Orkar jag?

Jag älskar mitt jobb men just nu tycker jag inte om mitt jobb.

Jag är tillbaka med full kraft på jobbet och tycker det är roligt att träffa mina patienter och arbetskamrater men blev snabbt påmind om stressen.

images-41847945100.jpg

Det är en ohållbar situation för personalen inom vården. Vi tänjer oss till det yttersta för våra patienter. Men det går ut över oss som jobbar.Hjulen snurrar bara fortare och fortare och belastningen hos personalen blir bara högre.Någon gång måste det stoppa. Vi måste bli fler personal. Någon måste räkna ut hur mycket personal det ska vara runt en patient, för den siffran blir lägre för varje år.Inom vården jobbar man med höga kognitiva krav hela tiden och måste väga in en mängd faktorer för att fatta beslut. Det är pressat redan som det är i dag med lägre bemanning och allt sjukare patienter.Att ha stora krav på sig själv kan också bidra till att man lägger på en för hög belastning. Kroppen protesterar med spänning, smärta och värk.

Varje liten uppgift känns som ett oöverstigligt hinder när det läggs på högen av allt det ansvar som redan tynger.Kroppen lyder mig inte längre. Någon har hällt bly i mitt blodomlopp och jag orkar knappt lyfta mina kroppsdelar. Varje steg, varje rörelse och bara det att hålla kroppen upprätt känns som ett marathon.

Sen kommer smärtan. Ont i musklerna, ryggen känns stel men samtidigt ostabil, magen krånglar och huvudvärken går mellan spänning från nacken till migränens ihärdiga dunkande. Jag känner mig lat och otillräcklig. Jag  glömmer, missar och kan inte koncentrera mig ens på en sak i taget.

Även om vädret är varmare än vanligt och alla har det obekvämt och svårt att söka svalka är det inte ok att jobba på en arbetsplats med 35,5 grader inomhus. Byggnaden är gammal och ventilationen dålig. Sånt kan få även den mest tålmodiga människa att brista. Patienterna blir gnälliga och trötta men personalen väntas fortsätta jobba i samma takt och stress. Vi behöver väl inte vätska upp oss och vila?

Denna veckan har jag jobbat fulla pass och dagarna har varit långa. Två av dagarna fick jag ingen rast. Min lunch åt jag medan jag gjorde anteckningar eller väntade på telefonsamtal. Patienterna har inte varit färdigbehandlade när dom skrivs ut från sjukhuset och har därför krävt mycket tillsyn och vård. På två dagar har vi skickat tillbaks tre patienter till sjukhuset för fortsatt behandling, som inte vi har resurser för.

Är detta kvalitetsvård? Är detta vad våra patienter förtjänar? Och nu har det bestämts att f.r.o.m. nu till efter sommaren kommer inte korttidsenheten att bemannas med sjuksköterska kväll/natt. Och om detta funkar kommer det även att fortsätta i höst. (Kommun sköterska kommer att vara tillgänglig för rådgivning via växeln.) Ursäkten var att det är brist på sjukskötorskor och att det kommer att bli för dyrt att anställa ersättare under sommaren.

Vad tänker man då?! Om det funkar? Det hinns ju inte med det vi ska som det är, med sköterska på plats. Just nu gillar jag inte mitt jobb. Jag gillar inte att inte hinna med, stressa mig igenom akuta och brådskande situationer utan att hinna stanna upp för genomgång och reflektion. Min värsta mardröm är att göra något fel så att någon patient råkar illa ut på grund av något jag gjort/inte gjort.

Det pågår en konflikt i mitt huvud: Ska jag göra som jag alltid gjort och låta patienterna komma först och göra allt jag kan på bekostnad av mig själv eller ska jag sätta mig själv i första rummet och göra ett jobb utifrån mina begränsningar?

Allt jag vet är att situationen för min Fibromyalgi är allvarlig och jag blir inte hjälpt av arbetssituationen. Det gör mig ledsam och emellanåt nedstämd. Hela sommaren har jag framför mig och det kommer inte att bli bättre under semesterperioden med ännu mindre personal och vikarier. Hur ska jag orka?

Samtidigt tvivlar jag på mig själv. Är det så allvarligt som jag upplever det? Är jag bara känslig efter att inte jobbat på länge? Kan jag ge mer och pressa mig själv?

Jag har ju , enligt myndigheterna, trots allt ingen nedsatt arbetsförmåga.

images-11588495373.png

Anneli

 

 

.

 

 

Annonser

9 reaktioner på ”Orkar jag?

  1. Vad tråkigt att läsa hur splittrad du känner dig angående ditt jobb som du alltid älskat! Ja, vården och varje service jobb som man förväntas vara professionell och effektiv är jätte tufft att alltid le och vara vänlig och hjälpsam när man inom sig bara vill slå huvudet i väggen och skrika av frustration! Service jobb har alltid varit lågbetalda och nervärderade jobb och det har hetat att det har varit ens ” kallelse”. Inte många ungdomar vill jobba inom service jobben på grund av låg status inom arbetsmarknaden och detta är den effekt du nu märker av med brist på personal och indragningar! Jag hoppas du till slut fattar rätt beslut om huruvida du kommer att fortsätta inom vården eller satsa på något annat ( även om det verkar svårt att finna ett annorlunda jobb). I slutänden är din egen hälsa och inre ro mer viktig än att jobba dig i en tidig grav! Hoppas du vilar upp dig så du blir redo för nästa pass! ❤️

    Liked by 1 person

  2. Visst är din kropp extra känslig pga din sjukdomssituation men jag tror att du blivit mer uppmärksam på hur tokigt det är. När man som personal är mitt i det finns risk för en sorts hemmablindhet och att det kämpas på lite oreflekterat ibland. Facket kan väl inte göra så mycket?
    Kan ni få politiker att gå med som en skugga under en dag eller så, för att de ska se hur ni har det? Jag vet att det gjorts på andra platser men minns tyvärr inte var eller för vad. Har något minne av en sorts positiv utgång av det iaf. För personals och chefers skrivelser och riskanalyser och allt vad det heter i all ära, men att uppleva något på egen hand är väl ändå det bästa.
    Önskar dig all ork du behöver.

    Liked by 1 person

    1. Tack så mycket för den vältänkta kommentaren! Visst är det så att man blir hemmablind och det har pågått så länge att situationen blir ”normal”. Något annat vet vi inte längre. Men ditt förslag om att någon följer oss en dag tar jag med mig och ska diskutera med arbetskamrater hur vi tar det vidare. Ha en jättefin Mors dag!

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s