Bananmuffins

Idag, på min lediga dag, bestämde jag mig för att baka.

Det känns som det var längsedan jag bakat något så idag blir det bananmuffins till fikat.

Ingredienser:

  • 2,25 dl vetemjöl
  • 1,5 dl strösocker
  • 1,5 tsk bakpulver
  • 2 tsk vaniljsocker
  • 25 gram smör eller margarin
  • 1,25 dl mjölk
  • 1-2 bananer

 

Gör så här:

  • Sätt ugnen på 200 grader
  • placera ut ca 20 muffinsformar på en plåt
  • smält smöret och häll i mjölken
  • blanda alla torra ingredienser och häll i vätskeblandningen
  • rör ihop till en jämn smet
  • mosa banan/erna och blanda med smeten
  • klicka upp i muffinsformarna till ungefär hälften (jag brukar ta 2 tsk)
  • sätt i mitten av ugnen och grädda ca 13 minuter
  • låt kallna på plåten.

Anneli

Falskt anklagad

I början av maj hörde en kvinna av sig till mig och anklagade mig för att ha slängt upp min bildörr i hennes bil.

Händelsen ska ha hänt den 30 april, på Valborgsmässoafton, på Ica Maxis parkering.

Jag blev alldeles förvånad och nästan chockad över vad denna kvinna beskrev att jag gjort. Enligt henne hade jag slängt upp min dörr så hårt i hennes bil att det lämnat ett 10-15 cm långt rivmärke och en buckla i hennes bildörr. Hon hade inte själv sett detta eller varit i närheten utan två vittnen, som satt i samma bil, hade lämnat en lapp på hennes ruta med mina bildetaljer.

Då kvinnan några dagar efter detta hänt ringde mig var jag helt oförstående. Jag visste helt säkert att jag inte slagit i min dörr i något och jag var helt säker på att när jag parkerade på Ica Maxi den dagen hade jag ingen bil sidan om mig på den sidan, men däremot hade jag en bil till höger om mig, på handikapp platsen.

Jag bekräftade att jag varit på parkeringen och att jag parkerat med förnekade att jag gjort något fel. Kvinnan drev på och ville att jag skulle kontakta mitt försäkringsbolag för betalning av skadan. Så klart vägrade jag eftersom jag var säker på min sak.

87beadf3-4a16-4001-9b5b-661de2fa547c
Det hade nog blivit skador på min bil också om jag slagit i någon annan.

 

Istället för att hålla på och tjafsa med kvinnan, rekommenderade jag kvinnan att polisanmäla och låta det bli en utredning. Det skulle hon minsann göra eftersom hon hade två vittnen som sett denna händelse.

Sedan hörde jag inget mer och tänkte inte mer på det. Tills nu när polisen hörde av sig och ville höra min version av händelsen. Jag berättade detaljrikt för polisen vad som hänt. Samma fråga ställdes ett par gånger och jag gav samma svar som tidigare. Då visade det sig att tidsangivelsen de två ”vittnena” lämnat inte stämde med min. Jag kunde bevisa för polisen att jag inte var på Ica Maxi vid den tiden ”vittnena” hävdar. ”Vittnena” har även angivit två olika händelseförlopp i deras berättelse. I den ena gick jag ur bilen och tittade på min egen bil och sedan gick därifrån och i den andra så gick jag ur bilen för att titta på min egen bil och sedan körde jag därifrån. De kunde inte ens hålla reda på sin egen lögn. Även kvinnan var inte säker på att hon haft skadan innan den 1 maj. Vilken härva. Polisen lade ner anmälan.

Bildresultat för bilder på falskt anklagad

Men vilken fräckhet! Anklaga mig för att ha gjort något för att få ut pengar från försäkringen.  Jag var säker på att jag inte gjort något, och även om jag råkat slå i dörren hade jag stått för vad jag gjort och sett det som den olycka det var. Det som gör mig mest irriterad är att jag började tvivla på mig själv. Hade jag verkligen slagit i min dörr?

