Återgång

 Mitt multimodala smärtproram närmar sitt slut.

Hur har det gått?

Själva programmet har gått jättebra och jag har fått ut mycket av det. Jag har lärt mig mycket om mig själv och hur jag ska hantera min smärta och lära känna min sjukdom.

Det har varit jobbigt men samtidigt upplyftande och lärorikt. Det är aldrig lätt att titta in på sig själv och rannsaka.

Nu ska jag försöka öppna mig för nya möjligheter och anpassa mig efter vad jag kan och orkar och ändå inse att det fortfarande, trots omställningar, är jag där inne och jag duger utmärkt precis som jag är och jag är alldeles normal. Jag har inte förändrats men jag har behövt ändra mitt tankesätt för att göra mig själv gott.

Jag känner att jag accepterar min sjukdom och mina begränsningar bättre, även om jag fortfarande har svårt att begripa att jag inte klarar lika mycket som jag vill kunna klara. wp-image-1194743785.

Det är helt okej att inte kunna göra vissa saker. Det är helt okej att säga att detta klarar inte jag. Jag är inte lat. Fantasin är livlig när det kommer till att göra saker annorlunda och det är en utmaning som samtidigt stimulerar tankeförmågan.

Det har även funnits enorma motgångar som t.ex. Försäkringskassans envisa, nästan elaka, motstridighet till att godkänna min sjukskrivning. ( Fortfarande inte godkänt.) Ett evigt kämpande i uppförsbacke som, tidvis, gjort mig alldeles uppgiven och fullständigt matt. Flera av mina läkarbesök har gått åt till att försöka tillgodose Försäkringskassans orimliga krav när tiden skulle gott åt till att diskutera min behandling. Det är så mycket i vårt socialförsäkringssystem som inte funkar.

wp-image-1263430066

Nuförtiden anses alla fuska och Försäkringskassan utgår från att så är fallet. Det tas ingen hänsyn till patienter, läkarbedömning eller behandling. Vad jag inte fattar är varför läkarna inte säger ifrån? Hela deras kompetens och trovärdighet ifrågasätts hela tiden, alltid. Handläggarna tror inte att läkarna gjort en rätt bedömning av patienten dom träffat. Istället ska någon på Försäkringskassan bestämma vad man kan och inte kan. Något måste ändras och det snart.

Det är snart dags för mig att återgå till arbete. (Läkaren vill ge mig en månads sjukskrivning till, men jag har inte bestämt mig.)

Då vill jag kunna ta med mig allt jag har med mig från behandlingen och göra ett fullgott arbete på mina premisser med ett arbete som passar hela mig.

Det gäller bara att hitta rätt arbete. Inte så svårt. Eller?

 

Tack till familj och vänner för att ni alltid ställer upp. Tack för att ni låter mig vara mig själv. Tack för allt stöd och alla samtal. Tack för att ni finns. Jag älskar er alla!

Min sambo, min älskling, mitt livs kärlek. Tack för att du följde med på resan och stöttade mig upp för backen. Tack för att du tar emot mig när jag faller. Tack för att du torkar mina tårar men framförallt tack för att du får mig att skratta så att tårarna rinner.

Vi klarade det!

Anneli

Annonser

6 reaktioner på ”Återgång

  1. Hoppas du får användning av behandlingen i vardagslivet och ta det lugnt om du bestämmer dig för att gå tillbaka till jobb!
    Lycka till!

    Liked by 1 person

  2. Det är aldrig lätt att titta in på sig själv och rannsaka. Men ändå så nödvändigt för att inte fastna.
    Du är fantastisk, heja dig!

    Liked by 1 person

Kommentarer inaktiverade.