Har patienten inget eget ansvar?

Har tidigare skrivit om hur min medicin Alvedon 665 mg kommer att dras in.

I Kvällsposten i lördags publicerades en artikel om hur en person avlidit och två personer har blivit levertransplanterade efter att ha överdoserat Alvedon 665 mg.

20171216_203707

Jättetråkigt att detta skulle hända och det var väl detta som myndigheterna befarat skulle ske.

Jag vet inte hur det är med er andra men jag känner att jag är ansvarig för min medicinering. Jag går till läkaren som ordinerar ett läkemedel som hen anser passar mina symptom. Läkaren informerar sedan hur medicinen ska tas och även när jag hämtar ut mitt recept informeras jag av farmaceuten om dosering. Även på burken/förpackningen står information om dosering.

Medföljer också alltid en bipacksedel som varje person är ansvarig för att läsa. Där står allt du behöver veta om din medicin t.ex biverkningar och vad som händer vid eventuell överdosering.

Efter allt detta blir det ändå missförstånd och missuppfattningar och människor tar inte sin medicin rätt.

Hur långt räcker läkarens ansvar och var börjar vårt egenansvar? Det måste ju ändå vara vi själva som väljer att ta dom där extra tabletterna trots vetskapen om vad som händer.

Jag kan förstå att folk är så smärtpåverkade och till slut blir desperata efter smärtlindring att dom gör vad som helst för att slippa ha ont.

Men även där, i den situationen, måste personen själv vara ansvarig för att fatta beslutet om att ta extra medicin.

Det gäller ju inte bara Alvedon 665 mg utan all sorts medicin som tas fel eller för mycket.

Anneli

Annonser

10 reaktioner på ”Har patienten inget eget ansvar?

  1. Håller fullständigt med dig! Jag har ju själv ”tvingats” ta mediciner i flera år nu pga smärtan, men de har varit min livsräddare. Jag är fullständigt medveten om alla biverkningar, men tyvärr finns det inga positiva tankar i världen som hjälpt mig mot den kroppsliga smärtan så då blir de till en otroligt stor hjälp. Men! jag lyssnar på läkarens rekommendationer om antal per dag. Jag självmedicinerar inte själv utan rådfrågar i så fall läkaren först. Och jag talar om vad för sjukdomar man har, eller andra mediciner som man tar så klart! Jag tycker det är sååå tråkigt att andra människor ska drabbas för att några personer missbrukar ordinationen de får, eller inte berättar hela sin historia för läkaren 😦

    Liked by 1 person

  2. Förstår hur du resonerar. Det är en svår avvägning. Vårt eget ansvar, gäller det mesta tillvaron, tycker jag. Samtidigt har vi många regler och förbud i samhället för att skydda oss som medmänniskor. Det finns ingen tydlig gräns, inget rätt eller fel och blir en bedömningsfråga. Och det är ju aldrig lätt.

    Liked by 1 person

  3. Tyvärr finns det alltid människor som missbrukar mediciner eller blir alltför beroende av dem och tragedier som detta händer och det påverkar de ansvariga människorna som dig, genom indragna mediciner! Mycket tråkigt!

    Liked by 1 person

  4. Jag reagerar lite på ordvalet medicin. För mig är medicin något som botar en åkomma. Läkemedel likaså. Det läker något som är trasigt. Det Alvedon gör för oss som har värk är helt tvärtemot allt vad bota eller läka betyder. Alvedon dämpar värken. Värken som är ett sätt för kroppen att signalera att något är fel.
    Och vad händer när man dämpar värken? Man klarar lite till, man tänjer på gränsen som ens kropp satt upp för vad som är ok. Och så måste man äta mer ”medicin” och så är den onda cirkeln sluten.
    Jag äter bara värktabletter i yttersta yttersta nödfall numer trots att jag har kronisk värk sedan barndomen. Och märk väl, jag vill inte knäppa nån på fingrarna för att man äter värktabletter eller framstå som en bättre vetande. Alla gör som de vill förstås. Men jag har under årens lopp träffat många som inte tänkt på att värktabletterna bara gör att vi blir sämre med tiden för vi använder kroppen på ett sätt som den egentligen inte orkar med.

    Liked by 1 person

    1. Tack för din kommentar! Du har så rätt. Värktabletter lindrar men botar inte. Tyvärr har jag också ständig värk och jag tar Alvedon för att orka med mitt arbete. Har inte längre stöd från Försäkringskassan så för att jag ska klara att jobba heltid måste jag vara smärtlindrad. Och visst det håller inte i längden därför att egentligen jobbar kroppen ”på lånad tid”. Jag väntar på den dagen när jag inte längre måste ta medicin för att klara mitt dagliga liv. Önskar dig en god fortsättning på det nya året och sköt om dig!

      Gilla

      1. Trist att det ska behöva vara så. Att man ska behöva bedöva sig för att få en inkomst menar jag. Och att vi ska behöva ha ont över huvudtaget är ju ännu tristare. Jag försöker lära mig att acceptera läget. För att slippa kämpa hela tiden. Men det är svårt att acceptera att det är så här mitt liv blev… Drömmen var ju en annan förstås, i unga dagar när jag inte fattade att min värk är kronisk. Jag är en person som gillar att ”göra rätt för mig”, att bidra till samhället. Men jag får hitta andra sätt att bidra istället. Min tanke är att jag bidrar genom att leva så miljövänligt som möjligt, genom att ta tillvara på de resurser som finns. Försöker släppa mina gamla tankar på att man bidrar endast om man producerar eller konsumerar något. Den tanken kom faktiskt nu. Har inte tänkt den förut. Jag bidrar ju faktiskt. På mitt sätt. Tack för att du hjälpte mig att förstå det. Ha en fin kväll ❤

        Liked by 1 person

Kommentarer inaktiverade.