Folk har inget samvete och ta upp polisens redan bristfälliga bemanning för en sådan sak. Det är skandal hur lågt man kan sjunka. Nu är det dom som får en anmälan på sig för försök till bedrägeri. Och det är inte påhittat.

Anneli

Lästips: Hjärtats angelägenheter

Det var längesedan jag läste något av Danielle Steel.

Förr slukade jag hennes böcker, men efter ett tag tröttnade jag och övergick till annat. Hittade Hjärtats angelägenheter på rea och den har stått i bokhyllan i väntan på att bli läst. Nu när jag är hemma sjuk passade det bra att ta fram denna.

20180610_2026292162845129000505285.jpg

Vad gömmer sig bakom den perfekta fasaden? Fotografen Hope Dunne lever ett stillsamt liv i sin loftlägenhet i New York. Hon letar varken efter kärlek eller spänning, men när hon flyger till London för att fotografera en framgångsrik författare hittar hon båda delarna. Författaren Finn ONeill är en stjärna – världsvan och charmig. Han faller pladask för Hope och uppvaktar henne som hon aldrig har blivit uppvaktad förr. Hope sveps med i en romantisk dröm och när Finn bjuder in henne till sitt ståtliga irländska gods tycks bilden komplett. Men snart uppstår sprickor i fasaden. Oskyldiga lögner växer sig större, Finns svartsjuka tar sig våldsamma uttryck, och Hope upptäcker att hon faktiskt är rädd för mannen hon älskar. Det är något i Finns historia som inte stämmer, och för att ta sig ur hans grepp måste Hope ta reda på vad.

Boken är lättläst, med djupa undertoner, och Danielle beskriver hur ett förhållande förgörs av psykisk ohälsa men hon skrapar bara på ytan utan att gå vidare med berättelsen. Danielle målar upp en perfekt kvinna i alla avseenden. Det är väl lite typiskt hennes stil att skriva: att få ihop berättelsen och beskriva allvaret i den och sen avluta med att så fort den rätta mannen kommer in i bilden löser sig allt. Så även i denna boken. Den passar bra att läsa på några lata dagar eller, som jag är hemma,sjuk och inte orkar mycket annat.

Vad läser du för bok?

lsa_bo1_81385751

Anneli

Kan man ha mer otur?

Hann knappt ens börja jobba innan förkylningen slog till.

Har precis kommit igång med arbete så slog förkylningen till med full kraft. Kan man ha mer otur?!

Som vanligt när jag blir förkyld så påverkas luftrören, men de senaste förkylningarna  har jag även haft öroninflammation och även denna gång.

Efter en helg där jag mått riktigt dåligt, besökte jag idag vårdcentralens drop-in. Där fick jag träffa jourläkaren och prover blev tagna innan jag fick diagnoserna akut bronkit och öroninflammation.

imagesw74w7c2w

Bronkit, luftrörskatarr,  leder till att slemhinnorna i luftrören svullnar och bildar mer slem än vanligt. För det mesta går sjukdomen över av sig själv inom tre till fyra veckor. (När jag märker symtom på bronkit brukar jag få gå till läkaren eftersom jag inte brukar kunna självläka ut sådant,)

Luftrörskatarr börjar ofta som en förkylning med till exempel ont i halsen, feber och snuva. Inom några dagar får man också hosta som kan vara slemmig eller torr och retande. Ibland gör det ont bakom bröstbenet, framförallt när man hostar.Hostan kan vara torr och retande, eller slemmig med vitt, gult eller brunt slem.

Om det bildas mycket slem, eller om luftrören reagerar med kramp, kan man få svårare att andas och man kan höra ett pipande ljud från luftrören.

En öroninflammation börjar ofta med en förkylning. Förkylningsviruset gör det svårare för slemhinnorna i näsan och öronen att försvara sig mot bakterier. Även friska personer kan ha bakterier som kan ge öroninflammation i kroppen. Men bakterierna får tillfälle att orsaka sjukdom först då virusinfektionen banat väg för dem.

