredienser:

*1 pkt jäst för söta degar

*100 gram smör

*4 dl mjölk

*1/2 dl ljus sirap

*1 tsk salt

*ca 11 dl vetemjöl

Fyllning:

*150 gram smör

*1 dl strösocker

*Finrivet skal från 1 citron

*1 msk pressad citron

*2 msk vetemjöl

Garnering:

*Smält smör

*Strösocker

Gör så här:

*Smula jästen i en bunke

*Smält smöret i en kastrull. Tillsätt mjölken och värm till fingervarmt

*Häll lite av vätskan över jästen och rör så att den löser sig

*Tillsätt resten av vätskan, sirap, salt och det mesta av vetemjölet

*Arbeta ihop degen och låt jäsa under bakduk i 30 minuter

*Blanda smör, socker, citronskal, citronsaft och vetemjöl i en skål

*Ta upp degen på ett mjölat bakbord och arbeta den något

*Dela degen i två delar och kavla ut varje del till en rektangel, ca 30×35 cm

*Bred fyllningen på ena halvan av rektanglarna

*Vik varje del över den bredda fyllningen

*Skär kakan i långsmala remsor. Vrid remsorna några varv och forma en snurra

*Lägg bullarna på bakplåtsklädda plåtar och låt dem jäsa under bakduk i 30 minuter

*Sätt ugnen på 225 grader

*Grädda bullarna i mitten av ugnen i 8-10 minuter

*Låt bullarna svalna

*Pensla bullarna med smält smör och doppa dem i strösocker.

Anneli

Familjekärlek

Min familj är den största skatten jag har och min alldeles speciella plats i världen.

Vi är mänskliga; vi begår misstag, vi bråkar, vi ber om förlåtelse, vi har tålamod och vi tycker om varandra. Familjen är mitt hem, en varm plats som jag alltid kan besöka. Den är handen som torkar bort mina tårar och helar min själ. Den är platsen som påminner mig om min barndom, min uppväxt och mina lärdomar.

Den är platsen för kramar där vi hittar alla svar vi söker. Den är elden där mina värderingar smids och min uppfattning om världen gjuts.

Familjen doftar av obeskrivliga saker, av allt som tillhör oss och som inte kan röras vid eller sättas ord på. Vi har vår familj att tacka för våra mest värdefulla hemligheter, vår djupaste oro och våra största leenden.

Det finns tillfällen då allt inte går som vi tänkt oss i livet, men vår familj är alltid vårt ursprung och mål. Vi är en sammanbunden grupp, som består av ofullkomliga människor, men människor som kan kämpa tillsammans oavsett vad livet placerar i vår väg.

Familjens kärlek är ovillkorlig och oändlig. Det kvittar var vi hittar den. Vi vet att vi alltid kan få en varm kram, oavsett hur långt hemifrån vi befinner oss.

Det är den kärlek som allra bäst speglar vilka vi är. Den bästa, mest genuina och vackraste versionen av oss själva och den som vi förtjänar att se och bli påminda om varje dag. Av denna anledning är vår familj den mest värdiga i hela världen att ta emot guldmedaljerna för det bästa stödet, den bästa axeln att gråta emot och den bästa terapin som finns.

Familjen är vårt ljus och banden mellan familjemedlemmar är de starkaste som finns; de är unika och oersättliga. Inom familjen bemästrar vi våra känsloliv, förstår varandra, skrattar åt våra interna skämt samt upplever den beundran och stolthet som bygger upp den renaste och mest unika kärlek som finns inom oss.

Vår familj kanske inte är perfekt, och ibland får den oss att tänka på vår lott i livet, med såväl det bra som det dåliga den för med sig. Men att kunna dela vår existens med andra på detta intima sätt är den största välsignelsen livet ger oss.

Familjen, vare sig den har blodsband eller inte, består av de människor som älskar oss och som accepterar oss för de vi är. De som skulle göra allt för att få oss att le och som älskar oss villkorslöst.

Ägna tid åt din familj varje dag. Ha den i dina tankar, var närvarande, ge kramar och visa din kärlek.

Att ha en familj är det högsta av alla privilegier; familjen är vår största skatt.

Till min älskade mormor, så saknad. Fortfarande väntar jag på det årliga kortet i brevlådan som inte längre kommer.

