Har jag jobbat min sista dag?

Min Miss Fibro har vunnit, jag är besegrad.

Arbetet är så intimt förknippat med min identitet att motgångar tar mig väldigt hårt. Det gör det också svårare att släppa taget när jag nu inte längre klarar av att sköta mina arbetsuppgifter. Det är fullständigt förödande och väldigt stressigt.

Det smög sig på utan att jag märkte det. Något symtom här och någon krämpa där. Utan att jag förstod gick kroppen in i krisläge och när smärtan och utmattningen är ett faktum är det försent att kämpa emot.

Jag har jobbat inom vården sedan jag var sjutton år och fick mitt första sommarjobb inom hemtjänsten. Det har blivit många arbetsår och ett flertal arbetsplatser både i Sverige och i England. Jag har aldrig velat göra något annat. Har försökt ett antal gånger att bryta mig loss men har alltid återgått till vården.

I alla år som jag jobbat har det varit stressigt, underbemannat och tungt. Men också ett alldeles fantastiskt underbart jobb.  Man kan inte ha något bättre jobb och det har gjort att allt slit varit värt det. Tills nu.

Smärtan kom smygande. Huvudvärk, ont i armar, händer, fötter och höfter. Mina sinnen kändes ständigt på bristningsgränsen och ljud, ljus och lukter blev till rena tortyren. Varje liten uppgift kändes som ett oöverstigligt hinder när det läggs på högen av allt det ansvar som redan tynger mig.

Sjukskrivningen kommer som en blixt från en klar himmel. Vaddå, är jag sjuk? Nä, jag är bara inte lika bra som andra.All energi går åt till att orka med smärtan . Det är inte okej i längden att behöva döva kroppen med smärtstillande för att orka med arbetet.( Lösningen är i stället fler kolleger och en större möjlighet att tillsammans med arbetsgivaren vara med och påverka arbetsförhållandena. Men det är bara i en perfekt värld sådant händer.)

Det som är svårast är att acceptera att jag kanske aldrig kommer att kunna klara ens hälften av vad jag har klarat tidigare. Jag som alltid har fixat allting. Jag som alltid har satt stolthet i att kunna klara mig själv. Jag tror fortfarande att jag ska vakna en morgon och så är allt som vanligt. Den dagen kommer aldrig.

Har jag jobbat min sista dag inom vården? Kommer jag aldrig mer att hålla en döende persons hand i min eller sticka någon i armen? Kommer jag aldrig mer att få informera och utvecklas tillsammans med personalen? Kommer jag aldrig mer….

Även med all stresshanteringshjälp i världen är det svårt att inte falla ner för stupet igen när du kommer tillbaka och allting fortfarande fungerar på samma sätt som gjorde dig sjuk.

Vad är vila? Hur återhämtar man sig när tankarna bara mal på om hur det ska bli?

Ingen anställer dig som har hög sjukfrånvaro och tål du inte stress har du inte mycket att hämta någonstans. Förmåga att ha många bollar i luften, stor stresstålighet och att klara av ett högt tempo är klyschartade egenskaper som eftersöks i platsannonserna. Stresskänslighet, behov av tydliga instruktioner och en inrutad vardag eftersöks betydligt mer sällan.

När du arbetar för mycket förstör du för alla andra på din arbetsplats genom att driva upp tempot, vilket i sin tur minskar möjligheten till utökade tjänster. Blir du sedan sjuk och sjukskriven har du även effektivt lyckats förstöra din fritid, ditt privatliv och ditt allmänna välmående. För att inte tala om dina karriärmöjligheter de närmsta åren.

Grattis Anneli! Bra jobbat. Tänk på det här nästa gång du jobbar över.

Är det värt det?

92524c2e058d34e88cfc3640fd045f28

Anneli

 

 

 

Annonser

8 reaktioner på ”Har jag jobbat min sista dag?

  1. Jag ser en roman framför mig. Din smärta, den som kommer från hjärtat och den som kommer från kroppen. Och någon du håller i hand som är på väg att dö.
    Jag önskar av hela mitt hjärta att du kommer ut på andra sidan och kanske skriver romanen, som kommer att vara jobbig att skriva men som kommer att hela dig, eller delar av dig. Kram!

    Liked by 1 person

    1. Åh tack så mycket! Så fint skrivit. Jag blev alldeles rörd. Än så länge är romanen en dröm för mig och jag tror att du har rätt i att det hjälper mycket att ”skriva av sig”. Har ofta pratat med mina kollegor om hur allt vi sett och varit med om platsar i en bok. Tack för din underbara kommentar! Trevlig helg!

      Liked by 1 person

  2. Vad tråkigt att höra att du känner dig så nersjunken i livet just nu, men det blir alltid sol efter regnet! Jag hoppas du har ork att kämpa vidare! Skriva en roman låter som ett bra val, du älskar ju ord och att försvinna in i en ny värld! Kan kanske vara terapeutiskt för dig!
    All kärlek från dina nära och kära! Vi finns alla här för dig! ❤️

    Liked by 1 person

  3. ❤ Alla tankar, sorg och besvikelse känns så nära, kunde vara mina rader, men nu är det du som lider. Tror aldrig jag kom igenom någon slags acceptans över dråpslaget fibro är för oss som drabbas. Bra att du blev sjukskriven, finns ju ingen annan väg, än att få vara tills värsta skovet lagt sig. Kram

    Liked by 1 person

  4. Så hemskt tråkigt att du har behövt hamna där och jag känner igen mig i allt du skriver. Just känslan av att samhället inte är gjort för sådana som oss är tyngst att bära. Vi vet ju att vi är enormt arbetsamma, starka och bra människor men får inte visa det på vårt sätt. Ta hand om dig och hoppas du hittar en väg som kan fungera för dig. Ta hand om dig på alla sätt

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.