Vanliga symtom är:

  • ont i örat, särskilt när man ligger ner och sover
  • feber
  • en känsla av lock i örat eller sämre hörsel.

Själva öroninflammationen orsakas av bakterier som oftast inte smittar men inflammationen kommer ofta i samband med en virusinfektion som smittar.De flesta öroninflammationer läker av sig själva.

 

Relaterad bild

 

Nu blir det antibiotikakur och några dagars vila och återhämtning, så ska jag vara som ny igen och redo för jobb.

Anneli

(Källa: 1177 vårdguiden.)

 

Hemmagjord jordgubbs-och rabarberkräm

Här i Halland är vi bortskämda med att många lokala bönder och odlare säljer frukt, grönsaker och potatis.

Man behöver inte åka långt för att hitta en odlare eller bonde som säljer av sin egen produkt. Nu på sommaren är utbudet stort och jag bor alldeles i närheten av en odlare som säljer jordgubbar. I flera år har jag köpt av honom och nu när det är högsäsong passar jag på att köpa så ofta jag kan. Finns mycket man kan göra på just jordgubbar och denna gång bestämde jag mig för att göra en jordgubbs- och rabarberkräm. (Rabarbern kommer från min svägerska och svågers trädgård.)

Ingredienser till ca 8-10 port:

  • 2 liter jordgubbar
  • ca 0,5 liter rabarber
  • 8 dl kallt vatten
  • 2,5 dl strösocker
  • 6 msk potatismjöl

Gör så här:

  • Skölj och dela rabarbern i mindre bitar. Noppa jordgubbarna
  • Koka upp vatten och strösocker
  • Lägg i rabarber och jordgubbar och koka under lock i 5 minuter
  • Rör ut potatismjölet i lite kallt vatten
  • Tag kastrullen från värmen
  • Häll i redningen i en fin stråle och rör om. Börja med hälften och se om du behöver använda resten av potatismjölet. (Det beror på hur tjock du vill ha krämen och hur saftiga bären är.)
  • Krämen ska sedan bara kokas upp
  • Rör om
  • Häll upp krämen i en skål och strö över lite strösocker så att det inte blir skinn på ytan.

Anneli

Lästips: Alla dessa hemligheter

Annika Estassy’s bok Alla dessa hemligheter har legat på kö ett tag i väntan på att bli läst.

Annika är en helt ny författare för mig. Detta är hennes tredje bok och fristående uppföljare till hennes två första.

20180525_1314534298079416693078532.jpg

 

Louise är en kvinna i sina bästa år som älskar sitt hus och sin trädgård där hon varje år planterar nya tulpanlökar. Plötsligt en dag dör Konrad, hennes man i en hjärtinfarkt. Nu kanske Louise äntligen kan börja leva sitt liv som hon egentligen velat göra länge, kanske plugga konst. Men Konrad har inte lämnat efter sig ett stort arv utan en mängd skulder. Vad ska Louise göra nu? Det börjar pratas om henne i staden och pressen börjar ringa henne för att få en intervju. Det gör ju inte saken bättre att chefen på Turistbyrån funderar på att sparka henne därför att hon har druckit alkohol på arbetstid.

En dag när pressen står utanför hennes hus flyr Louise in till grannen, innan hon bestämmer sig för att åka utomlands. Snart ringer hon på ytterdörren hos sin syster Carina som hon inte har sett på över 20 år. Systern blir chockad och Louise vill inte berätta att hon har flytt allt hemma i Sverige, hon har heller inte berättat för sina vuxna barn att hon skulle resa bort. Systrarna Louise och Carina har många saker i sitt bagage som de inte vill prata om och Louises uppdykande på tröskeln är inte bara enkelt.