Anneli

Kärleken är

Det viktigaste vi har är kärleken

När jag sätter mig ner och tänker på dig

Så fångas mitt hjärta av känslan från dig

Du leder mig framåt Du vet var jag går

Den tillit och uppmärksamhet som jag får

Den fullkomliga kärleken jag känner från dig

Du är min lycka, du är mitt ljus

Du är mitt guld, dyrbar och värdefull

Du är ljuset i mitt liv

Du är det finaste jag har

Du är bara så himla underbar

Din plats kan ingen ta över

För du är allt jag behöver

När du är nära känner jag dina andetag

När du är långt härifrån känner jag fortfarande dina hjärtslag

Du förtrollar min värld.

Image result for Alla hjärtans dag

Anneli

Recept: Hallongrottspaj

En annorlunda variant på hallongrottor

Ingredienser: 

Deg:

*200 gram smör, rumsvarmt

*1 dl strösocker

*1/2 krm salt

*4,5 dl vetemjöl

Fyllning:

*Hallonsylt

Gör så här:

*Sätt ugnen på 180 grader

*Nyp ihop smör, strösocker, salt och vetemjöl i en bunke till en kakdeg

*Dela degen i lika stora bitar

*Rulla dem till bollar och lägg dem i en ugnssäker pajform

*Tryck gropar i bollarna med pekfingret

*Fyll groparna med hallonsylt

*Grädda kakorna mitt i ugnen i ca 20 minuter

*Servera gärna med vispad grädde, vaniljsås eller vaniljglass

Anneli

( Originalreceptet kommer från Lindas bakskola, men har gjort några egna ändringar. Receptet jag bakade är det jag publicerar här.)

Lästips: Inte utan dig

Mästaren av spänning är tillbaka med en kraftfull thriller med chokerande vändningar och ett oväntat slut….

Polisen Naps tvillingbror Leo och hans flickvän Diana dog för 15 år sedan i vad som antogs vara en olyckshändelse eller självmord. Naps flickvän Maura försvann mystiskt samma natt. En dag hittas hennes fingeravtryck i en misstänkt mördares bil.

Naps långa sökande efter sanningen kanske äntligen kommer att ge svar på frågan vad som hände när hans tvillingbror dog. Ju närmare sanningen Nap kommer om den kvinna han älskade, de barndomsvänner han trodde han kände och Leos och Dianas tragiska dödsfall, ju mer inser han hur stora hemligheter och små lögner kan ödelägga förhållanden, en familj och en hel stad.

Den här boken är en riktigt spännande bladvändare inom thrillergenren där intrigen håller mig på sträckbänken från början till slut, jag måste läsa vidare för att se vad som händer på nästa sida. Harlan Coben är fenomenal på att lura en med sina oväntade vändningar hela tiden. Inget är som jag trodde!
Spännande, lättläst och oförutsägbar med en hel del vändningar i och en del humor.

Harlan Coben har nu tagit sig högt upp på min lista av favoritförfattare och jag ser fram emot nästa bok av honom.

Vad läser du för bok?

Anneli

Tankarna lever sitt eget liv


Det är som om jag fångats i en orkan av tankar som cirkulerar med enorm kraft.

Varje ny tanke är som är som ett litet blixtnedslag i hjärnan. Deras kraft är oändlig. Tankarna är otvivelaktigt kraftfulla vapen eftersom de skapar broar – nya kopplingar som ritar om kartan hos känslor eller projektorremsan som sätter igång livets film…

Alla tankar är inte hjälpsamma. Det finns vissa tankar som inte hjälper alls. Istället blockerar de och skapar ängslan såväl som överväldigade känslor.

Normalt sett tänker jag på orosmolnen genom att försöka finna lösningar på problem. Det är så nya perspektiv hjälper mig att hantera vad som försiggår. Men denna naturliga process av inre reflektion sker inte alltid som väntat. Istället för att ge mer klarhet så grumlar den bedömningsförmågan.

Detta behov att grubbla på orosmoln kan ske i alla situationer. Det kan ske på jobbet, i köpcentret eller när jag borstar tänderna. Utan att inse det ockuperar de hela mitt sinne.

Sakta går jag framåt dag för dag i en verklighet jag inte identifierar mig med.
Det handlar om att vara kapabel att skapa en verklighet som matchar mina behov, mina karaktärsdrag och min totala rätt att vara lyckligare och för det måste jag förändra mina tankar.

