Det som en gång fanns

Publicerad den av Anneli's tankar om lite av varje

När Rosie Tipcotts liv kraschar blir hon tvungen att bygga upp allt igen. Men vill hon verkligen tillbaka till det som var?

wp-image-1908142950

Rosie tycker att hon lever det perfekta livet. Så nöjd med make, barn, jobb och det lilla huset i Devon. En dag ändras dock allt då hennes man kommer hem och berättar att han träffat någon annan. I Det som en gång fanns, skriven av Amanda Prowse, får vi följa Rosies väg tillbaka efter chocken.

Det är en sorglig men samtidigt varm roman. Om livet, rakt upp och ner, utan krusiduller och klichéer.Berättelsen växer sig sakta fram. Det tar lång tid innan det egentligen händer något.

Jag får inte riktigt kläm på den här boken. Kanske blev jag förblindad av det vackra omslaget och sedan levde innehållet inte upp till mina förväntningar.

Jag blir irriterad på Prowes sätt att beskriva huvudpersonerna, Rosie och hennes make Phil. Båda två, men i synnerhet Rosie, tillskrivs stereotypa egenskaper av stora mått och båda två blir därmed svåra att tycka om och ta till sitt hjärta. Rosie är så inne i hennes rosenröda, perfekta värld att hon inte lägger märke till vad som händer och pågår runt henne. Och hennes man Phil flyr fältet så snabbt han kan utan att egentligen ta tag i problemen, utan snarare tar dom med sig. Grundberättelsen är så mycket bättre än slutresultatet. Tyvärr inte en bok för mig.

Vad tyckte ni andra som läst den?

Vad läser du för bok?

lsa_bo1_81385751

 

Anneli

Annonser

4 reaktioner på ”Det som en gång fanns”

  1. Jag har precis avslutat fjärde och sista delen i Sara Lövestams serie om Kouplan, papperslös i Stockholm, som åtar sig olika deckaruppdrag. Underbar ton och långt ifrån det stereotypa som du beskriver. Jag delar sällan ut fem stjärnor men det gjorde jag efter varje bok i den här serien.

    Liked by 1 person

  2. Jag har äntligen börjat läsa igen efter min långa sjukdomstid. Boken du skriver om har jag dock inte läst.

    Jag har just börjat på Kazuo Ishiguro: ”Den otröstade”. Fick den från en av sönerna för ett tag sedan. Det är lite Kafka över den. En världsberömd pianist kommer till en stad där han dras runt och får höra en massa saker. Han trodde ju att skulle ge en konsert.

    Liked by 1 person

Kommentarer inaktiverade.