I Frankrike ska nu Louise försöka hitta sig själv och dessutom försöka undvika att berätta för Carina om Konrad och alla hans affärer. I Sainte Marie-sur-Mer, den lilla byn, möter också Louise den svenske frilandsjournalisten Boy, som hon startar en bekantskap med. Han är en underbar man som hon känner mer och mer för och som ger henne massa uppmärksamhet som hon aldrig tidigare har fått. Hur ska detta gå?

Det här är en bok om Louise och Carina, en rad trassliga händelser och tankar från det förflutna som blommar upp, men invävt finns ljusa händelser och värme.

Annika Estassy kan sitt Frankrike och kryddar med målande beskrivningar av stämning Trevlig är kanske det ord som passar bäst för att beskriva Alla dessa hemligheter, trots att det händer en del mindre trevliga saker. Det är en perfekt, lättsmält sommarbok som utspelar sig i en trevlig miljö.

Vad läser du för bok?

lsa_bo1_81385751

 

 Anneli

Ett svårt beslut

Ett av de svåraste beslut man kan fatta är det om hunden ska få vara kvar i livet eller få somna in.

Efter många år tillsammans med sin hund fattade mina svärföräldrar igår det svåra beslutet att, efter en tids sjukdom, avliva sin älskade hund.

En stor del av livet försvinner. Rutiner ändras och huset blir tomt.

Ett flertal hundar har, på olika sätt, funnits i mitt liv. Jag har alltid varit omgiven av hundar.Det finns hund hos mina föräldrar, min bror och mina svärföräldrar. Det är en familjemedlem, ett sällskap, skapar social kontakt och bidrar till att vara aktiv.

Hur många hundar man än haft och hur många hundar man än måste ta farväl av blir det aldrig ett lättare beslut att fatta.Kärleken bör vara starkare än rädslan att förlora. Det är mycket begärt, att du hundägare, som älskar din hund som den familjemedlem den är, ska bestämma när den ska dö.Men det är din plikt att klara av just det när de emotionella banden till våra hundar så starka.

 

2016-03-04-1027_56d9551d9606ee4449c3e7c8

 

Hela familjen sörjer men det är också en fridfullhet som bottnar i vetskapen om att kärlekens band aldrig kan klippas av, de sträcker sig bortom tid och rum. Våra älskade är aldrig mer än en tanke bort, de finns vid vår sida så länge vi minns dem i våra hjärtan.

Det var ett vackert och värdigt slut för en själ som så osjälviskt gett av sin glädje och trofasthet under hela sitt liv.

 

Nu är det tid för att få sörja, få gråta och minnas. Sedan blir livet ljust igen och nya hundar kommer in i vårt liv.

Nikita, i himlen väntar många hundkompisar på dig.

Anneli

Yatzyspel i Fibrodimma

Efter veckans alla arbetspass tog vi några parti Yatzy på altanen i går kväll.

Det har varit en full vecka med långa arbetsdagar. Värmen tar ut sin rätt och känner att tålamodet och orken börjar ta slut.

Patienter är gnälliga och personalen börjar tära på varandra. I veckan har vi jobbat på en arbetsplats med 36,0 grader inomhus.  Chefer har så klart skickat ut information och instruktioner om hur vi ska vårda patienterna på bästa sätt i denna hetta och vi har gjort vårt allra yttersta för att se till att alla får vätska och nedkylning.

Men ingen frågar hur personalen har det. Ingen som kommer och säger att ni behöver bara göra det allra viktigaste och vänta med resten. Nejdå, verkasamheten ska fortsätta som vanligt. Och alla har verkligen kämpat på och hjälpts åt men även för oss finns det en gräns.  Inte ens flaskor med vatten som vi kan ha med oss har vi fått ( jag tar med egen flaska) men det skulle vara väldigt uppskattat.

Igår kväll när det börjat bli lite svalare utomhus bestämde vi oss för att sitta på altanen och spela Yatzy. Vi gillar verkligen att spela och särskilt nu vid denna tiden när det är ljust länge är det mysigt att sitta ute på kvällarna och då brukar vi ta några spel.