Det är upp till mig att göra tankarna fantastiska, förändra mina tankar till det bättre.

Anneli

Ananas och mango paj

Fredagslyx med inspiration från svärmors recept

Ingredienser:

*200 gram smör

*1 dl strösocker

*3 dl havregryn

*2,5 dl vetemjöl

*1 tsk vaniljsocker

*1 dl kokosflingor

*1 burk skivad ananas

*ca 250 gram mango (jag använde frusen mango som jag tinade)

Gör så här:

*Sätt ugnen på 200 grader

*Smält smöret i en kastrull

*Blanda strösocker, vaniljsocker och havregryn med smöret

*Tillsätt vetemjöl och kokosflingor och rör ihop till en jämn smet

*Skär eller klipp ananasen i mindre bitar

*Lägg ananas och mango i en pajform så att bottnen täcks

*Häll över degen och bred ut

*Grädda i ugnen i ca 25 minuter

*Servera med vispad grädde, vaniljsås eller vaniljglass

Anneli

Ett bra första försök

Den första föreläsningen är avklarad. 

Jag tycker att den första föreläsningen gick så bra den hade kunnat. Det var något helt nytt för mig och jag var verkligen utanför min ”comfortzone”.

Jag fick en inbjudan till att hålla föreläsning för blivande sjuksköterskor på högskolan i Halmstad.

Jag har spenderat mycket tid med att förbereda och sammanställa ett tal baserat på mina egna erfarenheter och upplevelser inom vården, både i Sverige och i England. Det finns så mycket att dela med mig av så att välja ut bara något var svårt. Det gäller att hitta det som är intressant att höra samtidigt som jag vill att de som lyssnar ska ta något med sig därifrån.

En väldigt viktig del är bemötandet och det är stor efterfrågan på samtal om just bemötande. Mina olika synsätt på bemötande kommer från erfarenhet både som vårdpersonal och patient. Jag är väl medveten om att mötet mellan vårdtagare och vårdgivare är komplext, individuellt och subjektivt.
Jag vet att det också finns patienter som beter sig illa, Alla människor har heller inte samma sociala färdigheter.Det är stor skillnad mellan att höra vad patienten säger och att faktiskt lyssna.
 Bemötandet kommer påverka patientens tillit, förståelse och också upplevelse kring vårdmötet. Ett gott bemötande kostar dessutom inte en endaste krona, medan vinsterna är stora på alla sätt och vis.  Därför är det positivt att lämna fördomar och det dåliga humöret i klädskåpet.

Jag gjorde en föreläsning förankrad i vårdens behov med ett försök till en humoristisk och inspirerande inriktning som i delar utmanar publiken att fundera på sitt eget bemötande. Det ledde till diskussion och berättelser från egna situationer och hur den kan/bör förbättras eller ändras. Vissa av åhörarna var engagerade medan andra satt tysta och (förhoppningsvis) lyssnade.

Jag var fylld av oro, ångest och skräck innan jag väl var där.Känslan av att inte ha kontroll. Det var en skrämmande och nervös upplevelse men nu är jag en erfarenhet rikare.

Det krävdes ett försök för att jag ska veta vilka verktyg jag behöver för att fortsätta utvecklas. Jag var inte helt bekväm och jag behöver ändra och anpassa föreläsningen men jag lärde mig otroligt mycket av det.

Jag gjorde det! Jag tog det enormt stora steget för att ta mig framåt.

Anneli

Inspiration:Februari

Inspirationscitatet för februari är: 

Visst är det väl så att det är vår målmedvetenhet och hängivenhet som tar oss framåt i livet. Oavsett vad målet är.

Vägen till ett lyckat liv (och här få ni själva definiera vad som är lyckat) är lång och krånglig och kräver stora doser ambition, självförtroende och framför allt – hårt arbete. Att jobba hårt är viktigt, men ännu viktigare är att man gör det för att uppnå sina egna drömmar och inte på grund av pliktskyldighet.

Det som gör att jag vill arbeta hårt, ha uthållighet och självdisciplin är belöningen. Det är den som gör att jag fokuserar på målet och det är den som gör att jag lyckas ta mig upp igen.

Det är målen som jag valt för mig själv som ger mig stora chanser att lyckas.

Jag har ställt in gps:en på en spännande och kanske lite läskig resa. 

Anneli