Bildresultat för maxi yatzy

Jag kände mig ganska pigg och alert när vi började vilket var förvånansvärt efter all koncentration och stress på jobbet.  Första rundan gick ganska bra (även om jag förlorade) men sedan smög sig Fibrodimman på med full kraft. Jag kunde inte koncentrera mig på vad jag gjorde. Kunde knappt se till att skriva därför att siffrorna bara flöt omkring på pappret. Mot slutet hade sambon två rundor kvar medan jag hade fyra….Något gick fel någonstans.

Bildresultat för fibro dimma

Det är ju ingen fara när det är hemma och inget viktigt. Sambon hjälpte mig att räkna rätt och då vann jag!  Men ett tecken på trötthet och utmattning är för mig när Fibrodimman kommer på besök. Då känns det som jag är påverkad och har svårt med både tal och tankeförmåga. Det är då jag loggar ut och behöver vila.

En helg för återhämtning börjar.

 

Önskar er alla en trevlig helg och ta det lugnt i värmen!

Anneli

Mamma, du är världens bästa!

Idag firar jag kvinnan som fött mig, gett mig liv och som än idag tar hand om mig, min älskade mamma.

Men vad innebär egentligen Mors Dag? Dagen introducerades i Philadelphia 1908 av amerikanskan Ann Jarvis för att på årsdagen av hennes egen mors, Anna Jarvis, bortgång hedra dennas minne. Ann Jarvis la alltså grunden till Mors-dags-firandet. I Sverige firades mors dag första gången 1919 på initiativ av Cecilia Bååth-Holmberg.(Källa: Wikipedia.se)

Hur vi sen förhåller oss och tolkar dagen är upp till var och en.

I vår familj har vi alltid firat Mors dag. Inget stort, men vi har samlats för att umgås och äta tillsammans.

Tänk så lyxigt det är att ha en person som alltid vill mitt allra bästa, även om jag har tyckt att hon tjatat så har det alltid funnits en välmenande tanke bakom ”tjatet”. Med facit i hand så vet jag ju att hon hade rätt i (nästan) allt.

Oavsett storlek på problem, eller om jag bara vill ha råd om en sak så kan jag alltid lita på att mamma har erfarenhet och kloka råd att dela med sig av.

Det går inte lura mamma, hon hör direkt om jag är ledsen eller om jag försöker dölja något.

En mammas kärlek övergår allt. Det betyder att ge hela ditt hjärta och all din energi varenda dag för att leda barnen framåt och lära dem att leva. En kärlek som är både oändlig och evig.

Idag är det din dag, mamma. Tack för allt du gör och alltid finns där för mig!

20160522_142916

Har även turen att ha en underbar svärmor i mitt liv. Jag har ett öppet, nära och varmt förhållande med henne. Hon är omtänksam och vill alltid mitt bästa. Vi har alltid roligt tillsammans när vi träffas och hon berikar och förstärker mitt liv.

Idag tänker jag lite extra på min lilla kära mormor. Oändligt älskad och saknad. Det är så tomt utan dig. Tack för att du lät mig hitta fotot precis när jag gjorde. Du visste att jag behövde det, som alltid.

20160522_111857

Grattis till mammorna i mitt liv! Önskar er en jättefin dag.

Anneli

Orkar jag?

Jag älskar mitt jobb men just nu tycker jag inte om mitt jobb.

Jag är tillbaka med full kraft på jobbet och tycker det är roligt att träffa mina patienter och arbetskamrater men blev snabbt påmind om stressen.

images-41847945100.jpg

Det är en ohållbar situation för personalen inom vården. Vi tänjer oss till det yttersta för våra patienter. Men det går ut över oss som jobbar.Hjulen snurrar bara fortare och fortare och belastningen hos personalen blir bara högre.Någon gång måste det stoppa. Vi måste bli fler personal. Någon måste räkna ut hur mycket personal det ska vara runt en patient, för den siffran blir lägre för varje år.Inom vården jobbar man med höga kognitiva krav hela tiden och måste väga in en mängd faktorer för att fatta beslut. Det är pressat redan som det är i dag med lägre bemanning och allt sjukare patienter.Att ha stora krav på sig själv kan också bidra till att man lägger på en för hög belastning. Kroppen protesterar med spänning, smärta och värk.

Varje liten uppgift känns som ett oöverstigligt hinder när det läggs på högen av allt det ansvar som redan tynger.Kroppen lyder mig inte längre. Någon har hällt bly i mitt blodomlopp och jag orkar knappt lyfta mina kroppsdelar. Varje steg, varje rörelse och bara det att hålla kroppen upprätt känns som ett marathon.

Sen kommer smärtan. Ont i musklerna, ryggen känns stel men samtidigt ostabil, magen krånglar och huvudvärken går mellan spänning från nacken till migränens ihärdiga dunkande. Jag känner mig lat och otillräcklig. Jag  glömmer, missar och kan inte koncentrera mig ens på en sak i taget.

Även om vädret är varmare än vanligt och alla har det obekvämt och svårt att söka svalka är det inte ok att jobba på en arbetsplats med 35,5 grader inomhus. Byggnaden är gammal och ventilationen dålig. Sånt kan få även den mest tålmodiga människa att brista. Patienterna blir gnälliga och trötta men personalen väntas fortsätta jobba i samma takt och stress. Vi behöver väl inte vätska upp oss och vila?

Denna veckan har jag jobbat fulla pass och dagarna har varit långa. Två av dagarna fick jag ingen rast. Min lunch åt jag medan jag gjorde anteckningar eller väntade på telefonsamtal. Patienterna har inte varit färdigbehandlade när dom skrivs ut från sjukhuset och har därför krävt mycket tillsyn och vård. På två dagar har vi skickat tillbaks tre patienter till sjukhuset för fortsatt behandling, som inte vi har resurser för.

Är detta kvalitetsvård? Är detta vad våra patienter förtjänar? Och nu har det bestämts att f.r.o.m. nu till efter sommaren kommer inte korttidsenheten att bemannas med sjuksköterska kväll/natt. Och om detta funkar kommer det även att fortsätta i höst. (Kommun sköterska kommer att vara tillgänglig för rådgivning via växeln.) Ursäkten var att det är brist på sjukskötorskor och att det kommer att bli för dyrt att anställa ersättare under sommaren.

Vad tänker man då?! Om det funkar? Det hinns ju inte med det vi ska som det är, med sköterska på plats. Just nu gillar jag inte mitt jobb. Jag gillar inte att inte hinna med, stressa mig igenom akuta och brådskande situationer utan att hinna stanna upp för genomgång och reflektion. Min värsta mardröm är att göra något fel så att någon patient råkar illa ut på grund av något jag gjort/inte gjort.

Det pågår en konflikt i mitt huvud: Ska jag göra som jag alltid gjort och låta patienterna komma först och göra allt jag kan på bekostnad av mig själv eller ska jag sätta mig själv i första rummet och göra ett jobb utifrån mina begränsningar?

Allt jag vet är att situationen för min Fibromyalgi är allvarlig och jag blir inte hjälpt av arbetssituationen. Det gör mig ledsam och emellanåt nedstämd. Hela sommaren har jag framför mig och det kommer inte att bli bättre under semesterperioden med ännu mindre personal och vikarier. Hur ska jag orka?

Samtidigt tvivlar jag på mig själv. Är det så allvarligt som jag upplever det? Är jag bara känslig efter att inte jobbat på länge? Kan jag ge mer och pressa mig själv?

Jag har ju , enligt myndigheterna, trots allt ingen nedsatt arbetsförmåga.

images-11588495373.png

Anneli

 

 

.